Carina Sunding: ”I efterhand frågar jag mig varför ingen förstod”

Text: Linda Andersson
Foto: Thomas Carlgren

— Jag hade ett möte inbokat med ett förlag för att diskutera en roman som vi skulle ha med i den digitala bokklubb som jag driver. Samtidigt gick jag och bar på en längtan efter att själv skriva en bok, även om jag inte hade någon färdig idé kring vad den skulle handla om. På vinst och förlust bestämde jag mig ändå för att berätta om mina bokdrömmar för de två kvinnorna som driver förlaget. Jag blev lite överrumplad över att de var så positiva. När jag klev ut genom dörrarna hade jag löfte om ett bokkontrakt, utan att riktigt förstå hur det hade gått till, erinrar sig Carina med ett skratt när vi träffas i hennes hem.

Att komma i gång med bokskrivandet var desto svårare.

— Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om. Det var helt tomt i mitt huvud. Till slut insåg jag att jag behövde fylla på med ny inspiration och kunskap för att ha något att ge andra. Eftersom jag gillar att konceptualisera typ allt döpte jag mitt äventyr till ”the exploring quest”. Utan att färdas en enda kilometer skulle jag ge mig ut på en utforskande resa i världen.

Med litteraturens och den digitala teknikens hjälp kunde Carina ta rygg på entreprenörer och inspiratörer över hela jordklotet. En av hörnstenarna i hennes ”exploring quest” var en tioveckorsutbildning i hur man bygger en digital kurs. Testversionen av hennes kurs ”Make it happen” blev grundstommen till boken med samma namn.

Ett av ämnena som Carina avhandlar i boken är vikten av att riva de mentala hinder som står i vägen för ens självförverkligande — oavsett om det handlar om att känna sig som en stor bluff, uppskjutarsjuka, jämförelsesjuka, perfektionism eller någon annan begränsande åkomma.

För första gången berättar hon också offentligt om den största mentala motståndaren som hon själv fightats med sedan 14 års ålder — panikångesten. I över tio år svävade Carina i ovisshet om att det var just panikångest som hon led av.

— Hela tiden gick jag runt med en rädsla för att det var något fysiskt fel på mig. Jag minns speciellt en gång då jag fick en panikångestattack på tåget mellan Västerås och Stockholm. Tåget stannade i Kungsängen där jag blev hämtad med ambulans. Jag kördes in på akuten med misstanke om stroke och man tog ryggmärgsprov på mig. I efterhand frågar jag mig varför ingen förstod vad det egentligen handlade om.

Det skulle dröja ända tills Carina som 25-åring studerade i Texas innan gåtan fick sin lösning.

— Jag gick till en terapeut som förklarade att det jag beskrev kallades för en panikångestattack. Terapeuten gav mig titeln på en bok om panikångest som hon tyckte att jag borde läsa. Redan när jag öppnade boken i bokhandeln kände jag: Okej, det här är jag. Det var så skönt att äntligen få en diagnos.

Jag ber Carina att beskriva sin upplevelse av en panikångestattack för dem av oss som inte har egen erfarenhet på området.

— Det är en känsla av att tappa kontrollen över sin kropp. Andningen påverkas så att det känns som att man inte får luft, samtidigt som man får en otrolig hjärtklappning och det sticker i hela kroppen. Det jobbigaste är att hela tiden leva med medvetenheten om att jag när som helst kan drabbas av en panikångestattack.

I unga år var rädslan för att panikångesten skulle slå till så stor att Carina avstod från mycket som hon egentligen hade velat göra: Konfirmera sig, åka på språkresa, säsongsjobba som reseledare, för att nämna några saker.

Med hjälp av kbt-terapi, där man i små hanterbara steg utsätter sig för det som triggar ångesten, nådde hon i vuxen ålder ett läge där hon inte längre lät panikångesten diktera tillvaron lika mycket. Även om rädslan alltid finns med henne gör hon idag det mesta av det hon vill, så som att tala inför tusentals personer eller bestiga Afrikas högsta berg på nästan 6 000 meter. Fast det sistnämnda trodde Carina med handen på hjärtat aldrig att hon frivilligt skulle utsätta sig för.

När kollegan Marie och äventyraren Renata Chlumska försökte locka med sig Carina på en tjejexpedition till Kilimanjaro kände hon sig först inte alls manad att följa med. Så småningom tackade hon osäkert ja, för att sedan ändra sig och backa ur. Men hur det än var så stod Carina där vid foten av Kilimanjaro tillsammans med expeditionens övriga 16 deltagare midsommaren 2019. Halvvägs uppför berget ångrade hon bittert sitt beslut.

