Lisa lever med bipolär sjukdom: ”Tack vare mina rutiner slipper jag medicin”

Text: Anne Haavisto
Foto: Ulf Berglund

— Jag hade konstiga, osammanhängande tankar och när jag i skolan sa till en klasskamrat att hon var drottning Elizabeth anade läraren oråd och tog med mig till skolpsykologen. Jag trodde att psykologen var min morfar och när jag tittade ut genom fönstret upplevde jag allting i svartvitt. Jag visste att jag skulle bli den sista människan kvar när jorden gick under och jag minns att jag kände mig rädd, säger Lisa.

Värdfamiljen kallades till skolan och de körde henne till en psykiatrisk mottagning, där hon blev inlagd på en sluten avdelning.

— När de skrev in mig fick jag tömma min necessär och de tog ifrån mig parfym och spegel för att jag inte skulle kunna skada mig själv. Men jag ville aldrig skada mig själv, säger hon.

Lisa mådde dåligt av medicinerna hon tvingades ta. Hennes tunga frättes sönder, hon fick ont i kroppen och kramper i käkarna. När hon tittade på tv upplevde hon att hon var utvald av programledarna.

— Jag kände det som att alla personer i tv:n talade direkt till mig och att all reklam bara var riktad till mig. Jag kände mig utvald på något sätt. En härlig känsla, men konstig förstås.

Innan Lisa åkte till USA hade hon haft sina första sexuella erfarenheter hemma i Sverige. Hon var osäker på om hon skulle kunna vara gravid och gjorde flera tester. Som var negativa.

— Men jag kunde inte släppa tanken på att det ändå kunde finnas en risk att jag blivit gravid. Det blev som tvångstankar som malde i huvudet när jag var inlagd på den psykiatriska avdelningen. Vid något tillfälle tryckte jag på magen och önskade att fostret där inne skulle dö.

En morgon när Lisa vaknade låg hon i sin pyjamas, bältad på en brits. Hon var tungt medicinerad och kunde inte tänka klart.

— Jag fick panik och förstod ingenting. Genom ett runt fönster i dörren tittade sjukhuspersonal in då och då och jag kände mig som en apa i bur. Det var fruktansvärt och jag var livrädd. Jag fick aldrig någon förklaring till varför jag blivit fastspänd, men kanske hade det någon lagt märke till att jag tryckt på magen för att ”döda fostret”. Jag vet inte säkert, men det var ett trauma, som rotade sig djupt.

Lisa tvingades avbryta studierna i USA och åka hem till Sverige för att få vård hemma i en trygg miljö.

— Jag kände mig misslyckad och ledsen över att jag inte fick göra klart studierna och ta examen. Men det hade bestämts att det bästa var att resa hem. Innan jag åkte hem fick jag höra att jag fått en psykos.

Hemma i Sverige bodde hon hos sin familj, hennes mamma stannade hemma en tid och hon fick en bra läkare och en terapeut hon gick till, trots att hon inte tyckte det gav något.

— Terapeuten hade en freudiansk inställning till allt och ville mest gräva i min barndom. Eftersom jag upplever att jag haft en mycket kärleksfull barndom kände jag inte att den typen av terapi gav något, men jag gick dit tio gånger som jag förväntades. Min läkare däremot var fantastisk. Hon sa att jag en dag skulle vända allt det negativa till en framgång. Det blev en viktig mening som jag tog till mig, berättar Lisa.

Åren som följde levde Lisa som vanligt och efter tre år kunde hon sluta med sin antipsykotiska medicin. Hon pluggade klart gymnasiet, tog körkort och reste tillbaka till USA för att träffa sin värdfamilj och sina vänner för ett bättre avsked än tidigare.

2004 var Lisa klar med sina studier på universitetet och arbetade på försäkringskassan. Arbetsbelastningen var hög med mycket stress som följd. Då insjuknade Lisa igen. Hon gick in i mani och något som kan liknas vid storhetsvansinne.

— Jag upplevde att jag var både Jesus och Gud, vilket var både häftigt och stort. Jag inbillade mig att jag hade mycket makt och att folk lyssnade på mig.

Under midsommarhelgen samma år var hon hemma hos sina föräldrar i Småland. Hon kände sig berusad av livet och betedde sig gränslöst.

— Jag träffade en man ute på dans som jag egentligen inte brydde mig om men som jag hamnade i säng med. Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk och det märkte mina föräldrar. På midsommardagen körde min pappa mig till en psykiatrisk mottagning i Växjö där mitt hälsotillstånd kartlades. Sedan tog de mig till en sluten avdelning i Uppsala, där jag bodde då.

Lisa fick flera mediciner som skulle balansera och ta ner henne på jorden, men hon ville inte ta dem. En dag när hon satt på toaletten öppnades plötsligt dörren. Flera skötare kom in och slet ut henne.

— De var kanske fem stycken. De drog ut mig i korridoren och in på mitt rum, jag hann inte ens få upp byxorna. De slängde ner mig i sängen och gav mig en spruta i skinkan med den medicin som jag vägrat ta i tablettform. Jag skrek och slogs och var så rädd, övertygad om att de skulle ta livet av mig. Jag var helt hysterisk, förstod inte varför det var så viktigt att jag skulle få i mig medicinen.

