Text: Julie Svarrer
Foto: Jens Bach
Hanne Høgh trodde att hon visste allt om typ 2-diabetes. Hon växte upp med en mor som hade sjukdomen och Hanne höll ofta koll på henne så att hon inte blev förvirrad eller fick kramper. Hennes mor tog också väl hand om sig själv och följde plikttroget alla riktlinjer.
Senare utbildade sig Hanne till ekonom och lärde sig också allt om matlagning för diabetespatienter. Det kändes bra, för hon kunde känna igen barndomens råd:
Att äta fett var förbjudet.
Hon visste att hon var ärftligt disponerad för att själv utveckla sjukdomen och under många år låg hennes blodsocker precis på gränsen.
2013 drabbades Hanne av bröstcancer och under åren som följde fokuserade hon helt på att bli frisk. Diabetesen skänkte hon inte många tankar, men när hon 2016 blev förklarad som cancerfri och återigen skulle få blodsockret undersökt såg det inte bra ut.
— Läkaren ville ge mig mera medicin. Det var jag inte särskilt förtjust i, så jag beslutade mig för att ta tag i min hälsa. Jag ville inte ha fler piller, jag ville hjälpa kroppen att läka sig själv, säger Hanne.
Hanne gick ut på nätet och läste om diabetes och kost. Här stötte hon på Jane Kudsk, som har en kandidat i livsmedelsvetenskap med inriktning på näringslära. Samtidigt hittade hon ett helt nytt förhållningssätt till sjukdomen. Fett var inte alls förbjudet, tvärtom, det var livsviktigt. Däremot skulle stärkelsen bort.
— Jag trodde att jag visste allt, men plötsligt fick jag börja om från början. Det var en riktig kovändning. Här var Jane ett stort stöd, eftersom jag behövde förstå hur allt hängde ihop.
Hanne kunde ha satt sig ner och tyckt synd om sig själv, men hon är en energisk kvinna och kastade sig in i den nya livsstilen med massor av entusiasm. Hennes läkare var inte mycket för hennes idé, men de följande kontrollerna visade att värdena sakta men säkert förbättrades.
— Till att börja med bytte jag ut min frukost. Jag började äta ägg, avokado, lax, skinka och massor av grönsaker. Jag tog bort all stärkelse, frukt och mjölksocker. Det är gift för min kropp. Sedan började jag ta bort stärkelsen från min kvällsmat. Tidigare åt jag potatis, men nu var det slut med det, förklarar Hanne, vars långtidsblodsocker gått ner från 98 till 53, vilket är inom normalvärdena i hennes åldersgrupp. Samtidigt kunde hon ta minimalt med medicin. Ännu ett plus på kontot.
Hanne, som faktiskt inte hade besvärats av sin diabetes, märkte ändå direkt att kostomläggningen fungerade.
— Min kropp kändes mycket lättare och jag gick ner i vikt. Det konstigaste är att det inte alls var svårt att låta bli kolhydrater, man måste bara göra det till en vana: Planera inköpen och ha alltid grönsaker i frysen. Var fjärde dag skivar och hackar jag en massa grönt. Och så är spetskål en genialisk grönsak som kan användas till nästan vad som helst. Självklart kan jag bli godissugen, men då tar jag en liten bit mörk choklad, säger en bestämd Hanne.
Fett, som förr var helt förbjudet, var nu oumbärligt. Margarinet åkte ut till förmån för nyttiga fetter och bra oljor. Riktigt smör fick också plats på menyn.
— Det kan göra lite ont att tänka på att min mamma, som försökte göra allt rätt, ändå slutade med att göra allt fel för man visste inte bättre då.
Får hon önska sig något är det att det etablerade sjukvårdssystemet skulle vara lite snabbare att släppa föråldrade rekommendationer. På sikt hoppas hon därför kunna hjälpa diabetespatienter i rätt riktning. Mot ett liv utan diabetes typ 2.
Hannes 4 bästa tips:
- Fråga dig själv om du verkligen vill ha en livsstilsförändring. Om svaret är ja, så ta ansvaret för att göra det.
- Ta små steg så att det inte blir för mycket. Börja till exempel med frukosten under några veckor, sedan kan du gå vidare och ta bort stärkelsen från din middag.
- Gör det lätt för dig. Skär och hacka grönsaker i förväg och ha alltid grönsaker i frysen.
- Lägg upp maten fint och njut av den.
Läs även:
Oupptäckt diabetes kan få allvarliga konsekvenser – här är 7 vanliga symtom att hålla koll på
Spruträdda Monica drabbades av diabetes: ”Jag var tvungen att bemästra rädslan för att överleva”