Charlotta är högkänslig: Det tog mig 40 år innan jag förstod

Under uppväxten kände sig författaren Charlotta Lagerberg-Thunes annorlunda, mer känslig än andra barn. Idag vet Charlotte att hon är en högkänslig person och föreläser om hur det är att vara både stark och skör på samma gång.

Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Anna Rehnberg

Som liten flicka fick Charlotta ofta höra att hon inte skulle vara så överkänslig, hennes omgivning tyckte att hon borde kunna lära sig att tåla lite mer. I hennes familj fanns det personer som föraktade känslighet.

— Jag var ett orkidébarn, ett extra känsligt barn, som hade mått bra av mer stöd och förståelse, säger Charlotta.

Hennes upplevelser under uppväxten ledde till dålig självkänsla. Hon, som hade fötts med tre extra sårbarhetsgener, var extremt extrovert och äventyrlig — men också oerhört skör. Hennes komplexa personlighetstyp, med både mer styrka och mer svaghet än många andra, innebar att hon ofta blev överstimulerad.

— Som tonåring var jag psykolog för mina kompisar, och eftersom jag hade extremt svårt att sätta gränser kunde jag sitta i timmar och lyssna på alla andras problem medan jag dolde hur dåligt jag själv mådde inombords.

Genom livet fortsatte Charlotta att bära andras känslor, hon jobbade inom Bris och som socialarbetare. Vid 39 års ålder hamnade hon i utbrändhet, hon jobbade då i ett stort kontorslandskap där arbetet gick ut på att stärka människor som var arbetslösa. Som den duktiga flicka hon var fortsatte hon att gå till jobbet trots att hon inombords kände att hon var totalt utmattad.

— Det tog mig 40 år innan jag förstod att jag var högkänslig, och det hände efter att jag hade läst boken ”Drunkna inte i dina känslor”.

Äntligen stod det klart för Charlotta att det går att vara både extremt extrovert och äventyrlig precis som hon själv och samtidigt vara högkänslig, eller HSP som företeelsen brukar förkortas (Highly Sensitive Person). Vid det laget hade hon sagt upp sig från jobbet utan att ha något skyddsnät, det fanns ju ingen återvändo. 

— Jag var mobbad och utmattad, och min läkare skrämde upp mig med berättelser om den långa och svåra rehabiliteringskedjan och hur illa det var att hamna i den, så jag gav inte mig själv tid att tillfriskna utan sa upp mig och började studera. Jag pluggade kreativt skrivande och hälsopsykologi på distans, och så skrev jag så småningom min första roman. 

Femton böcker senare konstaterar Charlotta att resan mot tillfrisknande inte har varit vare sig rak eller enkel. När man blir överstimulerad som högkänslig menar hon att symtomen påminner en hel del om att ha adhd.

— Ibland snurrar det i hela skallen, säger Charlotta och fortsätter:

— Jag är född med en känslotalang, på samma sätt som andra kan ha en musikalisk talang är jag känslostark och har en intuitiv förmåga. Men att ha tentaklerna ute är inte alltid så dumt, jag provar mig fram och att få misslyckas måste vara tillåtet.

Hon poängterar att det kan vara en tillgång att vara högkänslig. Inte sällan återfinns de här personerna inom kreativa och konstnärliga yrken. I möten med andra människor blir det ofta djupa och innerliga samtal.

— Jag vill gärna uppgradera innebörden av begreppet HSP, för det hjälper att veta att man är högkänslig. För mig var det viktigt att kunna sätta ord på vad det handlade om, att sluta skuldbelägga mig själv för att jag är extra känslig. Högkänsliga är inte lata och de är inte konflikträdda, men eftersom hela nervsystemet har hamnat i obalans försöker man ofta undvika konfliktfyllda situationer.

Fortfarande är Charlotta en människa som gråter mycket och hon kan heller inte ”fingråta”, så som hon upplever att andra människor kan när de exempelvis är på begravning eller ser en sorglig film på bio. När känslorna kommer är de starka och behöver tid för att tas om hand.

— Mitt tillfrisknande efter min utbrändhet har gått via kundalini-yoga, självkännedom, kreativitet och skrivande.

Idag är Charlotta noga med att ta pauser och att återhämta sig. Att bege sig ut i naturen och vara nära träden ger tillbaka kraft och ork.

— Som utmattad lärde jag mig att gå igenom sårbarheten, jag var tvungen att göra det för att hitta själva essensen i mig själv, mina styrkor. Det var hemskt att vara i det där mellanrummet och inte veta vart förändringen skulle bära hän, innan jag hade hittat en ny riktning igen för att kunna leva helhjärtat.

— Nu har jag dragit ner på tempot i mitt liv. Och till sist, vi är inte våra känslor och vi behöver inte agera ut alla våra känslor — det är en viktig påminnelse.

Detta är högänslighet (HSP)

• Ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15–20 procent av hela jordens befolkning.
• Det är på ett ungefär lika många kvinnor som män som är högkänsliga.
• Det var den amerikanska forskaren och psykoterapeuten Elaine N Aron som myntade begreppet.
• Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är mer känsligt än genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda. 
• Man är mer mottaglig för sin emotionella och fysiska miljö. Man lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför tar det tid att smälta intryck.
• Högkänsliga personer utvärderar risker innan de företar sig något.
• Det faktum att högkänsliga uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. 
• Plötsliga förändringar och stökiga situationer kan ge upphov till stress, därför behöver högkänsliga personer ofta dra sig undan för att få vila ifred på en mörk och tyst plats. 
• På grund av känsliga nervsystem är högkänsliga människor också mer eller mindre empatiska, medkännande, omtänksamma, intuitiva, kreativa, begåvade och djupsinniga med ett rikt inre liv.
• Ifall du har tankar kring att du själv är högkänslig – gå in och gör ett test på HSP-föreningens hemsida!

Källa: www.hspforeningen.se

Charlottas 10 bästa tips till andra högkänsliga

1. Pausa med hjälp av yoga.
2. Pausa med vila eller ta stöd av stärkande promenader i naturen.
3. Bli mer skamtålig, tyvärr skäms många över sin HSP-personlighet.
4. Tänk på att alla känner skam och att alla är rädda för att tala om den, men att tala om skam gör att den krymper och minskar istället för att växa sig stor och över våra huvuden.
5. Bär din känslighet med stolthet.
6. Möt ditt inre barn och stötta det med både empati och omsorg.
7. Tänk på balansen, att gasa och bromsa i tid. Man får faktiskt tacka nej!
8. Låt din kreativitet, andlighet och känslostyrka få ta plats.
9. Se över dina nära relationer och känn efter vad du mår bra av.
10. Öva dig på gränssättning.