Karin Björkegren Jones: ”Jag måste ta ansvar för det som finns inuti mig”

Text: Linda Andersson
Foto: Thomas Carlgren

Karin tycks ha bibehållit sin optimistiska inställning till dagens värv när hon några timmar senare tar emot mig och fotografen i sin arbetslokal. Med den ivrigt svansviftande dvärgpudeln Lola vid sin sida välkomnar hon oss med en kram, visar runt i lokalen och bjuder på te med multihälsobringaren gurkmeja.

Kostmedvetenheten är något som Karin fick med modersmjölken. I familjen Björkegrens kylskåp var konservburkar och andra halvfabrikat bannlysta.

— Min mamma, som var kemist, lagade all mat från grunden och var mån om att använda bra råvaror. Hälsointresset kommer även från min morfar som arbetade som läkare och var lite före sin tid. Exempelvis ansåg han att man skulle vara restriktiv med antibiotika. I stället ordinerade han att man skulle ta en C-vitamintablett i timmen om man kände sig dålig. Det gör jag fortfarande när jag är krasslig, berättar Karin.

I tidiga tonåren följde Karin med sin storasyster på en kurs med den svenske yogapionjären Bert Yogson. Men frälsningen uteblev.

— Jag tyckte att rökelserna luktade kiss och att det hela var lite märkligt i största allmänhet, minns hon.

När hon kommit upp i 35-årsåldern gjorde yogan en slumpmässig comeback i Karins liv.

LÄS ÄVEN: Karin Björkegren Jones om cancern: ”Inte en enda gång var det någon som frågade”

— En kompis tog med mig på en ashtangayoga-klass. Jag blev hooked direkt och började yoga regelbundet. På den tiden var jag en stressad chefredaktör och dessutom ensamstående mamma till en liten dotter. Tack vare att ashtangayogan är så fysiskt krävande var jag tvungen att släppa allt som snurrade runt i mitt huvud. Jag var helt slut efteråt, på ett bra sätt. Yogan lyckades förena min kropp och min själ, precis som det är meningen att den ska göra. Bara det att man får den där stunden för sig själv är läkande.

Karins kärlekshistoria med ashtangayogan har vid det här laget sisådär 23 år på nacken. När vi ses räknar hon ner dagarna inför en månadslång vistelse i Goa, där hon i vacker natur ska utöva yoga under ledning av den infödda läraren Sharmila Desai. Sedan år 2001 har hon gjort otaliga resor till Indien i detta ändamål.

— Jag tycker om att yoga här hemma också, men då har det lite mer karaktären av träning innan jobbet. När jag vistas i Indien är jag oftast ledig, vilket bidrar till att det blir en helt annan känsla. Att utöva yoga där är över huvud taget en mer andlig upplevelse.

Håller koll på sina värden med hjälp av ring

Troligtvis är det delvis yogans förtjänst att Karin numera är begåvad med en oförskämt god nattsömn, trots att hon delar säng med en hund som rumsterar om där titt och som tätt och en man som snarkar en aning.

Högerhandens långfinger pryds av en högteknologisk ring som bland mycket annat mäter hennes puls, håller koll på syresättningen i blodet och analyserar sovrutiner.

— I natt sov jag optimalt, konstaterar Karin med en nöjd blick på mobilen som detaljerat redovisar hennes sömnmönster för den gångna natten.

Vissa av oss skulle kanske bli lätt neurotiska av att få våra värden analyserade i detalj på daglig basis, men för Karin innebär ringen en trygghet.

— Jag tycker det är intressant att följa resultaten. När man får feber eller något annat händer i kroppen ger ringen ett så tydligt utslag att det är helt absurt. Bara jag äter något eller dricker lite vin märks det. Att hålla koll på mina värden är också ett sätt att lära känna mig själv. Det blir så tydligt att jag måste ta ansvar för det som finns inuti mig. Med tanke på att jag fick hjärtsvikt under cancerbehandlingen är det särskilt viktigt för mig att hålla koll på hur mitt hjärta fungerar.

Började äta antiinflammatorisk kost

Åren innan den inflammatoriska bröstcancern 2012 gav sig till känna levde inte Karin speciellt hälsosamt, det kan hon se så här i retrospektiv. Duktig flicka-syndromet eldade på stressen. Kriminalitet och otrygghet i flerfamiljshuset där hon bodde störde ständigt nattsömnen.

