Text: Christina Stielli
Foto: Thomas Carlgren
Ibland kan jag höra någon säga ”Åh vad jag önskar att jag kunde ha så fina blommor som du har.” Eller ”Det skulle jag också vilja göra, driva eget företag!” … eller ”Tänk om man ändå kunde bo i ett hus på landet!” … eller ”Någon gång hoppas jag att jag kan skriva en bok.” … eller som någon skrev på mitt instagram: ”Wow, jag önskar att jag också kunde åka skidor!”
Vanliga små önskepilar man skjuter ut. Sedan scrollar man igenom allt vad folk gör på instagram och sätter sig i soffan och kollar ”Hela Sverige Bakar”.
Och så flyger den där önskningen upp bland molnen och POFF så är den borta. Jag undrar alltid om de som säger så verkligen vill det där eller om man bara säger så. Det kan ju vara olika. Men om man verkligen vill det där och sätter sig ner och väntar? Då kommer det ju att bli väldigt mycket slöseri med tid. Om man sitter och väntar på att det ska bli roligare på jobbet, att chefen ska skärpa sig, att livspusslet ska gå ihop, att man ska lära sig åka skidor, att boken ska bli skriven.
LÄS ÄVEN: Christina Stielli: ”Jag drog ett streck över mamma och slutade hoppas”
”Ingen kommer ringa på dörren”
Men vem ska fixa? Vem i hela världen ska fixa allt det där man önskar?
Det kommer inte någonsin att komma någon och ringa på dörren och säga: ”Jag har hört att du vill skriva en bok och jag tog med kontraktet här!” och bakom den trevliga personen står en annan och säger ”Hallå! Jag har ett hus på landet som jag undrade om du ville ha?”
En gång kom en kille i gymnasieskolan jag föreläste på, fram till mig efteråt och sa: ”Bra föreläsning men sjukt jobbigt att man måste göra allt själv.”
Belöningen är större än allt
Jag reflekterar alltid, rätt så strukturerat. Jag lägger tid på att tänka igenom, fundera, utvärdera mina dagar. Det är aldrig tvångsmässigt eller problematiskt, jag reflekterar över mina val, om jag är nöjd med det jag gör och om de önskningarna jag har ska vara drömmar eller om jag skulle vilja att det blev något mer.
Är jag glad där jag är? Mår jag bra i de val jag har gjort, de dagar som gick i veckan? Är det någonting jag skulle vilja var annorlunda? Och sedan den läskigaste frågan: Vad ska jag göra åt det?
Jag väntar aldrig på att det jag skulle vilja kommer av sig själv. Jag provar. Och när självkänslan är tränad är man inte rädd för att misslyckas för även om man gör det (och det gör man), så känner man sig aldrig misslyckad. Vill jag lära mig åka skidor så tar jag tag i det. Jag ville skriva en bok och då provade jag (och det gick!).
Kanske det där är det svåraste som finns, att ta tag i det man vill. Men belöningen, när man står där och har gjort det som man önskade att någon kunde fixa åt en… den belöningen är större än allt. Och man växer flera meter.
LÄS ÄVEN: Christina Stielli: ”Jag har minimerat min oro till 15 sekunder per dag”
Tips: Plugga hemma!
Förr behövde man hitta en skola och gå dit för att plugga vidare. Nu? Nu kan man plugga på vilket universitet som helst (nästan). Gör en kopp kaffe och gå in på www.mooc.org och kolla kurser… plugga Shakespeare, Kinesisk kultur, Hållbart Mode eller Linjär Algebra?
Om man vet vart man vill?
Det viktigaste om man vill göra någonting, kanske skriva en bok eller starta ett företag eller lära sig dansa… är att göra en enda liten sak varje dag som leder till målet. En enda liten sak varje dag. Då befinner man sig hela tiden i rörelse och blir faktiskt svårstoppad.
Christina Stielli
Ålder: 59 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Föreläsare, organisationsutvecklare, författare och krisexpert.
Kontakt: christinastielli.se
LÄS ÄVEN: Sluta se dig själv som ett offer: Råden som hjälper dig ur den skadliga mentaliteten