Mette blev lyckligare efter skilsmässan: ”Jag kan andas lättare när jag är ensam”

Medan en skilsmässa skickar män i graven tidigare, blir kvinnor friskare – bland annat för att vi tar bättre hand om oss själva och skördar frukterna av att vi hållit vårt nätverk vid liv. Så säger både forskning och experter – och kvinnor som Mette Andersen som har upptäckt att livet som singel är för härligt för att bara vara en mellanstation.

Text: Simone Brandt Hald
Foto: Peter Nørby

Trista parmiddagar, mediokert måndagssex och kärlek på sparlåga. Nej tack.

Aldrig tidigare har det funnits så många svenska singelhushåll som nu. 1,9 miljoner män och kvinnor lever ensamma, en stor del av dem är singlar. Men det är inte hälsosamt för alla att trycka på control alt delete för tvåsamhet. Flera studier har visat att det är dåligt för hälsan att gå genom livet utan en fast partner. Särskilt ensamstående män röker mer, dricker mer och tränar mindre och det minskar deras livslängd med cirka sju år, enligt ordföranden för den danska organisationen Forum för mäns hälsa.

För många andra befolkningsgrupper är prognoserna lika dystra. Men inte för de mogna kvinnorna runt klimakteriet. I motsats till alla andra grupper blir de nämligen friskare av att skilja sig. Det har en omfattande amerikansk studie med fler än 79 000 kvinnor i åldersgruppen visat.

Som personlig rådgivare och relationsterapeut möter Daisy Løvendahl många mogna kvinnor på 45+, som befinner sig mitt i en skilsmässa. Ofta är de mammor och mycket upptagna av att ta hand om sig själva och sina barn. Det banar väg för en hälsosam livsstil. De går till gymmet, åker på yogaretreats, köper kokböcker och äter quinoasallad.

— Mogna kvinnor tänker långsiktigt: När man är ensam måste man klara sig själv och finnas där för sina barn, och det kan man inte göra om man blir sjuk. Det är därför de tänker: ”Jag måste gå 10 000 steg om dagen, äta mager yoghurt och göra andningsövningar.” De vet att det är nödvändigt att prioritera sin hälsa. Att man ibland måste tacka nej till ett glas rödvin, och att man inte kan jobba till klockan 19 varje dag utan att bli utbränd, förklarar Daisy Løvendahl.

För många kvinnor blir skilsmässan en katalysator för förändring. När sorgen över kärnfamiljens kollaps väl har lagt sig tittar de inåt för första gången på flera år.

— Många kvinnor uppgraderar sig själva när de skiljer sig. De börjar på den där utbildningen de alltid har drömt om, många skaffar en ny frisyr, börjar gå ner i vikt och träna, går ut och roar sig på ett annat sätt och det finns även en del som blir sexuellt uppsökande. Kvinnor får en större frihet och upplever därför att de blommar ut på andra sidan av en skilsmässa, medan det ofta är tvärtom för männen, säger Daisy Løvendahl.

Eftersom kvinnor kulturellt sett ofta hänvisas till som det sociala könet som förväntas sätta samhället före sina egna behov, känner många av dem faktiskt att de bryter sig ut ur en bur som de har känt sig tvungna att vara i. Och plötsligt upptäcker de att livet har mycket annat att erbjuda och de vill inte vänta längre på att få det, förklarar kultursociologen Emilia van Hauen.

Mette är ett bra bevis på att en kvinna inte behöver en man för att vara lycklig.

Att en skilsmässa också kan göra underverk för den mentala hälsan vet Mette Andersen. 2006 skilde hon sig från sina flickors far efter tio års samliv och det fick henne att upptäcka livets mer andliga sida.

— Singellivet har helt klart gjort mig mer hälsosam och hjälpt mig att hitta en riktig balans i livet. Det har betytt allt för min personliga utveckling och idag är jag tacksam över att jag skilde mig. Annars tror jag inte att jag skulle ha fått den utveckling jag så här i efterhand kan se att jag varit med om. Efter skilsmässan började jag att intressera mig för alternativa behandlingsformer och jag har blivit av med en del av mina ohälsosamma självuppfattningar om att inte duga, säger Mette Andersen som gått kurser i tankefältsterapi, reikihealing och mindfulness och börjar varje morgon med meditation och en solhälsning.

Vi behöver bara gå 50 år tillbaka i tiden, så betydde ”tills döden skiljer oss åt” just detta. Historiskt sett har kultur och ekonomi varit limmet som hållit ihop oss. Idag vilar parförhållandet på en något skörare grund: Kärleken. I Sverige slutar ungefär vartannat äktenskap i skilsmässa.

— När kvinnor fyller 40 tänker jag alltid: ”Be aware”, skojar Daisy Løvendahl.

Men allt tyder på att parterapeuten har rätt. Det är nämligen störst ökning av antalet singlar i åldersspannet 40 till 50 år.

— I 20- och 30-årsåldern handlar det för kvinnorna om att bygga bo och få barn. Men när barnen kommer till världen går det upp för kvinnorna att det är de som måste kompromissa mest. För det finns fortfarande förväntningar om att mamma gör och gör — och gör det med glädje — eftersom hon vill sina barns bästa. Men så, någon gång när barnen inte har lika stort behov av mamma, slås de av att de har gett och gett, men hur är det med dem själva?

