Hon har förlorat nära och kära i cancer fler gånger än hon vill räkna. Men hälsoprofilen Fia Hobbs nöjer sig inte med att förbanna sjukdomen. Hon drömmer om att bygga ett center för cancerberörda och deras anhöriga där hela människan erbjuds friskvård.
Text: Maria Torshall
Foto: Anton Svedberg
Fia Hobbs är qigongledare, mindfulness-instruktör, kropps- och samtalsterapeut och driver det egna företaget Arcadia Friskvård. Hon är också hjärnan bakom Fonden Cancerfriskvård, en ideell förening som erbjuder friskvårdsveckor för cancerberörda och deras anhöriga med hela människan i fokus — kost, hälsa, rörelse och samtal. Tillägget ”och deras anhöriga” är en käpphäst. För vid sidan av varje cancerdiagnos finns närstående som också behöver stöd.
Fia, om någon, vet. För mindre än ett år sedan förlorade hon sin make Brian i njurcancer.
— Jag visste med en gång, säger hon om allvaret i Brians sjukdom. Det var det tuffaste — för det tog honom en och en halv månad att förstå hur allvarligt det var. Och jag ville inte säga något. Hade jag gjort det så hade han inte ens överlevt operationen när njuren togs bort.
Fia Hobbs
Ålder: 57 år.
Bor: I en lägenhet i Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Familj: Tvillingsönerna Adam och Jeremy, 26 år. Hunden Lucy, en whippet.
Gör: Driver Arcadia Friskvård, håller kurser i qigong och mindfulness, föreläser, arbetar som kropps- och samtalsterapeut, drivkraften bakom Fonden Cancerfriskvård.
Fia har de senaste tio åren ägnat sig åt att stötta cancerberörda och deras anhöriga.
En vän till henne och maken Brian i New York, som blev sjuk år 2000, satte igång en process som fortfarande pågår. När Fia året därpå träffade en qigongmästare som arbetade med cancerberörda i USA föddes den dröm som fortfarande driver henne — och hon la en masterexamen i medicinsk qigong till sina tidigare utbildningar.
Så där har det fortsatt: ett slumpartat möte — följt av nya medvetna steg mot högre utbildningar. Alltid med samma mål för ögonen.
Hon målar upp visionen:
— Jag tänker ett huvudcenter, ett nav, som har all tillgänglig aktuell kunskap, där det finns sköterskor, näringsterapeuter, medicinska personliga tränare, mindfulnessledare, samtalsterapeuter — ja, allt som har med friskvård att göra. Det vänder sig till cancerberörda och deras anhöriga med föreläsningar, samtal — både enskilt och i grupp — och mindfulness och träning. Allt finns där, och man ska inte behöva remiss men bli omhändertagen och tillsammans med personalen göra upp en plan.
— För det krävs en undersökning av vad personen har gått igenom och vilken typ av rehab som behövs. Och frikort och subventionerad kostnad. Istället för att grotta ner sig i det sjuka ska fokus ligga på att stärka det som är friskt i kroppen.
— Jag träffar många som behöver stöd men inte vill gå tillbaka till sjukhuset för att träffa en psykolog. För varje gång de går dit sätter stressen igång. Sjukhus är ett sjukt ställe. Där vill de inte vara.
Och kanske viktigast av allt: Närstående är lika välkomna som den som diagnostiserats med cancer.
Det var kombinationen slumpartat möte och följa magkänslan som tog henne till en praktikplats på avdelningen för traditionell kinesisk medicin på Pekings sjukhus. Det var så hon fick arbeta med sin japanske förebild i Tokyo och så hon fick tillfälle att följa den legendariske Carl Simonton i hans arbete med patienter i Kalifornien.
Fia är uppvuxen på Gotland men var rastlös och ressugen och fick jobb i resebranschen. När hon pendlat mellan Stockholm och New York så länge att hon knappt längre visste var hon var när hon vaknade, träffade hon Brian. Med kärleken i New York var valet av bostadsort enkelt.
De bosatte sig i Greenwich Village, och Fia jobbade på i ett galet tempo.
— Det var så i resebranschen. Men jag åkte på en infektion som gick upp i njurarna och var fruktansvärt smärtsam. Läkaren sa åt mig att stanna hemma, men jag gick till jobbet trots att jag inte kunde sitta upp. När läkaren ringde låg jag på kuddar på golvet för att kunna jobba.
— Då föll polletten ner. Är jag riktigt klok? Jag håller på att ta livet av mig och jobbar 15 timmar per dygn!
Fia sa upp sig utan att egentligen ha en plan. En månad senare såg hon en annons om akupunkturutbildning.
— Jag har alltid varit intresserad av akupunktur utan att egentligen ha kommit i kontakt med det. Ända sedan jag var liten har jag alltid varit intresserad av Asien och allt asiatiskt men aldrig varit där.
