”Jag blev smärtfri med vegankost”

Några trappor upp i en luftig lägenhet i utkanten av Stockholm öppnar Maria Carlsson, 40 år, lägenhetsdörren. Här bor hon tillsammans med sambon Scott och deras tre barn. I köket har Maria förberett en kanna ingefärste som sexåriga dottern Linnéa snart ber att få smaka lite av. 

När Maria började yoga igen efter graviditeten, då Linnéa bara var några månader gammal, upplevde hon smärta i sin ena axel.

— Jag tänkte: ”Jaja, det är sådant som händer efter att man varit gravid”, säger Maria.

Men hon började bli misstänksam när ett långfinger svullnade upp. 

På morgnarna kände hon sig stel i kroppen, och även om det blev bättre under dagen började hon få ont i lederna. 

— Min barnmorska tyckte att jag skulle kontakta vården, men jag kände mig tveksam och var rädd för vad de skulle säga. En kompis sa att det kunde vara reumatism, och när jag började googla stämde mina symtom med ledgångsreumatism. 

Under kommande månader blev Maria bara sämre och sämre. Vid en rutinmässig kontroll på mödravården togs prover på Maria, som fick en remiss till Huddinge Universitetssjukhus.

— Då kunde jag inte förneka att det var reumatism, även om jag hoppades att det inte skulle vara det. 

Det svåraste med all smärta var att Maria hade en treåring och en nyfödd att ta hand om. 

— Jag minns att det kändes som att händerna skulle brytas av när jag lyfte upp Linnéa för att amma på natten. 

Att Maria inte kunde utföra yoga lika bra som tidigare var också jobbigt. Rörelserna blev mindre och mer fokus lades på andningen.  

I samband med att Maria skulle besöka sjukhuset var hennes smärta så svår att hon fick gå baklänges nedför trappan i våningshuset för att komma till entrén.

— Jag hade läst att man kunde bli rullstolsburen av reumatism. Allt kändes overkligt, som att nu tar livet slut. 

Samtidigt började Maria fundera över vad hon själv kunde göra för att hjälpa sin kropp. En lunch med en kompis fick henne att riktigt haja till.

— Vi åt fylld pasta och bullar, och dagen efter tänkte jag: ”Fy vad ont i lederna jag fick.” 

Maria, som varit vegetarian och till och från vegan under 20 år, började att fundera över sin kost. Hon lämnar köket för att hämta en bok om hur glutenfri vegankost kan påverka personer med ledgångsreumatism.

— Jag läste boken innan jag kom till sjukhuset, och när jag väl var där frågade jag om kostens betydelse för att bli frisk. Läkaren rekommenderade medelhavskost men sa samtidigt att det inte finns några direkta samband mellan kosten och sjukdomen. 

På Huddinge Universitetssjukhus fick Maria beskedet att hon hade drabbats av det hon befarade: den autoimmuna sjukdomen ledgångsreumatism. 

— Det kändes jättejobbigt, säger Maria och tar upp händerna mot bröstet i en beskrivande gest.

Även om hon var förberedd så var det omtumlande.

— Jag grät och personalen var väldigt stöttande.

​Samtidigt som Maria började äta medicin och ta kortison för att dämpa den värsta smärtan, började hon att experimentera med sin kost. Hon testade den glutenfria vegankost som hon läst om i boken. 

— Att plocka bort gluten var en helt ny grej för mig. Jag byggde hela livet på gluten, skämtar Maria och berättar att hon hade dille på bröd.

Trots diet och mediciner gjorde kroppen fortfarande ont, även om hon numera kunde gå normalt nedför trapporna till entrén. 

Trots att hon kände av den negativa inverkan som medicinerna hade på  immunförsvaret, kände hon sig tvungen att ta dem.  

— Jag fick färre vita blodkroppar och blev väldigt infektionskänslig. När det kändes som att jag hade varit sjuk en hel vår frågade jag min läkare om jag kunde få sluta med medicinen. 