— Jag var den första av oss alla att bli höjdsjuk. En hel natt låg jag och kippade efter andan. Jag hade drabbats av så kallat andningsglapp, vilket kan inträffa när kroppen anpassar sig till höjden. På morgonen sa jag till expeditionsledarna att jag ville avbryta bestigningen. De peppade mig att åtminstone fortsätta vandringen till lunch. Efter lunchen tänkte jag att jag lika gärna kunde prova att vandra vidare till nästa anhalt. Jag hade läst att man kunde bli hämtad med bil där om det krisade.

Någon bilfärd ner blev det dock aldrig för Carina som ett litet steg i taget tog sig vidare mot toppen.

— Det var hela tiden en brottningsmatch mot mig själv. Rädslan sa åt mig att gå ner medan nyfikenheten uppmanade mig att fortsätta uppåt, minns hon.

Den sista etappen av bergsbestigningen inträdde ett scenskifte som hon aldrig hade kunnat drömma om.

— Jag blir rörd bara av att prata om det. Under toppbestigningen kände jag mig plötsligt stark och tänkte att nu jäklar ska jag upp på den där bergstoppen. Vid den sista syremätningen hade jag bäst syresättning av alla – till och med bättre än själva Renata Chlumska. Innan vi åkte iväg hade äventyraren Ola Skinnarmo sagt till mig att den som mår sämst i början kommer att må bäst på slutet. Precis så visade det sig vara.

Och visst kom Carina hela vägen upp till Kilimanjaros topp där hon triumferande kunde höja armarna i skyn.

— Det var en sådan revansch för mig som hade varit den där gnälliga, svaga länken under hela vandringen. Bergsbestigningen lärde mig att jag är enormt mycket starkare än vad jag tidigare trott.

När man som utomstående betraktar Carinas liv kan man konstatera att bestigningen av Kilimanjaro bara är en av många modiga saker hon har gjort.

I början av 2000-talet jonglerade Carina en framgångsrik karriär på mediabyrå med att vara småbarnsmamma. Inombords pockade en längtan efter större yrkesmässig frihet på.

På sin väg mellan kontoret och dagis stötte Carina en dag ihop med den före detta studiekompisen Katrin Sandberg. Det visade sig att de delade samma längtan efter förändring.

Tillsammans med ytterligare två frihetstörstande gelikar i samma ålder startade de 4good — ”fyra tjejer för något bra” — som skulle komma att bli Sveriges största kvinnliga nätverk med som mest 32 000 medlemmar. Genom att anordna inspirationskvällar och resor entusiasmerade de andra kvinnor att våga följa sina drömmar.

— Tack vare 4good har jag fått möta personer som jag aldrig trodde att jag skulle få träffa. Frågan är ju som bekant fri, och vi har vågat fråga. Som ett resultat av det har jag exempelvis fått intervjua Fredrik Reinfeldt, som deltog i en av våra inspirationskvällar, och de amerikanska författarna Elizabeth Gilbert och Marie Forleo som båda medverkat i vår digitala bokcirkel.

Under årens lopp har 4good förgrenat sig i såväl bokcirkeln som podcasten Sunshinepodden, som Carina driver tillsammans med sin nuvarande kompanjon Marie. Den övriga verksamheten är hon däremot inte längre aktiv i. För några år sedan började hon återigen känna den där skavande känslan av att vara i otakt med sig själv.

— Jag hade fått mitt fria arbetsliv. Jag var entreprenör och gjorde något meningsfullt, men ändå kände jag mig inte fri. Tvärtom upplevde jag att jag satt fast i det jag själv hade skapat. Till slut var det som att jag gjorde allting för alla andra — våra medlemmar och mina kollegor — snarare än för min egen skull. Jag ville komma vidare på något sätt, men jag hade ingen aning om hur. Det var förenat med så mycket skuld att bryta sig loss. Det var ohyggligt svårt för mig att berätta för min kollega och affärspartner i 4good att jag ville göra min egen grej.

Bästa vännen Lenes död efter en lång cancersjukdom inskärpte insikten om att vår tid här på jorden är begränsad. Plötsligt blev det bråttom för Carina att genomföra den efterlängtade förändringen. För att få hjälp på vägen uppsökte hon en psykolog och coach som uppmärksamt lyssnade på hennes förvirrade tankar kring sin framtid.

— När sessionen var över räckte hon mig en lapp och sa: ”Carina, det här är det du behöver.” Jag tittade på lappen där det med stora bokstäver stod ”SPACE”. Coachen förklarade för mig att jag, efter att ha jobbat oavbrutet, behövde ge mig själv lite utrymme för eftertanke och reflektion. Det var en förutsättning för att jag skulle kunna komma underfund med vad jag ville göra.