De krympande energidepåerna i kombination med tidsbristen resulterade i en osundare kosthållning. Därtill drogs Karin med ett svårbemästrat sockersug. Det ska dock inte missförstås som att hon lastar sig själv för att hon drabbades av cancer, understryker hon. Likväl blev sjukdomsperioden ett tillfälle för henne att göra omfattande livsstilsförändringar.

— Jag blev superfokuserad på att ”jag ska fan i mig bli frisk”. Bland annat övergick jag till en antiinflammatorisk kost. På den tiden fanns det nästan ingenting skrivet i ämnet på svenska, så jag läste böcker på engelska, googlade runt för att få en uppfattning om hur andra hade gjort, och hörde av mig till hälsoexperter och bad om hjälp.

LÄS ÄVEN: Maria Borelius äter antiinflammatoriskt: Jag blev smärtfri och energifylld på några veckor

Gluten, mjölkprodukter och socker fick snällt göra sorti ur köket. Kylskåpet fylldes i stället med bär och gröna grönsaker. Karin började också tillverka det indiska smöret ghee som är renat från mjölkprotein och mjölksocker, ta höga doser med probiotika och smörja in kroppen med varm sesamolja. För att nämna några kompententer i hennes egenvård.

— Mitt enda mål med allting jag gjorde var att jag skulle överleva. Jag sorterade bort allt som inte gynnade mitt tillfrisknande. Det där fokuset kan jag ibland sakna. Det var rätt skönt att ha en sådan tydlig riktning. Så här elva år senare är jag inte riktigt lika nitisk vad det gäller hälsan, medger hon.

Behandlade lymfödem genom att vada i vatten

I samband med borttagandet av det cancerdrabbade bröstet avlägsnades även 17 lymfnoder i Karins högra armhåla. Hon säger att hon knappt fick någon upplysning om att de förlorade lymfkörtlarna kunde sätta lymfsystemet ur spel.

— När armen och handen svullnade upp kraftigt trodde jag att jag hade fått en blodpropp och åkte in till akuten. Men det visade sig att jag hade drabbats av lymfödem. Jag tyckte att jag blev bemött med en sådan okunskap och nonchalans från sjukvårdens sida. Det var en attityd av att jag var tvungen att acceptera att det inte fanns så mycket att göra åt det.

LÄS ÄVEN: Det här händer i kroppen när du får massage: Fördelarna du kanske inte känner till

Medan man här i Sverige förespråkar kompressionsbehandling mot lymfödem föredrar man i vissa varmare länder andra metoder för att främja cirkulationen.

— När jag uppsökte läkare i Indien och i Grekland ordinerade de mig att vada i vatten, vilket jag även har uppmuntrat andra att göra, oavsett om man har lymfödem eller inte. På en av Hälsas läsarresor där jag var yogalärare tog jag med mig de deltagande kvinnorna ut i havet. Sedan stod vi där i en ring och trampade vatten i 40 minuter och snackade lite med varandra under tiden. Det är verkligen en superbra metod för att boosta lymfsystemet.

Karin är inte den som gör saker och ting halvhjärtat. För att kunna optimera egenbehandlingen av lymfödemet gick hon en utbildning till lymfmassör. Behovet av att förkovra sig inom olika hälsoområden har på senare år även fått henne att utbilda sig till ekologisk hudvårdsterapeut, botanisk aromapedagog, och nu senast självläkningsterapeut. Med hjälp av böcker och kurser för hon vidare sin kunskap till andra.

Har övat på att säga nej

Under det senaste decenniet har hon varit mer produktiv än någonsin, vilket även det kan härledas till den där snyltgästen i hennes kropp som behövde bekämpas med flera olika behandlingsformer.

— Det som hände när jag fick cancer var att jag släppte tankar i stil med ”men inte kan väl jag” som jag hade haft innan. Jag började göra det jag ville göra och struntade i vad andra tyckte och tänkte om det.

Några månader efter att Karin hade fått sin cancerdiagnos gjorde hon en intervju med Dagens Nyheter där hon reflekterade över hur hon ville leva sitt fortsatta liv. Exempelvis sa hon: ”Jag känner att jag kommer att bli mer tydlig med vad jag vill hädanefter och inte vara tillgänglig för alla hela tiden. Jag kommer att tänka mer på vad som är bra för mig och vara lite mer rädd om mig själv.”

När Karin hör mig recitera hennes egna ord från ett drygt decennium tillbaka brister hon ut i skratt. Samvetsfrågan är förstås om hon har lyckats hålla fast vid föresatsen som hon uttalade då?