För att bli antagen var hon tvungen att lära sig qigong. När båda utbildningarna var klara kompletterade hon med en västerländsk medicinsk utbildning i anatomi, fysiologi och patologi. Hon hade hittat sitt kall och studerade vidare, blev idrottsmassör, jobbade med akupressur för gravida kvinnor och deras partners och anlitades av New Yorks topphotell för medicinsk massage. Fia blev expert på whiplash och diskbråck, som hon själv haft två av, och övergav nålarna för att arbeta med bara fingrarna i akupressur.
Det var först när hon blev gravid som tanken på att flytta till Sverige dök upp. De insåg hur orimligt dyr en förlossning skulle bli i New York — inte minst som Fia väntade tvillingar — och de flyttade till Sverige, fast beslutna att återvända ett år senare.
— Det är 26 år sedan, säger Fia och skrattar där hon sitter i lägenheten i Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Lägenheten har en stark närvaro av Brian, Fias man och Adams och Jeremys pappa som var musiker och låtskrivare och dog i njurcancer för drygt ett år sedan.
Brians sjukdom och död är en ödets ironi för Fia, som de senaste tio åren ägnat sig åt att stötta cancerberörda och anhöriga. Hon gjorde det faktiskt till och med, om än i liten utsträckning, under Brians sjukdomstid.
— Jag frågade mig själv: ”Kan man göra det när man samtidigt själv är i kris?”
— Det kunde jag. Jag sitter på en annan stol som stödsamtalsledare, men jag delade ju verkligen deras situation. Det handlar om att ”hålla utrymmet” för en annan människa och få dem att känna att de är skyddade, omhändertagna och sedda.
— Det gick att hålla det där utrymmet även när jag själv var i kris. Jag kunde ”compartmentalize”, dela upp mitt liv i olika boxar. Det var skönt att upptäcka, och jag är säker på att den men-
tala träning jag haft under alla år har hjälpt mig så att jag kan separera olika delar av livet och ta tag i saker.
Fia är utbildad stödsamtalsterapeut av Carl Simonton i Kalifornien, som hon först stötte på genom hans bok ”Du kan bli frisk igen”. Hans raka samtal gjorde djupt intryck på henne.
— Patienterna var i alla olika stadier, från nydiagnostiserade och fortfarande i chock till färdigbehandlade — och människor med utmätt tid. Carls samtal var så raka, ibland ganska tuffa.
Alla var i samma grupp, trots att de hade olika sjukdomar — njurar, lungor, bröstcancer… Och viktigast av allt: Alla hade alltid en närstående med sig.
— Här i Sverige är vi obstinata när det gäller att dela upp människor med olika sjukdomar, i olika stadier, i olika åldrar.
— Det var en ynnest att få sitta med i hans gruppsamtal och privata samtal med patienter och anhöriga.
Året därpå dog Carl Simonton, men hos Fia hade drömmen om ett svenskt center för cancerberörda och deras anhöriga börjat gro.
Fia hade förmågan att hjälpa sin egen man på samma sätt som hon hjälper sina patienter:
— Allt var klart: hur begravningen skulle vara, hur minnesstunden skulle se ut — allt flera månader innan han gick bort. Min inställning var: ”Vi kommer alla att dö en dag — och för dig är det kanske närmare. Nu tar vi upp det här och sen, när det är färdigt, kan vi koncentrera oss på att leva!” Den inställningen hjälper alla, även närstående.
Blir hon inte trött på att leva med cancer som en ständig närvaro i livet? Längtar hon inte efter att fly från allt som berövat henne så mycket?
Fia skrattar. Igen. Hon gör det ofta. Hon har nära till skrattet och lätt att prata om det svåra utan att det känns inövat eller distanserat.
— Då skulle jag göra något ideellt med hundar, säger Fia. Utbilda terapihundar kanske.
Lucy, whippeten som rullat ihop sig intill mig i soffan, är en terapihund som Fia utbildat själv.
— Hon är perfekt. En dörröppnare i samtal. Om hon känner att någon behöver det kan hon komma och hoppa upp i knät. Att få smeka en sovande hund över ryggen gör det ofta lättare för mina patienter att öppna upp
Fia om…
… Gotland:
– En underbar plats att växa upp på och jag älskar ön. Men jag kände mig alltid vingklippt, så när jag bestämde mig för att flytta tog jag steget direkt till England som 18-åring.
… qigong:
– Jag fastnade för qigong för 30 år sedan och har tränat sedan dess. För mig är qigong friare än yoga eftersom den kan göras överallt, utan mattor och utan ombyte.
… New York:
– Jag fick bli övertalad att åka över och jobba där. Efter bara två månader träffade jag min blivande man, och sedan var det svårt att få mig därifrån.
… fritid:
– Jag har nog en ganska sydeuropeisk inställning till jobb och fritid eftersom de går in i varandra. Min fördel är att jag varit egenföretagare under många år och kunnat pussla ihop familj och arbete på ett mer avspänt sätt.
… återhämtning:
– Min dagliga timme i skogen med Lucy. Det är bästa sättet att hitta kraft och rensa huvudet så att nya tankar kan få plats.