Pia var beroende av socker: ”Det enda man tänker på är nästa måltid”

Text: Colette van Luik
Foto: Thomas Carlgren

Pia Lönnroth tjoar glatt och visar in oss i mysiga pensionat Lilla Sörgården på Färingsö utanför Stockholm. Hon fixar kaffe och ber oss ta för oss av godsakerna som hon dukat fram i små skålar: runda miniostar, körsbärstomater, rädisor och jordnötter. Inga bullar och kakor så långt ögat kan nå. Och konstigt vore väl annat.

Pia jobbar som sockerberoendeterapeut och driver Sockerakademin. Hon anser att sockerberoende finns och har under hela sitt liv själv upplevt stora problem med sötsug och cravings.

Har varit sockerfri i 5 år

— Nu har jag varit sockerfri i fem år och livet har förändrats så mycket. Jag är viktstabil, pendlar bara något kilo upp eller ner, är pigg när jag vaknar på morgonen och medicinerar inte längre mot astma och allergi. Dessutom behöver jag inte smörja in mig med eksemsalvor!

Pias resa mot att bli sockerfri har dock varit lång och snårig. Hon har alltid uppfattat sig som tjock och började banta tidigt. Hon blev vegetarian i tron att hon skulle bli smal och åt alltid lightprodukter istället för helfeta. ViktVäktarna och Itrim har hon varit med i många gånger och hon har gått på pulverdieter och tränat som en galning.

— Jag är jättebra på att banta och har i perioder gått ner massor i vikt. Men sedan har jag förstås alltid gått upp varenda kilo, och mer därtill…

Lagom till sin 40-årsdag bestämde sig målinriktade Pia för att gå ner 40 kilo. Hon tog ett banklån och bekostade själv en gastric sleeve-operation. En typ av fetmaoperation där ungefär två tredjedelar av magsäcken tas bort och formas till ett smalt rör där maten passerar till tarmen.

Snabbt gick hon från 100 kilo till 60 och var så nöjd att hon till och med blev taleskvinna för kliniken. Men glädjen varade inte. Till sin förskräckelse, och stora skam, började hon långsamt gå upp igen. Efter fyra, fem år var hon åter tjock.

— Jag fick hjälp att bli av med fettet men inte mitt beroende. Jag skickades till dietister som sa att jag skulle äta lite av varje och ha portionskontroll. Men är man beroende funkar inte det. Det är klart att jag förstod att spenat var nyttigare än bullar, men kunde ändå inte låta bli sötsakerna, säger hon och fortsätter:

— Jag tappade totalt kontrollen. Över en jul kunde jag gå upp fem kilo som jag sedan inte blev av med. Och när påsken kom, gick jag upp ännu fler kilon…

Pia, som under denna tid lämnat sina jobb inom hotell- och restaurangvärlden och istället startat eget inom skönhetsbranschen, kom av en händelse i kontakt med en kund som förändrade hennes liv. Kunden, som hon lärt känna väl, sa en dag att hon misstänkte att Pia var sockerberoende.

— Då trillade polletten ner och min resa började. Jag tog kontakt med en sockerberoendeterapeut och fick svaret. Jag hade ett beroende. Ändå tog det sex månader innan jag började min behandling. Jag kände ett stort motstånd och faktiskt även sorg. Skulle jag aldrig mer få äta bullar, kakor, mackor…?

Livet är inte fattigare utan socker och snabba kolhydrater

Till slut genomgick hon behandlingen och lärde sig att tänka om när det gäller mat och beteende. Och förstod snart att det inte bara var sötsaker som skulle ut, utan också de allra flesta kolhydraterna. Med andra ord, inget mer bröd, pasta, ris, potatis…

— Visst, det finns saker jag inte kan äta, men å andra sidan finns det massor som jag faktiskt får äta. Livet är inte fattigare idag, utan rikare! Jag tänker ”allt det här kan jag göra och äta”. Förut isolerade jag mycket i min sjukdom, det gör jag inte längre.

Hon berättar om en vanlig matdag. Frukosten består av äggröra med en extra klick smör. Till helgen lyxar hon till äggröran med bacon och grillad tomat. Till lunch äter hon en medhavd matlåda med resterna av gårdagens middag, till exempel köttfärsbiff med en extra klick smör och machesallad. Eller en kycklinggryta med lök, vitlök, tomat, kokosgrädde, vanlig grädde, persilja och andra kryddor.

— Jag äter ingen ultraprocessad mat eller snabbmat. Maten jag stoppar i mig ska vara så ren som möjligt.

Hon är även sparsam med frukt.

— En del som är sockerberoende kan äta frukt och bär, andra inte. Själv är jag återhållsam. Äter jag ett äpple varje dag får jag till slut cravings efter sött och jag vill inte drabbas av sugattacker igen. Jag är även försiktig med kolhydratrika grönsaker och äter istället gröna bladgrönsaker. Däremot äter jag mycket fett, det håller mig mätt och nöjd.

