Det är inte pretto att vara tacksam

Jag lyssnar på rätt många poddar och jag tänker inte räkna upp dom för då riskerar jag att glömma någon och det vill jag inte.

Idag lyssnade jag på ett avsnitt jag inte har hunnit med, förra veckans avsnitt hos Röda Vita Rosen. Jag har ingen trädgård så det är rätt mycket slöseri med tid att lyssna på hur man ska gödsla eller sätta potatis men jag lyssnar alltid på Jenny och Victorias inledande prat och jag älskar det lika mycket varje gång.

I just det här avsnittet (som du kan hitta här) pratar de om kriget och om känslan av otillräcklighet. Victoria Skoglund tycker att det skaver när man sitter hemma i soffan och swishar pengar till folk som har panik och måste fly sina hem (och det kan jag känna igen men vad ska vi annars göra? Vi måste hjälpa på alla sätt vi kan med det lilla vi kan). Sedan pratade Jenny Strömstedt om att hon kände ett rus av tacksamhet när hon var ute och sprang. Och så säger hon det … att det låter så pretentiöst att säga att man är tacksam för det man har.

Jag vet att det kan kännas så men det är precis tvärtom. Känns det ovanligt och snudd på lite pretto att säga att man är tacksam så är det sannolikt så att man inte är så vältränad i att säga vad man är tacksam för. I flera år nu så skriver jag i min dagbok. Om det jag är tacksam för. Om man inte tycker att ordet ”tacksam” känns bekvämt så kan man skriva det man är glad för. Det är samma sak.

Sedan flera år har jag också följt så mycket spännande forskning som så tydligt visar vikten av att skriva ner det man är tacksam för. Om man skriver i 90 dagar får man faktiskt en rätt påtaglig effekt. Jag blir mer positiv, jag får en bättre självbild, jag sover bättre, jag stressar inte så mycket och jag blir gladare.

Det bästa i min lägenhet är mycket men frågan är om inte värmegolvet ligger i topp. Jag älskar mitt värmegolv. Och det är så bra att torka strumpor på, inte bara bra för att värma fötter på morgonen.