2012 – världens undergång eller en ny tid?

Vill du veta mer?

”2012 i fickformat”, av Geoff Stray, Anarchos förlag, 2011.
”Mayakalendern: mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande”, av Carl Johan Calleman, Ica Bokförlag.
www.kairosfuture.com, www.astrofool.com, www.cjcalleman.com, www.dininspirationskalla.se, www.consensus2012.se

Framtidsforskaren:

Mats Lindgren är framtidsstrateg och vd för Kairos Future, ett företag som specialiserat sig på framtidsforskning. Han jämför situationen i dag med situationen för 80 år sedan, då det också var stor oro finansiellt och politiskt. Krisen på 1930-talet ledde till en okontrollerad världsekonomi och efter det till andra världskriget.

– Mycket tyder på att världen ”förnyar sig själv” vart 80:e år. Först har vi 40 år av uppbyggnad av infrastruktur och maktkoncentration politiskt, sedan följer 40 år där marknadskrafterna får större spelrum. För 80 år sedan hade vi depressionen i USA och Europa följt av andra världskriget.

Om politikerna kan komma överens om gemensamma lösningar på problemen kan konflikter dock undvikas.

– I dag finns betydligt mer öppenhet för samförståndslösningar både ekonomiskt och politiskt och det kommer att göra stor skillnad. Men det är många frågetecken kring hur vi globalt sett ska ta oss igenom denna kris, säger han.

En av de största osäkerhetsfaktorerna är klimatet.

– Uppvärmningen kommer att accelerera, men vi vet inte hur snabbt eller exakt vilka konsekvenserna blir, säger Mats Lindgren.

– En annan osäkerhetsfaktor är världsekonomin. I dag hänger alla världens länder ihop ekonomiskt.

Komplexa finansiella instrument kan få oöverblickbara konsekvenser. Hälften av all aktiehandel sker till exempel med datorer, som genomför tiotals transaktioner i sekunden och bara bygger sin handel på gissningar om hur andra datorer kommer att handla den närmaste sekunden. Detta ökar instabiliteten på finansmarknaderna.

 

Astrologen:

Thomas Jönsson har arbetat som astrolog i 20 år. Många frågar honom om 2012 och om något speciellt kommer att hända.

– Den 6 juni nästa år passerar Venus över solskivan, en ovanlig astronomisk händelse som sker två gånger med åtta års mellanrum, och sedan inte återkommer på samma sätt förrän 150 år senare, även då två gånger med åtta års mellanrum. Venus är förknippad med fred och kärlek och passagen kan därför påskynda en ökad medvetenhet om dessa saker.

Men det mest betydelsefulla är att det som kallas Vattumannens tidsålder gradvis inträder under perioden 2011–2014.

– Då sker en medvetandeförändring för väldigt många människor. Uranus och Pluto står nu i en kvadratur till varandra, en aspekt som tidigare har lett till plötsliga förändringar i det kollektiva medvetandet. De stod i kvadratur även 1931–34 då Hitler kom till makten i Tyskland och senare, 1939, då andra världskriget startade, men den gången var Pluto starkare. Nu är det Uranus, frihetsplaneten, som dominerar. Den medvetandeförändring vi ser i dag började redan med flowerpower och 68-rörelsen. Det handlar om ifrågasättande av det etablerade och insikt om sin egen auktoritet.

Redan nu, år 2011, står Uranus och Pluto i kvadratur. Aspekten blir exakt under 2012 och avtar 2014. En förändring som kan vara både konstruktiv och destruktiv, både till det bättre och till det sämre. Det stjärnorna säger är att det är något omvälvande som redan håller på att hända, något som alltså började för omkring 40 år sedan.

– Förändringen kan ta mer eller mindre dramatiska former. En konsekvens av aspekten är ett enande av mänskligheten och en upplevelse av att vi alla hör samman.

 

Terapeuten:

Psykosyntesterapeuten Madeleine Åsbrink menar att rädsla ökar när många talar om den, eftersom vi påverkas av varandra. Ju fler som tänker i samma banor, desto mer blir det en etablerad sanning som ligger till grund för vad vi väljer.

