Hon kommer till barnens gymnastik med bara en skridsko. Hon dubbelbokar möten och har svårt att hålla koll på siffror och papper. Men Sara Emilionie får inte längre panik varje gång det händer. Hon har verktyg att lösa de tokiga situationer som uppstår.
Sara har adhd. Det har hon haft i hela sitt liv, men först förra året fick hon sin diagnos.
Adhd är en förkortning för Attention deficit hyperactivity disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som kännetecknas bland annat av hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter.
— Det var så givet att jag inte ens behövde göra alla testerna. Jag blev så ledsen, fast jag redan visste om det. För jag insåg att hela mitt liv har varit en sådan kamp, helt i onödan. Om jag fått rätt hjälp från början hade jag sluppit känna mig så korkad för att jag inte kan hjälpa mitt barn med matteläxan. Jag hade sluppit gå till en massa psykologer och få kritik för att jag är så rörig.
Men Sara fann sin egen väg — och den har blivit hennes livsuppgift. Hon ska lära varenda svensk att meditera.
När vi möts förekommer hon mig genom att fråga mig om mitt liv. Intervjun har hon redan styrt upp genom att i förväg ta reda på vad vi ska prata om. Hon är snabb och smart. Orden flödar ur henne till skillnad från den tröga dörr som en av hennes kollegor får hjälpa oss att skjuta upp. Vi är på hennes frilanskontor i Stockholm. De bruna ögonen glittrar i kapp med de tunna guldkedjorna runt henne hals. Hon är solbränd och vi enas om att sommaren har varit fantastisk.
— Att aldrig ha tråkigt är på gott och ont, säger hon och smärtan och allvaret finns där mitt i skrattet.
Sara är yogaterapeut och mindfulnessinstruktör och har medverkat i Hälsa ett flertal gånger som andningsexpert. Hon leder Medi Yoga Institutet i Stockholm, tillsammans med grundaren Göran Boll, och utbildar vårdpersonal i medicinsk yoga. Över 2 000 personer inom vården har genomgått deras program. Men hon har även utvecklat MIMY, som är en kombination av medicinsk yoga och mindfulness, och i höst startar hon ett systerinstitut, Balans Institutet, för att nå utanför vårdsektorn.
— Hälsa är balans. När du är i balans finns alla förutsättningar för hälsa. Ett flöde utan blockeringar. Men det är ett ständigt arbete med att hålla balansen. För mig kommer det verkligen inte gratis.
Hon har analyserat mänskligt lidande och varför människor hamnar i obalans.
— Adhd är egentligen bara ett övertydligt uttryck för hur det är i vårt samhälle idag. Mataffären stänger inte klockan tre på lördagseftermiddagarna utan samhället pågår 24 timmar om dygnet. Det är samma behov hos alla som inte blivit tillgodosedda, vilket ökar depressioner och ångest. Det hänger på individen att försöka skapa balans.
När hon som 29-åring blev gravid blev det viktigt att kunna vara en god förebild för sitt barn. Hon ville till varje pris göra något åt den prestationsinriktade människan hon såg när hon granskade sig själv, som käkade lugnande mediciner, var stressad, rörig och definitivt inte levde det liv hon ville leva. Hon började söka efter något som kunde hjälpa.
— När jag hittade medicinsk yoga trodde jag att det kunde hjälpa mig att stressa ner. Men jag blev livrädd, det var för komplicerat. Det slutade med att jag ringde och skällde ut Göran Boll. ”Vad var det här för något? Nu har jag fått ont i magen också. Och hur gör vi med betalningen?” Men han var bara så lugn och snäll.”
Hon tänkte att meditation skulle fungera bättre och anmälde sig till en 10 dagars Vipassana-retreat. Också det ett typiskt adhd-symtom, att inte börja lite lugnt utan gå ut stenhårt.
— Där får man vara ifred och bara sitta och blunda. Trodde jag. Jag insåg inte att det var bland det mest intensiva man kan göra. Väl där var jag ett hopplöst fall från dag ett. Jag kunde inte följa ett enda andetag.
Men dag nio stillnade det. Sara upplevde total frid.
— I ett ögonblick av ”bliss” såg jag alla mina prioriteringar, vad jag skulle göra med livet, vad som var oviktigt. Jag fick smaka på ett varande, så fantastiskt att man bara ville ha mer av det. Och där föddes min vision — att lära varenda svensk att meditera. Det är nio år sedan och jag har följt den varje dag sedan dess.
