Sexologen Suzann Larsdotter om sin bakgrund: ”Känner fortfarande stark skam”

När Suzann i sitt arbete som kurator försökte omvända homosexuella kunde hon aldrig ana att hon en dag själv skulle komma ut som lesbisk.

Text: Linda Andersson
Foto: Thomas Carlgren

Med ett piggt leende på läpparna slår Suzann Larsdotter upp dörren till sin lägenhet i Årsta. Trots att klockan inte ens slagit nio på måndagsmorgonen har hon redan hunnit med ett klientbesök. Då ska det tilläggas att hon så sent som kvällen före befann sig hundratals mil hemifrån. Två och en halv timme innan vårt besök steg hon nämligen av färjan från Åbo där hon under helgen varit och hälsat på sin nya finska flickvän. Medan båten stävade mot Stockholm låg Suzann i sin hytt och sov gott — som alltid.

— Min goda sömn är min superkraft. Jag hade nog inte kunnat vara så här aktiv om jag inte hade haft förmågan att kunna sova när som helst och på de flesta ställen. Att sitta med benen i kors och titta på ett grässtrå är inte riktigt min grej. Min hjärna kräver ständig stimulans. Jag får ganska mycket kritik och möter ibland avundsjuka för att jag hinner och orkar med så mycket, men eftersom jag hela tiden kör nära vägkanten måste jag se upp så att jag inte åker ner i diket. Just nu tränar jag på att emellanåt lägga mig i soffan och se ett helt avsnitt av någon tv-serie, förklarar hon.

LÄS ÄVEN: Stressexperten: Kroppen har alltid rätt – ta signalerna på allvar

Trots en sprängfylld kalender har Suzann lyckats med konststycket att frigöra en hel förmiddag för fotografering och intervju. Och nog behövs det ordentligt med tid om man ska hinna gå igenom hela hennes händelserika och brokiga livshistoria fram till i dag.

Växte upp under stökiga förhållanden

Ursprunget är viktigt för Suzann, det vittnar inte minst de vackra kurbitsmotiven på hennes armar om. Den dekorativa målarkonsten från Dalarna återkommer lite här och var i hennes tatueringar. På högerarmen omgärdar blomrankorna en anatomisk avbildning av det kvinnliga underlivet. Det var i uppväxtstaden Mora som Suzanns intresse för människans sexualitet tidigt började ge sig till känna.

— Ser du oljemålningen av en naken kvinna som hänger därute i hallen? Min farfar vann den på Folkets park på 50-talet. Eftersom farmor vägrade att ha tavlan uppsatt uppe i huset fick han ha den i sitt arbetsrum nere i källaren. Där stod jag i tioårsåldern med en av farfars rundstavar som pekpinne och gav min fem år yngre syster och hennes kompisar sexualundervisning. Jag älskade att prata om det kvinnliga könsorganet och visa dem var olika delar satt.

LÄS ÄVEN: Inte sugen? Läs sexologens 10 tips för att hitta sexlusten

Farmor och farfar var de ställföreträdande föräldrarna som Suzann tidvis bodde hos under sin barndom.

— Det berodde på att jag växte upp under lite socialt stökiga förhållanden med bland annat en funktionshindrad mamma. Med tanke på min bakgrund var det nog inte så konstigt att jag valde att läsa till socionom direkt efter gymnasiet. Eftersom jag inte skulle fylla 18 år förrän senare det året var jag tvungen att ansöka om dispens för att få påbörja utbildningen.

Under ett sommarlov hemma i Mora fick Suzann syn på en boksnurra med kristen litteratur på Domus. Hennes nyfikenhet väcktes och det slutade med att hon lämnade butiken med en bok av biskopen Bo Giertz.

— Men eftersom jag inte fattade någonting av den var jag tvungen att gå tillbaka och köpa en ny bok. Då hittade jag någon form av uppbyggelselitteratur om en fängelseintern som blev frälst och fri från kriminalitet och missbruk. Historien tilltalade mig som precis skulle göra praktik inom kriminalvården.