Det gick något år innan Carina fick luft under vingarna. Hösten 2018 tog hon en månads paus från det svenska vardagslivet och lånade vännen Malin Berghagens lägenhet i Palma. Den geografiska distansen och det lugnare tempot gav önskat resultat.

— När jag fick tid att sitta och filosofera på ett kafé med penna och papper framför mig började en längtan spira inombords. Det var som om jag fick utrymme att tänka och inte bara göra. Jag kunde inte komma ihåg när jag känt så senast. Tiden på Mallorca lockade fram något som jag ville ha mer av.

Det spirande lilla fröet som såddes i Palma sprack så småningom ut i en helt ny affärsverksamhet där Carina med hjälp av boken och en digital kursverksamhet stöttar människor att skapa de jobbliv som de längtar efter.

Hon kallar det senaste året för sitt ”katapultår”. Den oväntat snabba framgången har genererat nya former av utmaningar för henne.

— När man får så mycket beröm och positiv input som jag fått på sistone är det lätt att man blir utifrånstyrd och börjar göra det som alla efterfrågar. Därför jobbar jag stenhårt på att fortsätta vara inifrånstyrd. Det jag gör måste komma från lust och nyfikenhet, fastslår hon bestämt.

Nu när den där stora yrkesomställningen som Carina så länge strävade mot är på plats infinner sig sig förstås frågan om hon lever sitt drömliv.

— Ja, jag tänker att jag har mitt drömliv. Men det finns fortfarande många drömmar kvar att förverkliga.

På hennes personliga drömlista står bland annat en tv-show där hon reser runt i världen och intervjuar kvinnliga inspiratörer.

— Till dem som jag skulle vilja träffa hör Michelle Obama, Gunhild Stordalen och Malala. Det kanske aldrig kommer att bli av, men bara att tänka på det ger mig energi.

En annan sak som har stått på drömlistan länge, faktiskt sisådär två decennier, kan Carina snart bocka av. Arbetet med boken sporrade henne att anmäla sig till en utbildning till yogalärare. Yogan liksom funktionell träning är numera stående inslag i Carinas vardag.

För mycket arbete i kombination med en skilsmässa fick henne för ett tiotal år sedan att braka in i den berömda väggen.

— Neurologen jag kom till förklarade att det enda som kunde få mig att må bra igen var högintensiv träning. Först blev jag förbannad och provocerad av hans ord. Vid den tiden orkade jag inte ens ta mig uppför trappan hemma. Men det visade sig att neurologen hade rätt. Efter att jag blev frisk från min utbrändhet har träningen fått en ny innebörd för mig. Den är livsviktig för att jag inte ska trilla dit igen.

Carina Sundings råd till dig som vill åstadkomma en förändring!

Dröm stort!
Ge dig själv tid att fundera vad du vill uppnå. Allt du drömmer om måste inte gå i uppfyllelse, det viktiga är att du tänjer på ditt sätt att tänka. Gör din egen magnetiska drömlista med så många stora och små drömmar du kan komma på.

Väck nyfikenheten!
Fyll på med goda vibbar och energi. Du kan exempelvis skapa din egen inspo-lista där du skriver ner allting som du tycker är kul eller längtar efter. Det är ingen ”to do-lista” utan ett sätt att väcka nyfikenheten.

Provprata!
Börja prata om dina idéer med andra innan de är färdigtänkta. Om du hör dig själv prata om det du vill göra får det fäste på ett annat sätt än om du håller det för dig själv. Dessutom kan ”provpratandet” resultera i att du får värdefull input och hjälp från andra.

Sluta övertänka!
Fastna inte i planerings- eller övertänkarfasen. Det är så vanligt. Du kan inte tänka dig till en förändring utan du måste ta till action för att få något att hända.

Babysteps!
Gör din förändring i små steg. Ta små lustfyllda babysteps framåt. Det ger dig energi och motivation att fortsätta framåt. Du kanske inte ens vet vad du vill eller vart du är på väg, men genom att ta de små stegen kommer bilden att klarna.

Tänk good enough!
Allt måste inte vara så perfekt. Du kanske inte behöver en utbildning till? Skaffa ett ”good enough”-mindset och sätt igång. Framåtkraft är viktigare än perfektion.

Vem håller dig om ryggen?
Ett av de bästa sätten att ta dig framåt är att ha någon som håller dig om ryggen och peppar dig. Vem har du i din närhet som kan vara den personen? Eller behöver du hitta en ny ”wingwoman” eller ”wingman” som peppar dig på vägen mot det du vill och längtar efter?

Läs även:

Marianne Scheja: Så kan du lära dig hantera svårigheter – utan terapi

5 tips för ökad livslust: Ta dig vidare när livet känns tungt

Imposter syndrome: Därför känner du dig som en bluff och så kommer du över det

Läs fler intervjuer och se vad mer vi har skrivit om psykologi