Vill hjälpa andra som är beroende

Efter ett par år som sockerfri ville Pia hjälpa andra. Hon tog kontakt med välkända Bitten Jonsson, sjuksköterskan som är expert på matberoende. Hon gick en utbildning hos Bitten och kallar sig idag sockerberoendeterapeut, väl medveten om att det är kontroversiellt att prata om sockerberoende.

Även om det är fastslaget att socker påverkar oss, bland annat genom att det utlöser må bra-ämnen som dopamin och endorfiner, kan man inte få diagnosen sockerberoende av vården.

— Vi är lite efter i Sverige. Trots att det finns tusentals bra studier som visar att sockerberoende finns, vill vi inte tala om det. Men i till exempel USA är det inte uppseendeväckande att säga att man kan bli beroende av socker.

Hon menar att människor är olika känsliga. De som får starkare dopaminpåslag i hjärnan av att äta socker får ett skadat motivations- och belöningscentrum. Samma sak händer när en alkoholist dricker alkohol.

— En person som är socker- och matberoende är fixerad vid sin drog. Det enda man tänker på är nästa måltid, trots att man inte är hungrig eftersom man äter hela tiden. Man blir galen om man inte får äta och förväxlar sug med hunger.

Klienterna som går Pias fyradagarsbehandling med helpension på ett pensionat kommer från alla samhällsklasser och är både kvinnor och män. Den yngsta har varit 20 år, den äldsta 75.

— Många söker sinnesro och vill få bort tankarna om att ständigt stoppa något i munnen. Det beteendet tar mycket energi och kan göra att man börjar isolera sig och ljuga. Istället för att träffa vänner eller göra något med sin partner, hittar man på en ursäkt för att få stanna hemma och äta choklad.

Under behandlingen får man lära sig att äta ”riktig” mat, alltså bra protein som fisk, kött, ägg och skaldjur, bra fetter som kokosfett, smör, olivolja, oliver och avokado samt en massa kolhydratsnåla grönsaker.

Som kock och före detta restauranganställd var Pia väldigt vinintresserad. Idag har hon bokstavligen talat lagt vinet på hyllan.

— Vi har lagrade viner i källaren, men jag dricker inte trots att jag älskar vin. Jag vill inte utsätta mig för risken att hamna i ett beroende igen. Mitt liv är så bra idag och jag har så mycket energi som jag inte hade förut. Min man får dricka själv. I början tyckte han det var jättetrist, men han har vant sig. Jag sitter ju gärna med och tycker om att umgås!

Testa dig själv – är du sockerberoende?

1. Har du under senaste året ätit mer sött* än du tänkt dig?
2. Har du försummat/misskött några av dina dagliga åtaganden på grund av för mycket sött eller överätande?
3. Har du under senaste året känt att du borde eller måste minska på intaget av sött?
4. Har någon kommenterat ditt intag av sött, exempelvis familj, vänner, sjukvårdspersonal eller liknande?
5. Har du ibland känt dig nästan besatt av sött och tänkt väldigt mycket på den typen av livsmedel?
6. Har du ibland använt sött för att lindra obehagliga känslor, exempelvis trötthet, irritation, nedstämdhet, ilska, värk, tristess eller liknande?

* Sött innebär inte bara godis, efterrätter, kakor och läsk utan även kolhydrater som pasta, bröd, energidrycker, pizza, flingor, potatis, ris, sötningsmedel med mera.

Källa: Bittens Addiction och Sockerakademin

Svarar du ja på en eller flera frågor kan du ha ett beroende. Pia Lönnroth föreslår att du läser mer om beroende, exempelvis på hemsidorna bittensaddiction.com och sockerakademin.se och tar kontakt med en sockerberoendeterapeut nära dig.

Så går behandlingen mot sockerberoende till

Först får du svara på en mängd frågor om matvanor och beteenden. Sedan görs ett test för att utröna om det finns en beroendeproblematik.

Pia Lönnroth utvärderar testet och diskuterar tillsammans med klienten olika åtgärder. Har det konstaterats att du är beroende kan du gå en fyra dagar lång behandling. Du tar in på ett pensionat utanför Stockholm, erbjuds sockerfri helpension (maten lagar Pia själv!) och föreläsningar, samtal och övningar om beroende, föda, hormoner, kroppsmedvetenhet, andning, stress, sömn, risksituationer och återfallsprevention.

Innan du lämnar behandlingen får du en tillfrisknadsplan och under sex månader har du sedan kontakt med Pia för stöd, uppföljning och utvärdering.

Läs även:

Känn igen symtomen för blodpropp – innan det är för sent

7 vanliga symtom på diabetes typ 2

Christina slutade äta gluten: ”Efter 6 månader försvann astman, sen alla eksem”

Se vad vi mer har skrivit om naturlig hälsa och grön mat