En livsglad hälsoinspiratör

I över tio år led Zarah Öberg av konstant huvudvärk. Drygt 20 år gammal fick hon två hjärnblödningar och förlorade minnet och talet. Idag har hon vigt sitt liv åt att få andra att må bra.

HON MINNS INTE när smärtan först kom. Men plötsligt var den där, fyllde hela hennes medvetande, dunkade outhärdligt i hennes huvud utan slut. Zarah Öberg levde med en smärta så stark att hon enligt läkare skulle ha dött om den kommit omedelbart. Nu kom den gradvis, eskalerade som ett crescendo, och fick henne att se dubbelt, kräkas upp all föda och svimma. I över tio års tid.

När jag möter henne är det svårt att förstå att den pigga, brunbrända tjejen framför mig har varit så sjuk, så länge. För jag har aldrig tidigare träffat någon med hennes optimism, styrka, målmedvetenhet och livsglädje. Hon arbetar helst ideellt och har ofattbart många projekt på gång, allt från att sköta sina 18 hemsidor om kost, motion och hälsa, skriva artiklar och föreläsa, till att driva egna PR-byrån, svara på 300 mejl från hennes läsare om dagen, samt vidareutbilda sig. Och hon är bara 29 år.

− Jag är en gammal själ i en ung kropp, säger hon själv och skrattar. När man har varit så nära döden som jag så finns det inget man är rädd för längre, man blir aldrig mer densamma. Jag vet hur skört livet är och tänker leva det fullt ut.

 

ORDEN KOMMER SNABBT och säkert, en detaljrik berättelse om helvetet hon gått igenom. Att hon för bara åtta år sedan inte kunde minnas orden, inte sätta ihop dem till meningar är ofattbart. Hennes resa genom tio år av smärta, två hjärnblödningar och år av rehabilitering har varit lång och svår − men hon skulle inte vilja vrida tillbaka klockan. För utan sin historia skulle hon inte vara den hon är idag, inte sitta framför mig och berätta om alla galna hälsoprojekt hon startat, driver, brinner för. Zarah Öberg tror på Kharma.

Vid tio års ålder förstod Zarah att något inte var rätt. Men det skulle ta över tio år till innan läkarna till sist förstod vad som var fel. Läkare efter läkare påstod att huvudvärken enbart berodde på psykiska orsaker och stress och skickade hem henne med migräntabletter.

− På något sätt klarade jag ändå skolan. Läste andra en text en gång var jag tvungen att läsa den hundra gånger för att förstå och komma ihåg, det är svårt att minnas när man har konstant huvudvärk.

 

LIVET BLEV EN KAMP mot smärtan. Zarah var tvungen att lära sig att hitta sätt att leva med den – för leva ville hon. Ofta blev drömmar och fantasier ett andrum från verkligheten. Hon tränade och cyklade fyra mil om dagen och vägrade låta smärtan styra vardagen. På gymnasiet förvärrades Zarahs tillstånd.

− Jag minns nästan ingenting från den tiden, jag har till och med glömt klasskompisar och pojkvänner. Jag var så svag och yr att pappa fick bära mig in på sjukhuset varje vecka och kräva att de skulle undersöka mig än en gång, för vi förstod att något var fel.

Men på magnetröntgen och prover såg allt normalt ut. Zarah sökte nya vägar för att må bra och lärde sig allt om kost, hälsa och alternativmedicin. Tidigt uteslöt hon laktos och gluten i kosten, blev vegetarian och valde bort socker.

− Åt jag socker eller drack alkohol så var jag bokstavligen golvad och fick ligga i två dagar och kräkas.

Hennes fokus i livet var att må så bra som möjligt. Tanka kroppen med rätt bränsle, hämta kraft i naturen. Ändå blev hon bara sämre.

