Det här händer i kroppen när man stammar – och så kan besvären behandlas

Varför stammar man? Och går stamning att träna bort? Sara Edén, logoped på Specialistmottagning för stamning och skenande tal vid Logopedkliniken på Danderyds sjukhus, ger oss en lektion i ämnet.

Text: Linda Andersson
Foto: Johan Adelgren

Varför stammar vissa personer?

— Gemensamt för all stamning är att det handlar om en neuromotorisk påverkan på talet och att det är något som man är född med, men förmodligen finns det inte en enda bakgrundsorsak utan flera olika som samverkar med varandra. Forskning har till exempel visat att olika neurologiska nätverk i hjärnan har betydelse för hur stamningen utvecklas eller påverkas. Man kan också se att det finns en tydlig ärftlighetsfaktor. Om man har en förälder eller ett syskon som stammar är det inte så konstigt att man gör det själv också.

Sara Edén, logoped på Specialistmottagning för stamning och skenande tal vid Logopedkliniken
på Danderyds sjukhus.

Kan man börja stamma som vuxen?

— Det förekommer men är väldigt ovanligt. I de fallen har man antagligen stammat någon gång tidigare i sitt liv. Eller så har man en annan typ av stamning som kallas förvärvad eller neurogen stamning. Förvärvad stamning orsakas av någon form av skada, exempelvis kan man börja stamma efter en stroke eller att man i en olycka har fått ett hårt slag mot huvudet.

LÄS ÄVEN: Tove, 40, låter sig inte hindras av stamningen: ”Jag kan inte vara tyst”

Vad händer i kroppen när man stammar?

— Stamning är en störning i talets rytm. Personen vet precis vad den ska säga men är förhindrad att i stunden få fram det den vill ha sagt på grund av ofrivilliga repetitioner, förlängningar eller avbrott av ljud — en så kallad blockering. Hjärnans nervsignaler till de muskler som ska aktiveras när man talar kommer inte fram på det sätt som krävs för att det ska bli flyt i talet. Alla hakar vi ibland upp oss i talet, det finns ingen som pratar med totalt talflyt, men för personer som stammar kommer upphakningarna mer okontrollerat än för den som inte stammar.

I vilken utsträckning kan stress och nervositet påverka stamningen?

— Nervositet är inte en orsak till stamning, men visst kan stress påverka stamningen. När man blir stressad kan till exempel taltempot öka och då brukar även stamningen öka. Det finns de som stammar och inte alls har några problem med det. Hur mycket man stammar och hur stort problem man upplever av det behöver inte nödvändigtvis hänga ihop. En person kan stamma ganska mycket och vara tämligen obekymrad över det, medan en annan stammar betydligt mindre och tycker att det är ett stort problem.

LÄS ÄVEN: Motion som medicin: Träna bort ångest och depression

Kan man träna bort stamning?

— Om man tittar på statistiken försvinner stamningen spontant hos många av de förskolebarn som börjat stamma. Mellan 5 och 8 procent av alla förskolebarn stammar någon gång, vilket kan jämföras med 1 procent av den vuxna befolkningen. Men det är logopedens uppgift att göra en bedömning av vilka barn vi tror har mindre chans att bli av med stamningen spontant. Därför är det viktigt att barnen så tidigt som möjligt blir remitterade till en logoped som är inriktad på just stamning. De barn som vi bedömer ha större risk för att stamningen ska kvarstå erbjuder vi behandling. Målsättningen med behandlingen är att stamningen ska minska och förhoppningsvis försvinna helt, säger Sara Edén och fortsätter:

— Stamning hos vuxna personer är däremot ett kroniskt tillstånd som kan variera i intensitet över tid. Om man är besvärad av sin stamning är det aldrig för sent att söka hjälp.

Hur går behandlingen för vuxna till?

— Det man gör är att kartlägga stamningen och ta reda på hur den påverkar patienten i olika situationer. Patienten kan sedan få hjälp att lära sig olika taltekniker som hjälper en att känna att man får en bättre kontroll över talet. Man lär sig exempelvis att stamma mjukare och lättare. De allra flesta använder teknikerna som ett verktyg de tar fram när de behöver det. En stor del av behandlingen består också av stödjande samtal. Målet är att man ska kunna säga det man vill på ett sätt som man själv känner sig trygg med, oavsett om man stammar eller inte.

LÄS ÄVEN: Anders Hansen: ”Det här vill din hjärna att du ska göra när du får ångest”