Suzann anslöt sig till frikyrkan

Ivrig att få diskutera bokens innehåll med någon invigd skrev Suzann ett brev till det kristna förlaget som hade gett ut den. Snart knackade två jämnåriga tjejer på hennes ytterdörr och presenterade sig med orden: ”Hej, jag heter Annika och jag tror på Jesus. Hej, jag heter Anette och jag tror också på Jesus.”

Tjejerna kom från en församling som var en förgrening av frikyrkosamfundet Livets ord som vid denna tid var på stark uppgång. Deras övertygelse smittade snabbt av sig på Suzann som anslöt sig till församlingen. Vad var det som fick henne som vuxit upp utan någon form av religiösa förtecken att fullkomligt kasta sig in i frikyrkolivet? undrar jag häpet.

LÄS ÄVEN: Meditera dig till orgasm

— I hela mitt liv har jag varit en väldigt passionerad person. Jag har svårt att göra någonting halvdant. Dessutom var jag nog lite trasig från min uppväxt. En vilsen sökare. När någon då kom och presenterade en lösning på alla problem och erbjöd en superfin gemenskap gick det inte att säga nej. Inledningsvis möttes jag av jättemycket kärlek och omtanke — det som man med sektterminologi brukar kalla för ”love bombing”. Jag blev helförälskad i hela sammanhanget och människorna som ingick i det.

Barnmisshandel under gudstjänsten

Frikyrkoförälskelsen medförde diverse försakelser. Den tidigare så utlevande Suzann som festat friskt med studentkompisarna och gladeligen hoppat i säng med olika killar fick finna sig i att inordna sig i församlingens strikta, kyska ramverk. Men under en söndagsgudstjänst insåg hon att priset hon betalade för att ingå i gemenskapen hade blivit för högt.

— Pastorns fru kungjorde att deras barn hade varit obstinata hela veckan. Man trodde det berodde på att det hade kommit in onda andar i dem. Andarna skulle fördrivas genom att en hop äldstebröder ur församlingen lade sina händer på de här två tjejerna som inte kan ha varit äldre än fyra och sex år. Bönerna männen bad var befallande och allt annat än lugna. När barnen blev hysteriska höll de kvar sina händer tills tjejerna låg helt passiva och apatiska på golvet. Då prisade alla Gud för att andarna var utdrivna ur barnen. Jag som pluggade till socionom förstod att det här var barnmisshandel.

LÄS ÄVEN: Ditt scrollande kan skada dina relationer: Så här blir du kvitt mobilberoendet

Försökte ta sitt liv

Efter utträdet valde Suzann att gå med i den frikyrkorörelse som framstod som näst bäst: Pingstkyrkan. Men även där skulle hon komma att känna sig som en udda fågel.

— Jag hade en helt annan bakgrund och hade levt ett totalt annat liv än de andra ungdomarna som hade vuxit upp skyddat i kristna familjer. I Pingstkyrkan träffade jag min blivande man. Även om vi avstod från sex innan äktenskapet var jag ju långt ifrån oskuld. Det fick mig att känna att jag inte var lika ren som de övriga församlingsmedlemmarna.

Att gifta sig med någon utan att ha haft sex med personen ifråga innan var ett stort misstag, kan Suzann så här i retrospektiv konstatera. Det framhastade äktenskapet bidrog till att hon började må allt sämre och till slut gick in i en djup depression.

— Jag ångrade giftermålet. När jag insåg att vi nu var gifta för livet blev det världens kris för mig. Dessutom var jag sjukskriven för överansträngning och bodde på en plats där jag aldrig hade bott förut. Till råga på allt hade min syster stora bekymmer. Till slut såg jag ingen annan utväg än att försöka ta mitt liv.

LÄS ÄVEN: Så säger du förlåt till din partner – 5 tips som gör det enklare för er båda

Var emot abort och homosexualitet

Självmordsförsöket resulterade i en omstart. Suzann och hennes man flyttade till en ny ort där de båda började jobba på ett behandlingshem i kristen regi. Deras två söner föddes och Suzann mådde lite bättre. Alltjämt var hon dock tvungen att göra våld på sig själv för att få ingå i frikyrkogemenskapen.