Det har dock inte varit någon lätt väg. Visionen har haft ett pris. Sara fick möblera om rejält i livet. Hon sa upp sig från sin tjänst som pr-konsult, återvände till Göran Boll och utbildade sig till yogaterapeut. Hon lovade att hon skulle bli hans vassaste ambassadör och började föreläsa för stora företag som AstraZeneca. Hon flyttade från radhus på Lidingö till en enrumslägenhet utan kök en trappa under markplan.
Det var tufft, hon jobbade från tidig morgon till sen kväll, med två små barn. Men hon mådde så otroligt mycket bättre. Meditationen gjorde att hon helt plötsligt kunde sortera i allt som hände.
— Ångest är ett mischmasch av saker. När jag lärde mig att sortera, till exempel olika sorters känslor, släppte många av de symtom som var kopplade till adhd. Plötsligt kunde jag sådant som jag som har adhd, inte borde kunna.
Hon utbildade sig även i mindfulness, vilket hjälpte henne att ännu bättre hantera sitt röriga, spontana och stressiga liv. Och hon kunde sluta med sina lugnande mediciner.
— Jag glömmer fortfarande barnens skridskor. Det bara blir så när man har adhd. Den stora skillnaden är att jag inte går upp i spinn och får panik utan kan coola ner min hjärna och tänka när situationer uppstår. Det klarade jag inte tidigare.
När Sara började spela piano vid sex års ålder visade det sig snabbt att hon var ett musikaliskt underbarn.
— Jag hörde ibland hur det viskades ”att jag var begåvad men lat” men av min öststatslärare fick jag bara kritik. Jag var rastlös och disträ, kunde resa mig upp mitt i maten för att gå och spela piano. Saker som jag nu ser är typiska adhd-drag. Jag har alltid trott att jag spelade så mycket för att det var roligt, men i efterhand förstår jag att det också var ett sätt att kanalisera min stora rastlöshet, och de många och stora känslorna inom mig.
Alla var överens om att Sara skulle bli konsertpianist, hon övade flera timmar om dagen från tio års ålder. Men när hon var tolv hade hon en sådan fruktansvärd prestationsångest att hon slutade sova. När hon blev tretton påbörjades en lång resa med Bup och psykologer och medicinering.
— Det var ingen som tvingade mig att spela. Tvärtom, alla sa att jag kunde sluta precis när jag ville, men jag visste inte vem jag var om jag inte spelade. När jag tog studenten slängde jag dock ihop pianolocket och har inte spelat sedan dess.
Det var för att inte riva upp såren kring alla dessa år av uppmärksamhet med läkare och psykologer, som hon så länge avstod från att få sin adhd-diagnos. Det yogiska perspektivet talar hellre om obalanser, i ayurvedan ses adhd som en typisk vata/pita-obalans. Men i takt med att Saras verksamhet växte, hon har utbildat 200 yogainstruktörer och balansinstruktörer och lett yoga för flera hundra personer på arbetsplatser, skolor och på Mediyogainstitutet, blev det allt svårare att hålla upp fasaden.
— En natt grät jag så himla mycket för jag kände att jag inte kunde hålla ordning på något. Det var så jobbigt att bära på min adhd-hemlighet och samtidigt säga till alla att jag brinner för barn med adhd. Så jag bestämde mig att nu gör jag det. Jag kunde aldrig ana vilken hjälp och förståelse jag skulle mötas av efter att jag berättat om min diagnos. Det var också så fint att få förklara för mina barn, att min hjärna fungerar på ett annat sätt, att den är impulsstyrd och inte kommer ihåg. Och att det inte betyder att jag inte vill utan att jag inte kan.
Om bara några veckor slår Sara upp dörrarna till Balans Institutet, där hon ska utbilda gräsrotsambassadörer för yoga och mindfulness.
— Alla vill inte bli yogainstruktörer, men väldigt många vill inspirera sina medmänniskor till att må bättre. Min utbildning går man på sex veckor, det kräver inga medicinska förkunskaper och man lär sig de vassaste och mest effektiva verktygen från medicinsk yoga och mindfulness.
Och Sara Emilionie tar därmed ännu ett stort steg mot att uppnå sin vision om att lära varenda svensk att meditera.
Sara om
… Kärlek
Meningen med allt. Målet för mig är att vara i fullständig kärlek till mig själv och min omgivning.
… Barn
Istället för att åka till Tibet kan vi titta på våra barn. De är mina mindfulness-mästare.
… Vatten
Något som adhd-människor alltid glömmer att dricka. Det är ett stort gemensamt drag.