Masesgårdens Ulrika Wahlstedt: Naturen är min läromästare!

Livet är en resa där du upptäcker vem du är. Det säger Ulrika Wahlstedt som hittade sig själv på andra sidan jorden. Nu delar hon med sig av sina livskunskaper på Masesgårdens hälsohem i Dalarna — och Hälsa-resan!

Masesgårdens Ulrika Wahlstedt: Naturen är min läromästare!
Ulrika tycker att det är roligt att hitta på nya smaker och blandningar av gröna drinkar.

Redan som tonåring visste Ulrika Wahlstedt vad hon ville jobba med. Medan klasskompisarna läste historia smet hon iväg för att lyssna på hälsopionjären Lilly Johansson från Föllingegården, som höll föredrag på sjuksköterskeutbildningen i Halmstad där Ulrika växte upp. Hon experimenterade tidigt med olika huskurer, som att dricka nässelvatten och göra eget ansiktsvatten av blötlagda rosor och åkerfräken. 

Ulrika säger ofta skämtsamt att hon nästan ingår i inventarierna på Masesgården — och hälsohemmet löper verkligen som en röd tråd genom hennes liv, fastän en som hon gjort avstickare ifrån. Och nu är hon till­baka i ledarteamet. 

— På sätt och vis är det mitt hem, säger hon fundersamt.

Redan under gymnasietiden sökte hon och fick praktik på Masesgården och dåvarande Leonardos hälsohem.

Efter gymnasiet pluggade hon naturmedicin i Stockholm och flyttade till Leksand. 

År 2000 tog Ulrika och Staffan Malmqvist som nygifta över driften av Masesgården. Men strax därefter åkte Ulrika på en tre veckors språkresa till Australien. Det var äventyrsådran i henne som drog — och hon fastnade för naturen, det stora barriärrevet och havet nära den lilla staden Cairns.

— Känslan när jag var där var att jag hade en stor våg bakom mig. Jag måste bara följa med i den. Man kan ju inte stå emot en våg som rullar in bakom en, eller hur?

En del av den vågen handlade om att våga bryta mönstret i det hon tyckte var en inrutad tillvaro med regler och strukturer att följa för att passa in. En annan del handlade om frihetslängtan. Att få vara den man är, säger hon.

— Det finns något i den australiska själen, med naturen och klimatet, som jag hade längtat efter. Där ville jag stanna, så kände jag.

​Men först reste hon hem igen, skilde sig, avslutade det som behövde avslutas och lämnade Masesgården. 

Några månader senare reste Ulrika tillbaka till Australien och bestämde sig för att flytta dit. Hur skulle hon försörja sig och vem kunde hon lita på? Hon hade ingen annan, så hon fick lov att ha tillit till sig själv. 

— Första året i ett annat land med en annan kultur är semester, andra året börjar verkligheten komma ikapp en. Tredje året kände jag att nu fick jag välja och acceptera kulturen och tänka i nya banor. 

— Där borta visste ingen vem Ulrika var, och jag fick skapa mig själv igen utifrån min innersta kärna. De som jag mötte och blev vän med fick lära känna mitt sanna jag, liksom. Det var lärorikt.

​Det var inte lätt att få jobb som homeopat och naturläkare, så hon bestämde sig för att gå en ettårig utbildning till hudterapeut. Något hon tyckte passade väl in med hennes bakgrund. Den var också en biljett till att få stanna kvar och kunna förnya sitt visum.

Snart fick Ulrika jobb som hudterapeut på en salong med spa. Hon började som anställd, blev chef och drev salongen vidare under fyra år tills den såldes.​

Ulrika hade insett att hon helst av allt ville ha en egen verksamhet. Att vara anställd är inte riktigt hennes grej, säger hon. Hon gjorde några ytterligare försök att starta eget Down Under, men det var dörrar som stängdes istället för att öppna sig. Nästan som en återvändsgränd. 

— Då kände jag att det var dags att ta nästa steg. Under en tid hade det vuxit fram en känsla att det fortfarande fanns någon del av Masesgården som jag inte var klar med. Sedan väntade jag mitt första barn. 

Ulrika hade träffat en australisk man som också blev pappa till hennes andra dotter. Men relationen höll inte vid flytten tillbaka till Sverige.

Nu är Ulrika tillbaka på Masesgården där hon har hela sitt liv samlat. Hennes föräldrar, Ulf och Kristina Wahlstedt, flyttade till Dalarna i samband med att Ulrika lämnade för Australien. Ett mindre engagemang i hälsohemmet ledde till att pappa Ulf började leda hälsoresor i Masesgårdens regi. Hennes exman Staffan Malmqvist och hans nya fru finns också där. 

— Vi har så olika roller så det fungerar bra. Av naturliga skäl har det blivit en familjeföretagsanda. Det är klart att vi är oense ibland, men det finns alltid respekt och kärlek i grunden.

Ulrikas roll är att vara hälsovägledare inom om kost och näring, på plats och på resande fot som föredrags­hållare.

Ulrika har alltid gått sin egen väg. Föräldrarna har stöttat henne i de val hon gjort. Så tillit till sin egen förmåga har hon fått med sig naturligt. Hennes farfar har också betytt mycket. Med honom har hon fjällvandrat, rest på safari i Kenya och andra länder i Afrika. Alla resor var genomtänkta utifrån naturen dit de kom. 

— Det var bara att följa naturens dygnsrytmer, sitta på en bergstopp och njuta av solnedgången eller planera turerna efter fullmånen. Ibland lägga kartan åt sidan, följa fågelvägen och låta naturen och vår inre kompass vara riktlinje. 

Naturen har alltid haft stor betydelse för Ulrika. I Cairns kom hon i kontakt med aboriginfolket och dess naturmedicin. Det som påverkat henne mest är det meditativa jord­nära förhållningssätt aboriginerna har. Det var hos dem som Ulrika hittade en helhetssyn på vad hälsa är som inbegriper kropp-sinne-själ. 

— Det räcker inte med att ta hand om kroppen och mentalt vara i balans. Själen måste också få rum.

Ulrika har lärt sig att göra meditation till vardag i sitt liv.  

— Meditation är att stilla sitt sinne och ha kontakt med sitt inre jag, säger hon. Vår bästa mästare i meditation är egentligen naturen. Sedan har det förstås också att göra med hur ofta vi mediterar vilken effekt det får på vårt sinnestillstånd.

Under åren i Australien kunde Ulrika återknyta till känslan hon fått som barn, när hon tillbringade varje sommar i fjällen med sin farfar, och hitta tillbaka till den rytmen och lugnet. Och en naturligt meditativ livsstil.

— Det var miljön, naturen och regnskogen, ljuden, dofterna och havet som fick mig att sänka tempot. Jag lärde mig se solen igen där borta.

Staffan och Ulrika har alltid haft en god kommunikation, så när Ulrika bestämde sig för att flytta hem igen för sju år sedan fanns det redan något hon skulle kunna göra på Masesgården. Hon visste också att det naturliga levnadssätt hon anammat i Australien skulle kunna tillföra något.

— Min passion är att hjälpa människor att hitta sina egna hälso­nycklar. Vare sig det gäller hur vi stärker kroppen, hittar sätt att meditera eller ändrar våra matvanor till att bli rena medicinen. Det tror jag att jag kan bidra med, säger Ulrika.

Ulrika känner sig hemma på Masesgården där hon jobbat av och till ända sedan tonåren — mellan sina utflykter till andra sidan jorden. ​

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!