Maria ville att kroppen skulle få återhämta sig. Och det var då som hon trillade över kostprogrammet ”Paddison Program”, skapat av en man som själv haft ledgångsreumatism men blivit frisk genom yoga och nya kostvanor.

— Dieten går ut på att läka sin tarm, där immunförsvaret sitter, och ge näring till de goda bakterierna där, förklarar Maria.

 

I samband med att hon slutade med sin medicin påbörjade hon dieten, som även denna var glutenfri vegankost. Skillnaden mot den tidigare dieten var att fet mat, till exempel avokado, till en början uteslöts helt och att koncentrerat fett, som olja, uteslöts totalt.  

— Dieten var riktigt strikt, säger Maria, som till en början bara åt sallad och drack selleri- och gurkjuice innan hon sakta adderade mer mat. 

— Jag la till lök några dagar in i dieten och fick senare äta quinoa, bovete, sötpotatis och lite alger. 

Efter bara en vecka kände Maria en förändring till det bättre. Samtidigt visste hon att rester av medicinen fanns kvar i kroppen. Hon befarade att hon skulle få mer ont när de var ur systemet — men så blev det inte, snarare tvärtom.  ​

— Det som var så tacksamt med sjukdomen var att det blev så tydligt när jag åt fel. På bara några timmar kunde kroppen bli svullen och jag fick ont i lederna. 

Helt lätt var det inte alltid att hålla sig till dieten.

— Socialt var det jättejobbigt, som när arbetskamraterna skulle ut och äta. ​

Ibland gjorde Maria små undantag, men inte utan att kroppen reagerade. Hon fick ont av inte bara olja och vin utan även av frukt, som dieten förespråkade. ​

— När jag tog bort alla frukter och lade till fet mat, som fröer och kokosyoghurt, mådde jag bättre.

I läkningsprocessen tog Maria också kontakt med en näringsterapeut som tog prover för att utkristallisera vad just Maria behövde för näringstillskott. ​

— Jag fick bland annat ett enzym som skulle hjälpa min förstörda tarm att ta upp näringen bättre, och när jag åt det märkte jag en stor skillnad. 

Marias värk lindrades också när hon stressade mindre och gjorde yogaövningar som mjukade upp kroppen. 

Tre år efter att Maria hade fått sin diagnos var hon på läkarbesök. Då hade hon varit utan medicin under ett år och hållit sig till kostprogrammet.  

Förutom lite smärta i en led var alla Marias prover bra, och hon kunde berätta om en fungerande vardag. 

— Här kom det första riktiga erkännandet från sjukvården, säger Maria och berättar att även om läkaren inte kunde säga det med säkerhet så löd orden: ”Det är nog något med din diet.”

Maria fick vatten på sin kvarn och ville fortsätta på vägen hon slagit in på.​

In i köket tultar Marias yngste son Viggo och hoppar upp i hennes knä. När hon blev gravid med honom blev hon först riktigt skrämd.

— Eftersom jag blev sjuk i samband med den förra graviditeten blev jag rädd att jag skulle drabbas på nytt. 

Istället mådde Maria riktigt bra när Viggo låg i magen och kunde äta både rawbollar och dadlar, något som inte tillhörde den strikta dieten.

— Kanske blev jag påverkad av hormoner samtidigt som jag, i takt med att min tarm läkt, har kunnat göra avstamp från dieten. 

Efter att Maria blev gravid har hon inte haft någon smärta alls i sin kropp.

— Peppar, peppar, säger Maria och skrattar. 

Det har nu gått cirka två år sedan hon hade ont sist, och i juni i år skrevs hon ut från sjukhuset. 

— Det var jätteskönt. Nu behöver jag inte gå på ständiga kontroller. Jag mår bättre än innan jag blev sjuk och fortsätter med Paddisonprogrammet, fast på mitt eget vis.