Efter en månad skrevs hon ut från sjukhuset, men blev sjukskriven över sommaren.

— Jag minns när jag läste sjukintyget där det stod att jag hade en bipolär diagnos. Det måste vara ett missförstånd, tänkte jag. Det tog lång tid för mig att acceptera min diagnos, jag kände skam över den. Då var jag också i en depressiv period och medicinerades mot den.

Det tog ett år innan Lisa var tillbaka och arbetade heltid igen. Till sin hjälp hade hon både individuell terapi och gruppterapi.

— Jag kände att hjärnan behövde tid att läka rent kognitivt och fick möjlighet att arbetsträna och successivt återgå i arbete, vilket var avgörande, säger hon.

Livet vände för Lisa när hon utbildade sig till yoga- och meditationslärare på Satyananda Yoga Sverige och senare till ayurvedisk hälsorådgivare på Skandinaviska ayurveda-akademin. En kombination som hon säger gjort henne starkare, både fysiskt och mentalt.

— Jag är smidigare och starkare i kroppen. Yoga och ayurveda har gett mig en känsla av att vara grundad och balanserad och ger mig ökad energi, drivkraft och kreativitet. Min sömn är bättre och jag har en meningsfull struktur på dagen, ökat fokus och koncentration. Min självkänsla och mitt självförtroende har också blivit bättre, säger hon.

Yogan har gett Lisa många effektiva verktyg att hantera livets upp- och nedgångar samt stress på ett mer balanserat sätt, och en möjlighet att blicka inåt och komma i kontakt med sitt sanna jag. Hon berättar att hon de senaste fem åren har klarat sig helt utan stämningsstabiliserande medicin.

— Det känns som en stor seger, särskilt då läkare tidigare sagt att jag skulle behöva ta medicinen i resten av mitt liv.

Lisa menar att både yoga och ayurveda är en livsstil, som kräver engagemang.

— Det tar tid att hitta en balans i sig själv. Jag yogar i princip varje morgon, men varierar även med annan rörelse, som löpning, promenader, dans, simning och styrketräning. Kommer jag i balans på morgonen har jag möjligheten att ge mitt bästa under dagen. Mina rutiner är min medicin och inget jag kan välja bort.

Lisa säger att maten är en viktig del i att hon idag mår så bra. Hon är noga med kosten och försöker hitta en bra balans utifrån vad som rekommenderas för hennes dosha (personlighetstyp), som är en kombination av vata och pitta.

— Jag äter mycket vegetariskt men är inte vegetarian, för jag behöver en viss mängd ekologiskt kött, kyckling och fisk för att grunda och balansera mig. Om jag slarvar med mina rutiner, särskilt sömnen, blir jag mer splittrad i sinnet och har svårt att fokusera, säger hon.

När hon blickar tillbaka kan Lisa se att hon alltid haft höga krav på sig, samtidigt som hon varit känslig för nya intryck och stress.

— Jag är numera säker på att mina sjukdomsepisoder varit en reaktion på hög stressnivå. De tre benen; sömn, kost och motion är livsviktiga för att jag ska hålla mig frisk.

Vad är bipolär sjukdom typ 1?

• Den som drabbas av bipolär sjukdom typ 1 har kraftiga manier och svåra depressioner, som kan bli så allvarliga att sjukhusvård krävs.
• Vid en kraftig mani kan den drabbade bli mycket överaktiv och få svårt att sova. Det ökar risken för psykos. Personen kan också bli aggressiv och riskera att skada sig själv eller andra.
• Vid svåra symtom på depression kan den deprimerade få tankar på att skada sig själv eller på att avsluta sitt liv. Mellan perioderna av sjukdom kan en del personer ha vissa symtom som till exempel ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter, medan andra kan må bra och leva som vanligt med en fungerande behandling.
• Bipolär sjukdom typ 1 är en livslång sjukdom. Diskutera alltid medicinering med din läkare!

Källa: 1177.se

En dag i Lisas liv:

• Stiger upp klockan 06.00 och mediterar en halvtimme.
• Skrapar tungan och gurglar med kokosolja/sesamolja och borstar tänderna.
• Sköljer näsan och avslutar med någon droppe ghi/sesamolja i näsborrarna.
• Dricker ett stort glas ljummet vatten med ghi, pressad citron, honung, ingefära och gurkmeja.
• Yogar i en halvtimme till en timme, alternativt tar en promenad/löprunda, går till gymmet eller dansar frigörande dans.
• Innan duschen smörjer jag in min kropp med varm sesamolja.

Äter till frukost: Juice, smoothie eller gröt.

• Innan lunchen gör jag en andningsövning som ger energi.
• Lunch runt klockan 12.00-13.00, då matsmältningselden agni är som starkast. Jag äter till exempel: en mungoböngryta med morötter och zucchini.

Eftermiddag/tidig kväll: Djupavslappning yoga nidra.

Middag, till exempel: En grönsakssoppa, vid 17.30-18.30.

• Förbereder för sömnen runt 21.30 med en varm vegetarisk dryck med ghi, mortlade vallmofrön och muskotnötpulver, som är bra för sömnen.
• Jag mediterar innan läggdags och smörjer fötterna med ghi, för att dra ner den mentala aktiviteten och lugna sinnet.
• Lägger mig klockan 22.00.