Hudvård 
under lupp​

Mineraloljor som ger autoimmuna sjukdomar, 
cancerframkallande hårfärg och hormonstörande 
parabener. Vad gör egentligen krämerna med din hud?

Hudvård 
under lupp​
Huden är vårt största organ och en skyddsbarriär mot all yttre påverkan.

 Huden är vårt största organ och en skyddsbarriär mot all yttre påverkan såsom solens starka strålar, föroreningar, krämer och hygienprodukter. Den tar också emot och skickar signaler till hjärnan, väcker känslor vid beröring och är vår yttre antenn. Att huden kan släppa genom det den exponeras för har börjat uppmärksammats mer och mer, och allt fler ifrågasätter vad de smörjer på sin hud. Med all rätt. Studier som gjorts visar nämligen att flera ämnen som återfinns i framför allt konventionell kosmetika kan vara både miljöstörande och hälsofarliga. ​

Sandra Kleinau är professor i molekylär immunologi med forskning som inriktar sig på autoimmunitet. I samband med sin doktorsavhandling gjorde hon en anmärkningsvärd upptäckt som tystades ner när den kom på 1990-talet. Studien visade nämligen att mineraloljor, den vanligaste oljan i konventionell hudvård, kan trigga igång immunförsvaret och framkalla autoimmuna sjukdomar såsom led­inflammation. 

— När jag upptäckte detta blev det många upprörda protester från hudvårdsproducenter. Barnolja och andra kroppsvårdsprodukter på marknaden innehåller ju huvudsakligen mineralolja. Den har många fördelar, framför allt är det en billig och hållbar råvara ur ett "bäst ­före"-perspektiv, så jag tror inte att man var villig att höra om detta fynd, berättar Sandra Kleinau och förtydligar att den forskning hon bedrivit bygger på försök på råttor. 

— Vi applicerade mineraloljan genom injektion i huden eller så smorde vi in oljan på råttor med irriterad hud. Det senare skulle efterlikna hur vi människor använder hudprodukter. Trots att en mindre mängd mineralolja tas upp när den smörjs in i huden visade den sig ha samma effekt som när den injicerades — vissa råttor fick autoimmun sjukdom. Vi köpte till och med barnoljor från apoteket och testade. Resultatet visade sig bli detsamma, att det är själva oljan som faktiskt ger denna effekt. 

Det är viktigt att notera att flertalet råttor utsattes för en liten enstaka dos av mineralolja, trots det utvecklade vissa djur i studien ledinflammationer. Men effekten av mineral­oljan var genetiskt bestämd, vissa råttstammar blev inte påverkade medan andra blev det. Det är precis som vi människor, vi är olika sammansatta, förklarar Sandra Kleinau.

— Jag använder själv inte mineral­oljor och tycker man ska vara lite försiktig. Jag ville förstås forska vidare på det här, men när jag senare sökte forskningspengar fick jag avslag från Vetenskapsrådet då de inte tyckte att det var tillräckligt specifik forskning — att mineraloljor kunde framkalla inflammationer i kroppen. Så jag fick lägga ner den forskningen. Dock var den ju väldigt intressant för allmänheten eftersom hudvård och hälsa berör oss alla på något sätt. 

​Det handlar inte bara om att mineraloljor kan trigga igång inflammationer i kroppen, utan empirisk erfarenhet visar också att deras effekt är minimal. Lovisa Svärd har arbetat som hudhygienist och -terapeut i över trettio år och under sin tid på Sophiahemmet har hon uteslutande använt naturkosmetisk hudvård istället för mineralbaserad på ny­opererade patienter.

– Vi har tydligt märkt att en skadad hud som smörjs in med vaselin, mineralolja, inte läker lika fort som när den smörjs in med ekologiska vegetabiliska krämer, det senare ger en essentiell effekt medan vaselin stryper hudandningen och täpper igen porerna, säger Lovisa. Är man känslig bör man dock undvika ekologiska produkter med eteriska oljor eftersom de är väldigt starka och aktiva och kan ge allergi. Trots det är naturkosmetiska produkter att föredra eftersom de ger bättre effekt och är mer vårdande. Vill man även tänka på miljön ska man absolut undvika att köpa kosmetika med fossila bränslen såsom vaselinbaserade produkter. 