Tre av fyra gånger är det kvinnan som tar initiativ till att skiljas. Och när hon väl drar skilsmässokortet har hon varit måttligt tillfredsställd eller otillfredsställd länge, förklarar parterapeuten.

— Kvinnor skiljer sig för att de är utmattade. De tror att de måste ge allt till alla hela tiden. Att de är en outtömlig brunn av omsorg och medkänsla och kärlek. Men de tröttnar också och då blir mannen och sexlivet bara ytterligare en plikt som de inte kan bära. Många kvinnor upplever också att kärleken har övergått i vänskap. Det har blivit Familjelivet AB, där vi stämmer av förväntningar och överenskommelser, och kvinnorna längtar efter att känna sig fria, att synas, att känna sig älskade och att ge sig ut på äventyr. Det är en längtan efter kärlek och närvaro, men det är också en längtan efter att vara sig själv och att känna sig som mer än någons mamma, fru, arbetskamrat, dotter och flickvän. Att inte bara vara en serviceinrättning.

På det hela taget snubblar många par i soff-fällan, som Daisy Løvendahl kallar det. I status quo och gamla, sega stereotyper som placerar huvudansvaret för familjeföretaget hos mamma. Kanske är det därför singellivet är särskilt attraktivt för kvinnor?

När yngsta dottern flyttade hemifrån köpte Mette Andersen ett gammalt korsvirkeshus med halmtak, som behöver lite omvårdnad.

Sedan skilsmässan har Mette Andersen haft pojkvänner till och från, men hon har bara delat dubbelsängen med dem på helger. Ingen man har ännu fått sätta sitt namn på brevlådan, även om det var nära en gång.

I tre år träffade hon samma man, men allt eftersom tiden gick blev det tydligt att de var för olika. Senast dejtade hon en man som hon träffat i en dejtinggrupp på Facebook. Det tog slut innan det ens började.

— Vi hade många konflikter, inklusive tre uppbrott, på knappt fyra månader. Så jag kom rätt snabbt fram till att det inte var hållbart i längden. Han tyckte att vi skulle göra allt tillsammans. Att vi skulle tillbringa en massa tid tillsammans, men jag hade inte samma behov. Så jag kände inte att jag kunde leva upp till hans föreställning om ett fast parförhållande, säger Mette som nu har gett upp jakten på den ende rätte.

— Jag kan andas lättare när jag är ensam. Då har jag friheten att själv bestämma vad jag vill. Jag har inga skyldigheter hängande över mitt huvud och jag kan disponera min egen tid och bestämma över mitt eget liv. Det är ett stort privilegium, säger hon.

Daisy Løvendahl säger att kvinnor generellt klarar sig bättre ensamma än män. De återhämtar sig också snabbare efter en skilsmässa. Framför allt för att de har svart bälte i sociala relationer.

— I århundraden har kvinnor tagit hand om hemmet, familjen och omsorgen. Men i och med kvinnornas frigörelse har de också fått möjlighet att tjäna egna pengar. Det gör att många kvinnor kan leva ett gott liv på egen hand. De har goda vänner, de har bra relationer med familjen. Oftast har de en bättre relation till svägerskan än vad maken har, eftersom de har kommit ihåg att ringa och fråga: ”Ska jag inte ta hand om dina barn?” Det är vad kvinnor gör. Vi ingår i nätverk och relationer. När en kvinna skiljer sig har hon väldigt lite att förlora. Om hon vill ha sex kan hon bara gå in på Tinder. Männen kan också träffa kvinnor, men det är inte direkt några kompisar som ringer och det är ingen som bjuder hem dem på middag. Många män känner sig ensamma efter en skilsmässa eftersom de inte har varit vana vid att hålla nätverket varmt, säger Daisy Løvendahl.

Singelkvinnorna är alltså långt ifrån några kärlekstörstande våp. Ändå är det ofta så de framställs i populärkulturen. Den eviga singeln Bridget Jones suktar efter affärsmannen Mr Darcy, den annars så självständiga storstadskvinnan Carrie jagar den känslomässigt avtrubbade Mr Big. För att inte tala om de otaliga romantiska filmerna som bekräftar att en kvinnas lycka beror på hennes civilstånd.

— Först när hon flankeras av en man är hon en hel människa, påpekar kultursociologen Emilia van Hauen.

— Den ensamstående kvinnan beskrivs ofta som en kvinna på väg någonstans. Hennes singelstatus är tillfällig och i samma ögonblick som hon möter kärleken blir hon förlöst som människa. Samantha från ”Sex and the City” är undantaget som bekräftar regeln — hon blev sig själv på allvar först när hon lämnade Smith.

I verkligheten trivs var tredje singelkvinna alldeles utmärkt med att vara själv. Mette Andersen är en av dem. Hon njuter av den spontanitet och frihet singellivet ger henne.

Mette upplever att singellivet haft en positiv effekt på hennes välbefinnande.

