Nano – supermat eller hälsohot?

Godare, nyttigare och mer hållbar mat – det hoppas forskarna kunna göra med hjälp av nanoteknik. Ännu är de pyttesmå artiklarna inte godkända som föda inom EU, men på nätet kan man redan köpa nanomaten.

Nanoteknik = atomslöjd

Ordet nano kommer från det grekiska ordet för dvärg eller liten, nanos. När nano används som prefix betyder det miljarddel. En nanometer är alltså en miljarddels meter. Ett nanomaterial innehåller partiklar som är högst 100 nanometer stora, vilket är mindre än kroppens celler.

Nanoteknik kallas ibland atomslöjd, och det beror på att man inom nanotekniken bygger upp material på atomnivå, alltså i betydligt mindre enheter än normalt.

När material uppträder i så små beståndsdelar börjar de uppföra sig på annat sätt. En orsak är att de har en ovanligt stor yta i förhållande till sin volym. En annan är att de krafter som normalt påverkar föremålen i vår värld blir obetydliga, till exempel gravitationen. Istället gäller andra fysikaliska lagar, den så kallade kvantmekaniken. 

Så stor är den

En nanopartikel förhåller sig till en fotboll som en fotboll förhåller sig till jordklotet. 

I kristallkulan

Detta hoppas forskarna kunna göra med nanopartiklar i maten
•    Nyttigare mat genom att näringsämnena blir mer lättupptagliga. Berikade produkter skulle kunna få en slow release-funktion, så att vitaminer eller mineraler portioneras ut långsamt i kroppen.
•    Förlänga hållbarheten genom att smak, färg och konsistens bevaras längre.
•    Pratmat som själv ”talar om” när den inte längre är tjänlig genom att till exempel ändra färg, så att man inte riskerar matförgiftning.
•    Maskera bittra och beska smaker i nyttig mat som broccoli.
•    Förbättra grödors förmåga att ta upp näringsämnen.
•    Minska mängd salt, socker eller fett utan att smaken påverkas. Nanostora partiklar ger starkare smakupplevelse tack vare att de är många och har stor yta i förhållande till volymen.
•    Sterilisera och avsalta dricksvatten, vilket kan få stor betydelse i länder med brist på rent vatten.

TEXT EVA OLSSON  

FOTO THINKSTOCK

Tänk dig en hund. Tänk dig den mindre, mindre och mindre – och så blir den en katt! Det är en mycket förenklad och lite humoristisk bild av nanotekniken. Men faktum är att material kan byta egenskaper när dess partiklar är tillräckligt små.

Länge lät nanoteknik som science fiction. Men den finns redan runt omkring oss i bland annat solkrämer, kylskåp, medicinska behandlingar och tennisracketar. Nu börjar nanopartiklarna även dyka upp i mat. Enligt Livsmedelsverkets hemsida finns 150 – 600 nanolivsmedel i världen i dag och de väntas öka kraftigt.
– Mest handlar det om olika näringstillskott, sportdrycker, barer och liknande. Näringsämnen i nanostorlek får nämligen bättre biotillgänglighet, det vill säga kroppen tar upp dem bättre, säger Lilianne Abramsson Zetterberg, toxikolog vid Livsmedelsverket.

Nanolivsmedlen är inte tillåtna att säljas inom EU eftersom säkerheten inte är tillräckligt undersökt, men man kan köpa dem från olika sajter på internet.
Åtminstone marknadsförs produkterna med nano.
– Om de verkligen innehåller nanopartiklar kan vi faktiskt inte vara säkra på eftersom de inte är godkända. Det kan också hända att tillverkarna rider på hypen och tror att det är ett försäljningsargument med nano. I dag är det mycket svårt att analysera nanopartiklar i mat. Man måste använda flera analysmetoder för varje ämne och forskarna är bara i början av att ta fram sådana här metoder.

Exempel på nanolivsmedel man kan hitta på nätet är en rapsolja med förstärkt kolesterolsänkande effekt och chokladshake för bantare, där nanostora kakaopartiklar uppges förstärka smaken så att man kunnat minska på sockret.
Lilianne Abramsson Zetterberg tror att det kan ta ungefär tio år innan vi får godkända livsmedelsprodukter med nanopartiklar på svenska marknaden.
– För att få sälja sådan mat måste tillverkaren ha oskadlighetsgranskat de tillsatta nanopartiklarna. Detta är mycket svårt och dessutom dyrt, så det lär ta sin tid.
Redan nu kan vi hitta produkter med nanopartiklar i hälsokosthandeln. Kolloidalt silver har under flera år sålts som kosttillskott för att hålla oss friska och minska risken för infektioner. Pyttesmå silverpartiklar har nämligen en bakteriedödande effekt. 
– De här produkterna kan innehålla nanopartiklar, säger Lilianne Abramsson Zetterberg. De har därför granskats av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa, som konstaterat att det finns för dåligt underlag för att utvärdera om kolloidalt silver är säkert att använda. Därför får det inte längre säljas som kosttillskott.
Nu säljs produkterna istället för vattenrening och har därmed hamnat på Kemikalieinspektionens bord.
– Sådana här silverpartiklar kan ha en negativ effekt om de kommer ut i naturen. I kroppen vet man inte vad som händer, men människor som ätit större mängder av kolloidalt silver har fått missfärgningar av läppar, tunga och hud.