— Ja, jag hade ju blivit tvungen att ändra åsikt. Jag var abortmotståndare och gick i demonstrationståg med bilder på aborterade foster. Lika kategoriskt fördömde jag homosexualitet. På behandlingshemmet jobbade vi med någon slags omvändelseterapi. Patienterna fick inte vara kvar där om de levde ut sin homosexualitet. En kvinna skrevs ut på grund av att hon hade en kärlekshistoria med en annan kvinna på behandlingshemmet.

Suzann blir påtagligt illa berörd när ämnet kommer på tal. Med en suck konstaterar hon:

— Det är så fruktansvärt smärtsamt att prata om det här. Det är den tyngsta delen av min bakgrund. Jag känner fortfarande stark skam över att jag har varit delaktig i att förtrycka andra människors sexuella läggning. Speciellt med tanke på att jag i dag själv lever som homosexuell.

LÄS ÄVEN: Omfamna eller bryta ensamheten? Här är alla råd du behöver

Skiljde sig från sin första man

Samtidigt som Suzann nogsamt såg till att Pingstkyrkans regelverk kring homosexualitet följdes var hon vid sidan av engagerad i aidsfrågan och andra spörsmål som rörde homosexuellas rättigheter.

— Men jag höll alltid en personlig distans till det, betonar hon. Det där berörde ju inte mig. Det var de homosexuellas rättigheter jag jobbade för, inte mina egna.

Med tiden blev Pingströrelsens renlevnadskrav alltför begränsande för Suzann.

— Trots att det var en väldigt tydlig box som jag förväntades leva i var jag ändå utanför och tassade. Exempelvis hade jag en bondage-relation med en person utanför församlingen. Men så gav det mig också väldigt dåligt samvete.

Den trånga boxen expanderade något när Suzann började arbeta politiskt och med jämna mellanrum åkte iväg på olika kurser. Hon och hennes man bröt så småningom upp från Pingstkyrkan och anslöt sig i stället till Evangeliska fosterlandsstiftelsen, mer känt som EFS. Efter något års medlemskap där bestämde sig Suzann för att förverkliga sin dröm om att bli präst. Under prästutbildningen lyckades hon till slut uppbåda kraften att begära skilsmässa.

— Men det var ju praktiskt taget förbjudet där också. Jag och min man blev inkallade till rektorn för prästutbildningen som hävdade att vi inte uppfyllde något av de fåtal kriterier för skilsmässa som ansågs godtagbara. Till följd av det gick vi i familjerådgivning under ett år. Men det ledde ingenstans, jag hade fattat mitt beslut för länge sedan. Mot min dåvarande mans vilja genomdrev jag i slutändan ändå skilsmässa.

Suzann kom ut som bisexuell

Snart var Suzann inne på sitt andra äktenskap, denna gång med en man som hennes terapeut påpekade var ”den mest feminina du kunde hitta”. Samma terapeut ställde för första gången Suzann den brännande frågan: ”Har du funderat på om du kanske är bisexuell?” Nej, det hade inte Suzann, men när nu tanken var väckt bestämde hon sig för att utforska om så var fallet.

— Så jag gick på Stockholm Pride och låg med en tjej. Efter sommaruppehållet från terapin kom jag tillbaka till min terapeut och sa: ”Nu har jag provat och kommit fram till att jag är bisexuell.” Terapeuten blev helt ställd över att jag hade tolkat det hon sagt så bokstavligt. Hon hade ju inte alls menat att jag skulle gå ut och ragga upp en tjej, berättar Suzann med ett skratt.

Händelsen utmynnade i att Suzann och hennes man började leva i ett öppet förhållande där de hade varsin kvinna vid sidan av sin gemensamma relation. Under samma period stod Suzann vid ett yrkesmässigt vägskäl: Antingen skulle hon söka en prästtjänst i Västerås eller också skulle hon tacka ja till dokusåpan ”Baren” som hon ansökt till för skojs skull och till sin stora förvåning blivit uttagen till bland tiotusentals kandidater. Valet föll på dokusåpan.

