Hur kom ni på denna skruvade idé?
– Vi såg en dramatisering av Frankenstein som Mats man Johan har gjort i vilken han även spelade själva monstret. Allt slutar väldigt eländigt med död och misär, och då sa jag skämtsamt att det inte hade behövt bli så här om de bara hade pratat med varandra. Ja, de borde gått i terapi, sa Mats. Och sen tittade vi på varandra och bara: Yes. Det är detta vi ska göra! Med Mats koll på skräck och min koll på psykologi så var det en magisk match!
Är det på skoj eller en seriös ansats till att hjälpa folk?
– Boken är dödligt allvarlig som litteratur menat. Vi har frågat oss hur det skulle bli om dr Jekyll gick i terapi hos en modern psykolog och skrivit den därefter. Men det är ingen självhjälpsbok. Syftet är att man ska läsa den som en roman (även om det är en genreblandning).
Vad har vi att lära av dessa monsterikoner?
– Massor! De brottas med tidlösa dilemman som att balansera mellan vad man vill göra och vad man borde göra, olika viljor och behov i parrelationer, skam, skuld, otrohet, narcissism, ta ansvar för det man gjort etcetera.
Kan ni ge exempel på ett dilemma som vi kan känna igen oss i och berätta kort om hur ni tar er an det?
– Dr Jekyll har till exempel oerhört höga krav på sig själv. Han har väldigt lätt att känna skam för till exempel sina sexuella begär eller om han bara blir lite arg. Han är fixerad vid vad andra tycker och vad han borde göra. Han behöver jobba mer med att acceptera sidor av sig själv som han själv anser är negativa och ifrågasätta om de egentligen är så negativa, utan bara en del av att vara människa