​I Sverige har Läkemedelsverket ansvar för tillsynen av all kosmetika som finns till försäljning på våra butikshyllor, och EU:s vetenskapliga kommitté gör säkerhetsbedömningar av ämnen som kan förekomma i produkterna. Bevisbördan för hur ett ämne kan användas säkert i kosmetika ligger främst på producenten. I bedömningen som görs, utifrån vetenskapliga studier och tillverkarnas dokument, skiljer man på om ett ämne är en fara eller en risk för hälsan. En fara visar den värsta effekten som ett ämne kan ha, oavsett hur vi utsätts för det. En risk visar vilken effekt som kan uppstå om vi utsätts för ämnet på ett visst sätt, till exempel av en antiperspirant i armhålan.

För att bedöma risken med ett ämne gjordes tidigare långtidsstudier på djur som matades med olika doser. Sedan 2013 får inte kosmetika eller hygienprodukter testas på djur inom EU och det kan därför vara mycket svårt att idag få fram bra säkerhets­data för nya kemikalier.

— Problemet är att producenter hela tiden vill hitta nya spännande substanser att tillföra produkterna för att kunna marknadsföra och sälja ännu mer, och eftersom studier på djur inte längre får göras kan man missa vissa farliga ämnen, säger Marie Lodén, docent i experimentell dermatologi vid Uppsala universitet, som har jobbat med frågor som rör huden sedan 1980-talet.

Rester av kosmetika och hygienvård som används dagligen hamnar till sist i avloppet och kommer ut i våra vattendrag. Och det är här som det har upptäckts att vissa ämnen kan vara både hormonstörande, cancerframkallande och svåra för naturen att bryta ner. För några år sedan kom bland annat studien "Parabener i kosmetik — En studie med fokus på säkerhet och försiktighetsprincipen". Där konstaterade Jannica Sandström vid Lunds universitet att parabener i kosmetika utgör en risk och utifrån försiktighets­principen borde dessa förbjudas eller be­gränsas.  

Marie Lodén menar däremot att parabener inte är någon risk, utan möjligtvis kan vissa parabener utgöra en fara, vilket i praktiken innebär att ingen levande varelse, vare sig fiskar eller människor riskerar något på grund av parabener. ​

— Man kan jämföra det med att inlåsta lejon på Skansen inte utgör någon risk, däremot har lejonen en inneboende fara.

Hur mycket tar då huden upp av det vi smörjer på varje dag? ​

– Kroppen tar upp det som smörjs på, men det är skillnad på hur mycket av olika ämnen som tas upp. Flyktiga parfym­ämnen och deras molekyler har lättare att komma in i kroppen och kan ge allergier. En skadad hud suger också upp mer än en frisk hud. Men man ska komma ihåg att av allt det som huden tar upp kommer det mesta ut med urinen och är helt ofarligt, menar Marie Lodén.

Men flera studier pekar alltså åt ett annat håll. 2014 upptäckte till exempel forskare vid Lunds universitet att extremt höga halter av kemikalier som kan vara cancerframkallande tränger i in i kroppen vid en vanlig hårfärgning. 

— Vi tog blodprov och analyserade åtta olika aromatiska aminer som är eller misstänks vara cancerframkallande och som tidigare har rapporterats förekomma i vissa hårfärger. Bland dessa fanns orto-toluidin som är klassificerad som cancerframkallande för människan, säger Maria Albin, docent vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet.

En tysk studie som gjordes ungefär samtidigt visar detsamma, och det var inte frisören som blev mest utsatt utan kunden i friserstolen. I samband med studien uppmanade flera forskare till försiktighet när det gäller dessa ­ämnen. 

Att studera och riskbedöma ämnen i kosmetika är oerhört komplext. Vill du som konsument vara på den säkra sidan kan försiktighetsprincipen vara en väg att gå, det vill säga att välja bort produkter med ämnen som i studier visat sig vara miljö- eller hälsofarliga. Att helt enkelt vända på burken, titta på innehålls­listan, bli en frågvis konsument och välja kosmetik med så få ingredienser som möjligt. G

 

Osäker på vad du ska smörja in dig med? Gå efter försiktighetsprincipen och välj produkter med så få ingredienser som möjligt.

