Text: Mia Berg
Foto: Thinkstock
Vi har väl alla våra sätt att förstå verkligheten. Brené Brown gillade att kontrollera, sortera och paketera allt hon stötte på i fina små lådor. När hon började läsa till forskare mötte hon en professor som sa:
– Det som inte går att mäta, det finns inte.
Det, tyckte hon, lät som himmelriket – och hon hade hittat hem. Men det skulle visa sig att forskningen hon gav sig in i skulle vända upp och ner på allt. När hon var färdig tio år senare hade hon inte bara ändrat sitt sätt att leva, utan även sitt sätt att jobba och sitt sätt att vara förälder.
Brené Brown är nu professor i Socialt arbete och något av USAs nya forskarfavorit. Förutom att undervisa på universitetet ägnar hon sig åt att skriva böcker, föreläsa och göra intervjuer. Ämnet är att vår rädsla för sårbarhet står i vägen för att vi ska kunna leva våra liv fullt ut. Det var där hon hamnade. Men det var inte där hon började.
Viktig gemenskap
När Brené började forska hade hon jobbat som socialarbetare många år och fascinerats av hur viktig, för att inte säga livsnödvändig, gemenskapen mellan människor var. Hon ville gräva sig in i vad som styr vår förmåga att knyta an till andra människor och ha meningsfulla och ärliga relationer. Hon gick ut och bad människor berätta om sina erfarenheter av fungerande relationer, men efter bara några veckor fick hon ta en paus och fundera. Människorna hon intervjuade berättade nämligen mer om sina erfarenheter av att inte få det att fungera, och hon kände att det var något som låg där i berättelserna och spökade som hon inte riktigt kunde få fatt i. Till slut kom hon på vad det var: rädsla och skam.
– Skam är vår rädsla för att inte få höra till: känslan av att om andra såg vissa delar av mig så skulle jag inte få vara med i gemenskapen. Det är känslan av att inte vara tillräcklig: inte tillräckligt smart, inte tillräckligt smal, inte tillräckligt framgångsrik, berättar hon.
Och det var där, under skammen, som Brené stötte på sårbarheten för första gången. Någon sorts roll hade den i vår förmåga att knyta an till andra människor, det förstod hon, men Brené var övertygad om att hon skulle kunna förklara bort den på något sätt.
– Sårbarhet är själva motsatsen till det jag skattade högst i livet då – kontroll, säger hon.
Brené kom fram till en modell som förklarade sårbarhetens funktion: Om man ser vår förmåga att knyta an till andra människor som en linje, där ena änden är skam och rädsla och den andra änden empati, glädje och kreativitet, så är sårbarheten som en volymknapp som glider på den där linjen. Ju mindre sårbarhet du visar, desto närmare skammen och problem med relationer kommer du. Och det omvända. Om du vågar visa din sårbarhet öppet, kommer du att få mer glädje, empati och kärlek i livet.