– Rädsla har följt människan genom historien, tyvärr ofta med negativa konsekvenser. Häxjakten utvecklades till förföljelse på grund av rädsla för det annorlunda. Vi styrs av rädsla mer än vi tror och vissa är mer känsliga än andra.

I sin praktik möter Marianne Åsbrink ofta människor som plågas av oro, men sällan någon som är orolig för att världen ska gå under. Många gånger kan det vara värdefullt att undersöka sin oro och att kunna hantera den.

– Det finns en slags rädsla inbyggd i oss, som kommer av det faktum att vi inte kan kontrollera tillvaron och framtiden. Det är en existentiell rädsla som vi ibland behöver lära oss hantera.

Att hitta sitt eget centrum och att lära sig metoder som hjälper en att fokusera, gör att vi kan hantera utmaningar och rädsla på ett mer konstruktivt sätt. Var och en kan hitta sina egna metoder – meditation, yoga och naturpromenader är exempel.

– När vi har kontakt med vår kärna klarar vi att ta oss an livet. Då är det också lättare att acceptera det man inte kan kontrollera och leva sitt liv ändå. Det finns ju alltid det som går att påverka och då kan vi koncentrera oss på det. Men vi behöver också reflektera över det vi känner. Att erkänna det man är rädd för är att stanna upp och titta på det som hotar. På så sätt slipper vi att drivas av rädsla och våra försök att undvika den. Då kan vi leva våra liv med de känslor vi har och utan de begränsningar som rädsla och framtidsoro ger.

 

Mayakalendern:

Det finns tre olika Mayakalendrar av olika längd och omfattning. De är inte som våra kalendrar som lägger dag till dag i all oändlighet, utan har en början och ett slut. Profetian säger att den nuvarande solen kommer att dö och återfödas när kalendern är slut och att de ”nio stödjande gudarna” kommer att återvända. Det talas också om att världen kommer att gå under, att det kommer ett regn och en storm, att frukten kommer att torka. Ola ”Aniel” Pettersson som föreläser om Mayakalendern, profetiorna och presenterar de olika tolkningarna av kalendern, kommenterar så här:

– Forskare inom mayanismen är oense om hur man ska tolka dem. Framför allt har man diskuterat vilken tid som är startpunkten och vad som ska ske vid kalenderns slut. Med GMTkorrelationen som ger startpunkten den 11 augusti 3114 f Kr, vilka de flesta nu enats om, blir slutpunkten för den ”Långa Räkningen” den 21 december 2012. Men det finns alternativa slutdatum mellan åren 1734 och 2532, samt 28 oktober 2011, vilket räknats fram av Carl Johan Calleman, förklarar Ola Pettersson.

– Man tror att det kan bli helt mörkt på jorden under 60–70 timmar den dagen, men det är oklart hur. Det finns i dag ingen vetenskaplig grund för detta, men kalendern beskriver ju ett extraordinärt tillstånd som inte tidigare har ägt rum. Den nya solen det talas om kan motsvaras av ett nytt medvetandetillstånd, eller en fysisk händelse, vilket vet vi inte, säger Ola Pettersson.

Han är medveten om att många människor som studerat Mayakalendern blir rädda och oroar sig för framtiden. Men han tycker också att det som kalendern beskriver redan håller på att ske, bland annat orsakat av klimatförsämring. Gigantiska kvantiteter vatten från smältande glaciärer är nu i omlopp, men utan synbara vattenhöjningar av haven. Det uppstår torka på platser där det förut regnat regelbundet.

– Hela det ekologiska systemets stabilitet tycks vara i upplösning samtidigt som mayafolket, liksom andra ursprungsbefolkningar, genom bland annat kalendrarna varnar för det västerländska levnadssättet och att det leder till katastrof.

När kalendrarna började, uppstod högkulturer på olika platser på jorden samtidigt, vilket har tolkats som att det har funnits hjälp utifrån på något sätt.

– Mayaindianerna hävdar själva att de härstammar från Atlantis, som i sin tur har sitt ursprung i Plejaderna, det vill säga bland stjärnorna i ett annat solsystem. I kalendern talas om de nio gudarna Bolon Yokte Ku som ska komma tillbaka när kalendern tar slut för att hjälpa till på samma sätt som då mayaindianernas tideräkning började, säger Ola Pettersson.

 

TEXT EVA SANNER

FOTO THINKSTOCK