Städguruns råd kan bli rena mardrömmen – psykologen varnar

Städgurun Marie Kondo har lärt oss att rensa i röran, färgsortera och vika vackert. Men hur sund är den nya städtrenden egentligen? Amerikanska psykologiprofessorn Ramani Durvasula är en av många psykologer som är skeptisk.

Text: Eva Boholm
Foto: Getty Images

KonMari-metoden, som lanserats av den japanska städgurun Marie Kondo, är ett effektivt sätt att rensa i röran och få ordning på sina saker. Metoden går ut på att du bara omger dig med saker som ger dig glädje och som du älskar. Allt annat gör du dig av med – BUMS! 

Psykologens varning: Städguruns råd kan bli rena mardrömmen
Marie Kondos städmetod KonMari är världsberömd och otroligt populär.

Du går igenom rum för rum, skåp för skåp, låda för låda och sak för sak. Du synar, känner in prylens eller plaggets vibbar, viker ihop kläderna på ett speciellt sätt och färgsorterar i prydliga rader. Sakerna som inte ger dig den rätta wow-känslan tar du farväl av och kasserar. Ajöss till allt onödigt som tar plats och stökar till där hemma.

Ungefär det går KonKari-metoden ut på. Den fungerar för väldigt många som har fått bättre flyt i vardagen när var sak äntligen har hamnat på sin plats. Stressen minskar när man lätt hittar den perfekta toppen till dagens outfit och nycklarna hänger där man vill ha dem. Men för många är metoden inte alls så lyckad. 

Triggar psykologiska effekter

– Jag är väldigt skeptisk till den här metoden. Den är ett tecken på materialistisk överkonsumtion där vi har så mycket saker hemma att det krävs speciella metoder för att handskas med dem. Mitt bästa råd är att konsumera mindre! Då slipper man både ekonomisk stress och det blir lättare att hålla reda på sina saker, säger amerikanske psykologiprofessorn Dr Ramani Durvasula.

Dessutom kan den här organisationsmetoden trigga psykologiska effekter som kan vara skadliga för många:  

Psykologens varning: Städguruns råd kan bli rena mardrömmen
Är lycka färgsorterade trosor och tröjor?

– Risken med KonMari-metoden är att vi blir alldeles för prylfixerade. Jag förstår att det kan vara svårt slänga saker som vi inte längre behöver. Men att känna efter om vi upplever ”äkta kärlek” för prylarna, att göra dem besjälade, är överdrivet och osunt, tycker hon. 

Tiskrävande och stressande

– Att gå runt och plocka med sina saker hemma, färgorganisera och nästan på ett rituellt sätt vika dem är oerhört tidskrävande. Man måste fråga sig om man nyttjar sin dyrbara tid rätt? Är det inte vettigare att tillbringa den tiden med sina vänner och nära och kära?

– För vissa människor kan ett sådant här strikt städ- och organisationsbeteende leda till ett alltför stort kontrollbehov, vissa kan till och med utveckla tvångssyndrom när allt måste vikas, hängas och placeras på speciella sätt. Och den som inte lyckas hålla rent och snyggt omkring sig känner sig misslyckad och deppig. För många innebär det onödig prestationsångest.

– Man måste fråga sig vad glädje och meningen med livet egentligen är. Är det att gå och plocka med sina prylar hemma, organisera dem i färger och ha avskedsceremonier när de ska slängas? Livet handlar inte om att känna samhörighet med sin stekpanna och få glädjekickar av färgsorterade trosor. Då har man helt missat poängen med livsglädje.