Konstant huvudvärk och yrsel gjorde att Zarah kräktes upp all mat och tappade håret på grund av näringsbrist. 18 år gammal vägde den 174 centimeter långa Zarah bara 50 kilo. Den 16 augusti 2003, på väg hem från sjukhuset där de än en gång avfärdat henne som migränfall, smällde det i Zarahs huvud. Ett bråck (aneurysm) brast i hjärnan och orsakade en stor blödning bakom vänster öga. Inför rådlösa läkare på akuten var det till sist Zarah själv som ställde diagnosen: "jag kan inte röra nacken, jag har fått en hjärnblödning".

 

EN SKIKTRÖNTKEN bekräftade blödningen och det blev ilfart till intensiven där hon ställdes inför två val: Öppna huvudet och laga, eller flyga in världens främste expert på kärlkateteroperationer, som skulle gå in med en stålvajer via blodkärlen i höften, och upp i hjärnan. Zarah valde det senare. Det tog ett år att bli någorlunda återställd, en tid som för alltid förändrade Zarah, som hann fundera mycket över livet där i sjuksängen.

Då upptäcker läkarna vid en kontroll att bråcket inte läkt helt.

− Jag var 21 år och fick vänta i sex plågsamma månader på en ny operation. Jag försökte boosta mig själv att må bra, men det var tungt att leva med vetskapen att varje dag kunde bli min sista, att minsta ansträngning kunde orsaka en ny blödning.

Chansen att det nya ingreppet skulle lyckas var dessutom bara 50 procent.

− När jag vaknade efter operationen satt läkaren hos mig och jag såg direkt i hans ögon att det gått åt skogen. Jag tänkte: Nu, Zarah, gäller det att ha rätt inställning! Jag bestämde mig för att inom ett år skulle jag vara bra.

 

ZARAH VAR STARKARE och envisare än någon trodde. I augusti, tre år efter första hjärnblödningen, friskförklarades hon. Och sedan den dagen har hon levt i ett rasande tempo. Hon läste till hälsopedagog, kostrådgivare, mental tränare, utomhuspedagog, samt kurser inom KBT – kognitiv beteende terapi, födoämnesallergier, örtmedicin, energimedicin och sockerberoende. I dagarna har hon avslutat sin utbildning inom NLP – neuro-lingvistisk programmering. Hon har även setts i kanal 5:s Älskling vi dödar barnen och TV4 Nyhetsmorgon.

− Drömmen är att kunna jobba helt ideellt, jag tar inte betalt för någon av mina tjänster, förutom en enda föreläsning i månaden som betalar hyran. Att hjälpa andra ger så mycket tillbaka.

 

HITTILLS HAR ALLT löst sig för Zarah. Hon är frisk och lever sin dröm. Visserligen lider hon fortfarande av sviterna efter sjukdomen. Hon har ont i vänstersidan där blodkärlen söndertrasades under operationen, har nedsatt syn på vänster öga och minnesproblem. Dessutom har hon fått den kroniska tarmsjukdomen Crohns, på grund av att alla starka mediciner helt slog ut tarmsystemet.

Ingen kan säga om, eller när, de lagade bråcken brister igen. Därför är det svårt att förstå hur hon kan välja att leva livet i sådan turbofart, och jonglera fler projekt än jag kan hålla reda på. Borde hon inte ta det lite lugnare?

− Jag kan inte gå runt och vara rädd för att det värsta ska hända hela tiden. Jag vet inte hur mycket tid jag har men jag tänker leva varje sekund, varje dag. Jag bara är sån, jag kör på. Jag vill leva fullt ut och förändra så många människors liv som jag bara hinner.

Risken för hjärnblödning i ung ålder är en på miljonen. Ändå hände det och enligt Zarah var det meningen.

− Tack vare sjukdomen förstod jag tidigt vad som är viktigt i livet och jag hittade mitt kall – att förändra världens synsätt på hälsa, natur och motivera andra till att göra mer saker "tillsammans". Jag lever för att inspirera och har för länge sedan förstått att hälsa och natur är det enda som är viktigt − för inget spelar ju någon roll om du inte har god hälsa och luft att andas.

 

TEXT SOFIA ZETTERMAN

FOTO ANTON SVEDBERG

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!