Tvivelaktiga ämnen i hudvård:​

Aluminiumklorid (INCI: aluminum chlorohydrate) – är ett aluminiumsalt som används i de flesta deodoranter. Naturliga deodoranter kan innehålla alun som är en naturlig jordmineral.

BHT (INCI: BHT) – är en antioxidant som tas upp av huden och är cancerframkallande.​

Cykliska silikoner Cyklometikon, cyklotetrasiloxane, cyklopentasiloxane och cyklohexasiloxane – har visat sig vara hälso-/miljöfarliga samt bioackumulerande, det vill säga ju högre upp i näringskedjan du befinner dig, desto högre blir halten av deras negativa egenskaper. 

Ftalater (INCI: alcohol denat parfum) – är en grupp ämnen som används för att göra plaster och gummi mjuka och smidiga. Ftalater används i flera sorters produkter, till exempel plastgolv, vävplast, plasttryck på kläder. Det kan också finnas ftalater i färg och lim. ­Ämnena kan läcka ut ur materialen och tas upp av kroppen. Några ftalater kan vi få i oss genom direktkontakt och en del indirekt exempelvis genom maten. Ftalater har påträffats i analyser av blod, bröstmjölk och urin. Några ftalater är misstänkt hormon­störande och kan påverka testiklarna och göra det svårare att få barn. I hudvård gömmer ftalater sig främst i ­parfymer.

Mineralolja (INCI: mineral oil, medicinsk vitolja, oleum petroleum, paraffin, paraffinum liquidum, oleum vaselin, vaselin, paraffinolja, petroleum, propylen, vit mineralolja) – är en restprodukt från fossilt bränsle och har visat sig kunna trigga autoimmun sjukdom hos råttor.

Parabener (INCI: metylparaben, butylparaben, etylparaben, propylparaben, isobutylparaben) – är effektiva konserveringsmedel i många formuleringstyper. Används primärt för sina bakteriedödande och antimögelverkande egenskaper.

PEG (INCI: polyethylene glycol PEG 50 stearate) – är ett syntetiskt emulgeringsmedel som gör att vatten och fett kan blandas. PEG är svårt att bryta ner för miljön och har visat sig ha negativa hälsoeffekter.

Propylenglykol (INCI: propylenglykol) – är en flervärd alkohol som framställs ur propen som i sin tur kommer från krackningsgaser. Används som lösningsmedel för eteriska oljor.

Silikoner (INCI: slutar ofta på -cone, -conol och -xane) – lägger sig som en hinna på huden och håret och täpper till.

Sulfater (INCI: sodium lauryl sulfate, sodium laureth sulfate, förkortas SLS/SLES) – gör så att schampo och tvål löddrar. Sägs vara svåra för naturen att bryta ner.

Syntetiska parfymämnen (INCI: fragrance, perfume) – är framställda av okända syntetiska kemikalier. De flesta syntetiska parfymer innehåller ftalater, som är fertilitets­störande. 

Triclosan (INCI: triclasan) – används i antibakteriell kosmetika, såsom tandkräm, rengöringsmedel och antiperspiranter. Misstänkt hormonstörande och kan bidra till antibiotikaresistens hos bakterier. Skadlig för fisk och andra vilda djur. 

Trietanolamin och dietanolamin (INCI: TEA, DEA och triethanolaminstearat, triethanolaminauryl­etersulfat) – framställs inom den petrokemiska industrin. Har i flera decennier använts som emulgeringsmedel inom hudvårds­industrin. 

Källa: forbrugerkemi.dk

Vad är INCI?

Det är lag på att kosmetikprodukter ska ha fullständig innehållslista skriven med kemiska, latinska och internationellt gångbara beteckningar och se likadan ut i hela EU. 

INCI, International Nomenclature of Cosmetic Ingredients, är fram­tagen för att fungera över hela världen.  Förteckningen ska vara skriven i fallande ordning, vilket innebär att det som står först förekommer mest i produkten. 

Idag finns det över 27 000 INCI-­namn i den europeiska INCI-förteckningen, Cosing-databasen, alltså substanser, naturliga eller syntetiska, som får användas i hudvård, och det tillkommer nya varje dag när kemiföretag laborerar fram nya ämnen. 

 

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!