Julie tappade allt sitt hår: ”En stor del av min kvinnlighet sitter i det”

För sju år sedan började Julie Errebo tappa håret, och så småningom var hon tvungen att raka av sig testarna och skaffa en peruk. Inte ens hennes närmaste väninna har sett henne utan peruk. Men nu är Julie redo att visa världen vem hon är – även utan hår!

Text Sofie Winther Askgaars Foto Jaqueline Flury

Föreställ dig att du kör handen genom ditt långa, tjocka hår och så märker du att det fattas något. Just där, kanske precis lika stor som en tvåkrona, är det en kal fläck. Till en början syns den knappt och det långa håret kan dölja fläcken. Men den kanske växer eller får sällskap av flera kala fläckar.

Julie Errebo var bara 12 år när det hände henne. En kal fläck på bakhuvudet, mitt i hennes långa hår. Det var Julies första möte med alopeci — den medicinska termen för skallighet. Man räknar med att omkring 300 000 personer lider av alopeci i Sverige.

Julie Errebo
Familj Sonen Oliver, 12 år.
Bor Köpenhamn.
Gör Arbetar som senior assistent på danska Migrationsverket.

— Mina föräldrar hade precis skilt sig och jag hade fått veta att min pappa inte var min biologiska pappa. Det var en chock, jag var total i kris — och plötsligt fick jag en kal fläck på huvudet. Som tur var blev det inte värre, utan håret kom tillbaka av sig själv igen, säger Julie.

Man har inte funnit orsaken till sjukdomen, men den kan ha att göra med att immunförsvaret överreagerar och angriper hårsäckarna. Men det är ofarligt, så när Julies hår kom tillbaka gjordes inget mer. Tills hon började tappa håret igen som 32-åring.

— Jag hade blivit tillsammans med min sons pappa igen. Vi köpte hus tillsammans och jag var bonusmamma till dottern han hade fått under tiden vi varit skilda åt. Men förhållandet var inte bra och plötsligt började jag tappa håret — både i nacken, på sidorna och överallt, säger Julie, som till en början kunde dölja de flesta kala fläckarna med olika frisyrer och extensions (eller hårförtjockningar).

Men under en jullovsresa till Australien 2015 fick hon ge upp. Och på det nya året satte hon sig i stolen hos en vänlig perukdam och köpte sin första peruk.

Farväl, håret

Kort därefter flyttade Julie ifrån sin sons far och fick en egen lägenhet. Och där, i sitt nya badrum, stod hon för första gången med en trimmer och gjorde sig redo att låta de sista testarna falla.

— De första månaderna med peruken hade jag fortfarande tofsar av mitt eget hår under, och det var väldigt svårt att säga farväl till mitt hår. Som att ta bort det feminina. Dessutom var min första peruk inte gjord speciellt för mig, så den passade inte så bra. En dag skulle jag sätta mig i bilen och råkade slå huvudet i dörren så att peruken flyttade sig.

Det var så obehagligt, minns Julie, som besökte de skickligaste läkarna och lät göra en mängd undersökningar och behandlingar för att väcka sina vilande hårsäckar, men inget hjälpte.

Hårsäckarna hade fallit i djup sömn och ingen vet om de kommer att vakna igen. Och Julie har slutat att leta efter mirakler.

— I början läste jag allt jag kunde hitta om det på nätet, men till slut kände jag att det fick räcka. Det tog för mycket energi, så jag slutade läsa om det, säger Julie, som har varit öppen med sin sjukdom gentemot sin nu 12-årige son från första början.

Så det är inget konstigt med att mamma har peruk. Men lite utmanande när övernattning eller simhall står på schemat. Faktiskt kunde hon till en början inte delta vid arrangemang som krävde vatten eller övernattning, eftersom hon inte kunde sova med sina första peruker. Och hon var inte redo att ta av sig peruken och stå där med sitt kala huvud.

— Jag var otroligt hämmad av det. Och jag hade mardrömmar om att lägenheten brann, så att jag var tvungen att springa ut på gatan utan min peruk, säger hon.

Varför tappar en del plötsligt håret?

● När du tappar håret fläckvis kallas det alopeci. Vissa tappar bara hår fläckvis på huvudet, andra även
i ögonbryn, skägg eller kroppsbehåring. Hos cirka 80 procent kommer håret tillbaka spontant inom ett till två år, men hos några få kommer det aldrig tillbaka.

● Man vet inte varför vissa drabbas, men det finns ett samband mellan autoimmuna sjukdomar som diabetes och metabola störningar – och en teori om att det kan utlösas av psykisk stress.

● Det är inte farligt, men svårbehandlat, och de olika behandlingarna har biverkningar.

Källor: Sundhed.dk, parykker.dk

Det är ju bara hår

Eller… Det är det kanske för dig, men inte för Julie. Eller för många andra kvinnor. På alopeci.se beskrivs sjukdomen som ofarlig, men den kan ändå ha stor påverkan på självkänslan och livskvaliteten. Julie har också känt sig beroende av att ha speglar överallt, så att hon alltid kan kolla att peruken sitter som den ska.