— Jag kom in där i mina Dr. Martens och gick på tvärs med de klassiska dokusåpatjejerna som skulle dansa förföriskt.

LÄS ÄVEN: Håll kärleken levande: 3 tips som stärker relationen

Befriande att få leva ut sin lust

Den frekventa tv-exponeringen sju dagar i veckan fick Suzann och de andra deltagarna att tilldra sig stort medieintresse. I en intervju med Hänt Extra 2001 outade Suzann sig själv som bisexuell under rubriken ”Jag skulle lika gärna kunna leva med en kvinna”.

— I och med det kom jag också ut för alla mina kollegor inom socialtjänsten där jag arbetade och hela min släkt. Min pappa sa: ”Vad du än gör i framtiden så kommer du aldrig att kunna chocka mig mera, Suzann.”

När Suzanns man en tid senare initierade skilsmässa eftersom han ville dela sitt liv med kvinnan som han haft vid sidan av deras relation kunde Suzann för första gången helt och fullt leva ut sin lust till tjejer.

— Det var jättehärligt och väldigt befriande. Jag hade haft fantastiskt sex innan också, men här var det en attraktion som tillkom på ett annat sätt. Med undantag för en transman har jag sedan dess uteslutande varit tillsammans med kvinnor. I dag betecknar jag mig som lesbisk snarare än bisexuell.

Utbildade sig till sexolog

Även om Suzanns Gudstro fortfarande är intakt blev det aldrig någon präst av henne. En kurs i sexologi fick henne att bli frälst på nytt, fast på ett helt annat vis.

— Jag frågade mig hur jag hade kunnat jobba med människors hälsa och psykiska välbefinnande i så många år och helt ha glömt bort sexualiteten och den sexuella hälsan. Efter det kände jag att jag bara måste läsa allt som fanns i ämnet. Det var det här jag ville ägna resten av mitt liv åt. När det kom ett masterprogram i sexologi i Malmö sökte jag och kom med i den allra första kullen.

I sitt arbete pratar Suzann ohämmat om sextekniker, onani, orgasmer och annat som får de flesta av oss andra att rodna en aning förläget. När jag ser henne sitta och fingra på den röda plastklitorisen i naturlig storlek som hon tagit fram ur gömmorna kan jag inte låta bli att förundras över hur hon gått från den ena ytterligheten till den andra. Hur lyckades hon kasta av sig det dygdiga oket som prackades på henne under frikyrkoåren och bli så här obesvärat frispråkig kring sex?

— RFSL och RFSU har varit väldigt goda plantskolor för mig. Att få jobba i två så sexualpositiva förbund har verkligen haft en ovärderlig effekt.

LÄS ÄVEN: Övningarna som hjälper dig att ta reda på vem du verkligen är

Vill hjälpa människor att närma sig sin sexualitet

Men det låter ju som att det mer eller mindre krävs en omprogrammering av hjärnan för att åstadkomma en sådan helomvändning, invänder jag.

— Jo absolut, instämmer Suzann. Det var bara för några år sedan som jag släppte den sista ångesten över att det kanske ändå är fel att vara homosexuell.

I dag ser Suzann sin yrkesgärning som en slags botgörelse för de kyska åren då hon i strid med sin egen övertygelse tog ställning mot aborter, homosexualitet och annat som ansågs vara tabu inom frikyrkorörelsen.

— Jag brinner för att befria människor från destruktiva mönster och få dem att börja närma sig sin sexualitet. Exempelvis har jag grupper på Noaks ark för kvinnor som lever med hiv. Syftet är att stärka deras sexuella självförtroende. Nyligen sa en av kvinnorna där till mig: ”Jag har alltid trott att jag inte var sexuell. Men nu inser jag att jag har nog också en sexualitet.” Jag hade kunnat lägga mig ner och dö av glädje när jag hörde det. Det är sådant som får mig att känna att det jag gör är viktigt.

Det här är Suzann Larsdotter

Ålder: 56 år.
Familj: Flickvän och två vuxna söner, 30 och 33 år gamla.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Auktoriserad specialist i klinisk psykologi.