— Jag trivs där jag är just nu — jag saknar eller söker inte en partner. Det är inget jag behöver för att fullborda livet nu och här. Jag trivs bra i mitt eget sällskap och är den grundkänslan på plats så kommer allt att bli bra. En partner kan vara livets krydda, men i grunden tror jag att vi alla borde finna lyckan inombords. Det finns så mycket jag gärna vill, en permanent relation står bara inte högst upp på den listan, säger Mette Andersen som har massor av tidskrävande fritidsaktiviteter och drömmar inför framtiden.

Bland annat har hon länge jobbat med ett bokprojekt, en kokbok, som hon planerar att ge ut en dag. Förra året köpte hon en 19 fots segelbåt som hon tar seglingslektioner för att bemästra, hon vandrar och umgås flitigt med vänner. Strax efter att yngsta dottern meddelat att hon skulle flytta hemifrån skrev hon under ett köpekontrakt på ett gammalt korsvirkeshus med halmtak, som behöver lite omvårdnad och en klick färg. Men drömmen är att bo
i kollektiv.

— Det är inte alls ovanligt att singeltillvaron stärker självutvecklingen. För i och med skilsmässan försvinner vi:et och egna drömmar, visioner och åsikter växer fram, förklarar Daisy Løvendahl och fortsätter:

— Det är många kvinnor som börjar leva mer värderingsbaserat efter en skilsmässa. De känner sig mer fria och lever i enlighet med sina egna värderingar, eftersom de inte behöver diskutera med en man som inte vill samma sak som de vill.

Som ena halvan av en duo anammar man helt naturligt, men ofta också omedvetet och okritiskt, varandras värderingar, världsbilder och vanor. När USA:s första kvinnliga utrikesminister, Madeleine Albright, skilde sig från sin man Joe upptäckte hon att hon inte gillade kött alls. Ändå hade hon ätit blodiga biffar i nästan 25 år, berättar hon i självbiografin ”Madam Secretary”.

— Hon hade ätit kött under hela deras äktenskap utan att tänka på om hon gillade det eller inte. När äktenskapet upplöstes blev hon nästan vegetarian, säger Emilia van Hauen om den sinnesförändring som Madeleine Albright och många andra frånskilda kvinnor genomgår.

Efter att ha haft samma sängkamrat i många år känner många frånskilda en ökad lust att utforska sexlivet. Singelkvinnorna vill bli överraskade, förförda och eftertraktade, men inte nödvändigtvis älskade.

— Vi har en förväntan om att kvinnor dejtar för att hitta en partner. Att kvinnor vill ha kärlek och män vill ha sex, men det är helt fel. Många kvinnor vill egentligen bara ha sex, lite kul och ett äventyr. Men de vill också ha det med en man som de har en känslomässig koppling till. De tror inte nödvändigtvis på kärnfamiljen, fler och fler tänker så, men de vill gärna äta pannkaka varje torsdag och ha mycket sex. De vill inte ha någon som bara kommer in genom dörren som en annan Don Juan, förklarar Daisy Løvendahl.

På sistone har Mette Andersen börjat tänka tanken att hon kanske skulle kunna dejta en kvinna. Om lusten att dela livet med en annan människa dyker upp igen någon dag, alltså.

— Jag har aldrig testat att ha ett förhållande med en kvinna, men jag börjar fundera på om jag ska prova på det. För några år sedan fick jag en sådan uppenbarelse. Det är trots allt insidan som räknas, så varför begränsa mig och bara leta efter män? Det är faktiskt helt oväsentligt om det är en man eller en kvinna du dejtar. Jag är öppen för att vända upp och ner på saker och ting och jag tror att det kan vara bra för min egen utveckling. Kanske kan det bidra med en ny energi i mitt liv? funderar Mette Andersen.

Den typen av tankar förvånar inte Emilia van Hauen. Enligt kultursociologen lever vi i en tid där män blir mer och mer överflödiga när det handlar om den arketypiska försörjar- och beskyddarrollen, men också sexuellt. Provrörsbefruktning har gjort att sexakten inte längre behövs i den reproduktiva ekvationen, och sexleksaksindustrin är minst lika kapabel att ge orgasmer som män.

— Många män uppfattar singelkvinnan som stark och självständig — och därmed också skrämmande. För om hon kan fixa allt själv, vad ska hon då egentligen med en man till, tänker de. De är rädda att bli kastade på soptippen. Men alla människor behöver goda relationer och närhet. Och väldigt många kvinnor vill också ha det med en man. Så länge han respekterar att hon också är sin egen, säger kultursociologen.

Just nu har Mette Andersen visserligen pausat erotik och romantik på obestämd tid, men hennes liv är allt annat än kärlekslöst. Kärlek finns faktiskt i många varianter, och den som kommer inifrån är minst lika värdefull, har hon lärt sig.

— Jag känner kärlek till mig själv nu och det har gått upp för mig att jag inte behöver ha en man i mitt liv för att ha kärlek i mitt liv. Jag trivs riktigt bra med att vara ensam.

Experterna i denna artikel är parterapeut Daisy Løvendahl och Emilia van Hauen, som är sociolog och författare till fem böcker om den moderna människans beteende och ideal.