— Jag har verkligen känt att jag inte vågat gå till affären. Jag kände att jag hade tappat något av mig själv, att det var något fel på mig, att alla tittade. Men hår är inte bara hår, för mig sitter en stor del av min kvinnlighet i det, säger Julie, som också har upplevt att vara på en blind date där hon valde att vara öppen om sin peruk, men det var inte alls dejten…

— Han sa till mig att nästa gång skulle han råda mig att inte berätta det. Han klarade inte ens av tanken på peruken. Du kan dölja det länge, även om du är intim med någon. Om handen kommer upp i håret, där man kan känna peruken, tar du bara bort handen. Och jag både sover och badar med peruken på, så det kan ta lång tid innan man upptäcker den, säger Julie, som har en så bra peruk nu att det händer att hon glömmer att det inte är hennes eget hår.

Förutom för en kort stund, då tejpen måste bytas ut. Och håret slits snabbt när det inte växer ut något nytt, fräscht hår.

Var sitter självförtroendet?

Julie har kontroll över sitt liv, sin karriär och sin roll som mamma. Och hon vågar stå upp för sina åsikter, och sig själv. Men inte — förrän nu — sin kala hjässa. Utan hår känner hon sig naken och berövas det självförtroende hon annars utstrålar.

— Jag brukar ha gott självförtroende, men jag känner inte att jag har samma självförtroende utan hår. Då känner jag mig fel. Är rädd för att bli avvisad, för att se annorlunda ut och vara mindre feminin. Eftersom jag är en Kvinna med stort K. Jag bär alltid nagellack och stora ringar och smink, säger Julie och säger att kärleken är den största utmaningen.

Det är inte lätt att vara singel och träffa någon ny, för när ska man kasta ”bomben” eller snarare håret?

— Jag är inte en sådan som håller tillbaka, men när det kommer till kärlek är jag mitt i en process av att acceptera mitt saknade hår och stå upp för mig själv. Och här saknar jag en man som vet om det och fortfarande tycker att jag är vacker. Det är kanske inte så svårt att hitta en man som tycker att man är snygg och sexig med hår och smink, men han ska ju helst stanna när peruken ryker, säger Julie och fortsätter:

— När jag står där osminkad och ska byta tejp på min peruk måste han fortfarande åtrå mig. Jag har haft ett långt förhållande där han visste om det, men inte brydde sig. Så jag kände mig trygg och eftertraktad. Det hjälper mig i min egen process så att jag med tiden kan hitta sann kärlek.

Har hittat nytt lugn

På de här bilderna får du se Julie utan peruk. Det är första gången hon visar sig utan hår. Det är också första gången hennes bästa vän sedan 25 år har fått se det. Inte för att hon inte har frågat. Men det är först nu som Julie är redo och det finns flera anledningar till det.

— I dag har jag en peruk som är skräddarsydd för mig. Den är gjord speciellt för min huvudform, så den sitter fast. Jag kan sova med den, bada med den, locka den och gå på Tivoli med den, den sitter där den ska. Det har hjälpt mitt självförtroende mycket, förklarar Julie.

Hon har nyligen fyllt 40 och det är ytterligare en anledning till att hon tycker att det är dags att visa sig som hon är. Därav den vackra bilden på henne utan hår.

— Nu har jag hållit det hemligt i nästan åtta år, men det är dags att se sanningen i vitögat och det gör jag genom att slänga peruken — så take it or leave it. Visst är det en extra fördel att andra i samma situation kan se att de inte är ensamma, men det är också egoistiskt, eftersom jag gör det för mig själv, säger Julie och avslutar:

— Jag har hittat ett större lugn i mig själv, har lärt känna mig själv bättre, älskar mig själv mer — nu är det dags att visa vem jag är under den fina peruken. Visst har det tagit lång tid att komma hit och jag hade inte gjort det för fem, sex eller sju år sedan. Men nu är nu… så här är jag!

3 snabba frågor till Julie:

Har du tappat håret på andra ställen än på huvudet?
– Nej, jag har bara kala fläckar på huvudet. Och jag har fortfarande mina egna ögonbryn och fransar och hår på andra ställen där vi kvinnor har hår.

Hur ofta behöver du en ny peruk?
– Jag får nytt hår fyra gånger om året. Det är min kommun som betalar för perukerna, eftersom de är ett hjälpmedel. Peruken blir sliten och börjar tappa hår när man badar med den och fönar, lockar och plattar, eftersom det inte växer ut något nytt hår. Jag måste också raka huvudet varje månad för det börjar klia när det växer ut.

Kan peruken falla av – och kan man känna den?
– Den sitter fast med tejp, så man kan inte råka dra av den. Man kan känna den om man känner efter i hårbotten, eftersom det finns ett nät där. Men det är äkta hår och känns helt naturligt.

Läs även:

Varför blir vi kvinnor lyckligare efter skilsmässa?

Låt dina brister vara brister – och fokusera på det du är bra på

5 tips för ökad livslust: Ta dig vidare när livet känns tungt