— Jag tror att det där är något som vi kvinnor alltid kämpar med. Det är lätt hänt att man anpassar sig för mycket efter andra eftersom man inte vill ta för stor plats. Att plötsligt börja våga säga nej till saker när man alltid har varit en sådan som har sagt ja är en jättejobbig grej. Jag har övat mycket på att säga nej och förklara hur jag känner. Det är inte alltid det har kommit ut rätt, men jag tror att det är viktigt att vara tydlig med sådant. Idag försöker jag vara lite mer aktsam om mig själv och tänka till innan jag hoppar på projekt. Och om jag märker att en relation inte är bra för mig ser jag till att bryta den.

Karin är noga med att planera in vila

Genom åren har Karin jobbat mycket med sig själv och provat allehanda terapiformer. Redan då hon i 20-årsåldern sökte sig till en rosenterapeut kom insikten om att allt vi varit med om ovillkorligen finns lagrat i våra kroppar.

Karins egen kropp bär framför allt på sviterna av några rejält tunga år då hon bland annat mist båda sina föräldrar efter långdragna sjukdomsförlopp och också har varit tvungen att skiljas från pudelpojken Pino som hon kamperade ihop med i 14 års tid.

— Jag märkte att de där åren fick mig att åldras. Det goda som de har fört med sig är att jag har sållat bort mycket och är mer mån om mig själv och dem som står mig riktigt nära.

LÄS ÄVEN: Rosenmetoden förändrade allt för Lisa: ”Behandlingen blev min räddning”

Nu för tiden stressar hon sig inte längre igenom vardagen.

— Nej, jag försöker att planera in mellanrum mellan saker jag gör. Exempelvis är jag noga med att inte boka in för många möten på en och samma dag. Jag är bra på att ta pauser och tupplurar. Efter lunch brukar jag lägga mig ner på golvet och vila i mellan 10 och 20 minuter. Efteråt är jag mycket piggare i huvudet.

För den som vill följa Karins exempel och ta en välförtjänt siesta men behöver hjälp med att komma till ro finns hennes podcast ”Paus” där varje avsnitt är späckat med lugnande och självbekräftande budskap. För vem kan väl motstå hoppingivande avsnittsrubriker som ”Allt jag tar i blir succé”, ”Hej då jobbiga grejer” och ”Hej lycka”? Inte jag i alla fall.

Karins tips för att boosta lymfsystemet

Lymfsystemet har flera viktiga funktioner i kroppen. Bland annat bekämpar det infektioner och hjälper till med vätskebalansen. Många har ett trögt lymfsystem, vilket exempelvis kan ta sig uttryck i svullnader, hudproblem och andra åkommor. Här tipsar Karin om några saker som du kan göra för att stimulera lymfflödet:

● Utforska andning. Till skillnad från blodcirkulationen som har hjärtat som sin pump har lymfsystemet ingen egen pump. Men när vi andas långa djupa andetag som man gör i yogan kopplas diafragman och bäckenbotten på, vilket gör att det får funktionen av en pump för lymfsystemet.

● Stressa ner. Överansträngning är en stressfaktor för lymfsystemet. Se till att planera in mellanrum för vila mellan saker du gör. Försök också att släppa på spänningar runt nacke och axlar.

● Res dig upp emellanåt. För mycket stillasittande motarbetar lymfflödet. Jag tycker att man ska sitta ner max 50 minuter i sträck. När det är dags för en liten paus reser man på sig och rullar med axlarna. Om man har svårt att komma ihåg att ta paus kan man ställa en klocka som påminnelse.

● Torrborsta kroppen. Vänster sida tar upp 75 procent av lymfvätskan medan den högra sidan bara tar upp 25 procent. Därför ska du börja med att torrborsta vänster arm, för att sedan gå över till höger arm. Därefter torrborstar du bröstet, magen, vänster ben och höger ben i nämnd ordning.

● Var uppmärksam på vad du smörjer in dig med. Allt som du smörjer in huden med går rakt in i lymfsystemet. Lymfsystemet är redan tungt belastat som det är. Därför är det onödigt att det istället för att ta hand om virus och infektioner som kommer in i din kropp ska behöva bryta ner skadliga ämnen från krämer som du har smörjt in dig med. Använd gärna hudvårdsprodukter gjorda på växtoljor.

LÄS ÄVEN: Fast och slät hy med gua sha – så gör du