Ett annat kosttillskott som kan innehålla nanopartiklar är humussyra, en organisk syra som finns i jorden. Den uppges kunna blockera virus från att fästa på mänskliga celler och därmed minska risken för förkylning och influensa. 

Med nanolivsmedel menas mat som tillsatts sådana små partiklar. Men troligen kan mat också innehålla nanopartiklar naturligt.
– Såväl vitaminer och mineraler som proteiner kan förekomma i så pass små partiklar, säger Lilianne Abramsson Zetterberg. Kanske gäller det också för vissa partiklar i mjöl. Men precis som för tillsatta nanopartiklar saknar vi ännu analysmetoder, så hur mycket sådana vi utsätts för är ett stort frågetecken. 
Om mat med nanopartiklar kan vara farlig vet vi inte än. Än finns bara ett 20-tal studier på djur som fått nanopartiklar via munnen, främst av olika metaller.
– Eftersom partiklarna har stor yta i förhållande till sin volym har de större benägenhet att reagera med andra ämnen och till exempel bilda skadliga fria radikaler. Vid höga doser har man sett skador på kromosomerna i cellernas arvsmassa. De tros bero på oxidativ stress, som i sin tur är kopplad till en inflammation. Värsta farhågan är att detta skulle kunna ge upphov till cancer.
– Än vet man dock inte i vilken utsträckning kroppen verkligen tar upp nanopartiklar från mat och hur de i så fall hanteras. Kanske slår de ihop sig till större partiklar så att de inte längre utgör någon fara.
När mat med nanopartiklar väl dyker upp i Europa kommer produkterna i första hand att räknas som novel foods. Med det menas mat som inte ätits här tidigare än 15 maj 1997. Nanoprodukter kan också komma att dyka upp som livsmedelstillsatser. I så fall måste de deklareras med ordet nano inom parentes efter ämnets vanliga namn.

Det livsmedelsnära område där nanopartiklarna kommit längst är förpackningar. Det finns 400 – 500 nanoförpackningar på den internationella marknaden och några kan redan finnas i Sverige.
– Än så länge är bara ett nanoämne godkänt i livsmedelsförpackningar inom EU. Det är titannitrid, som kan tillsättas petflaskor som ett hjälpämne vid tillverkningen, säger Kettil Svensson, toxikolog vid Livsmedelsverket.
Snart kan vi komma att få många fler.
– Till exempel kan vi få smarta förpackningar som talar om ifall maten blivit dålig i förtid, till exempel om den utsatts för alltför hög temperatur. För detta används sensorer på förpackningens utsida, så det är inget som kommer i kontakt med maten.
Man skulle också kunna göra ketchup-, yoghurt- och tandkrämsförpackningar med glattare insida, så att vi får ut allt innehåll. I dag blir mellan fem och tio procent kvar. En annan vision är plastflaskor som gör att juicer och kolsyrade drycker håller bättre, utan att tappa bubblet.
Kettil Svensson känner sig inte orolig att hälsovådliga förpackningar kommer ut på marknaden inom EU.
– Tillverkaren måste undersöka nanopartiklarna och deras eventuella förmåga att vandra över till maten eller drycken på flera olika sätt, med olika metoder. Det måste även göras i ett så kallat worst case scenario, där man använder högre temperatur och längre tid än vad som normalt kan förekomma. Sedan utvärderas testresultaten av livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa, som slår fast om förpackningen är säker att använda. Men innan den godkänns av EU vägs även andra aspekter in, som miljöpåverkan. 

I takt med nanoteknologins utveckling har forskarna också lärt sig att analysera pyttesmå partiklar i vår omgivning. Och då har man sett att de även finns naturligt. Till exempel kan de bildas vid förbränning – en vanlig stearinljuslåga avger ett stort antal nanopartiklar. Människan har alltså varit utsatt för dem så länge hon har kunnat göra upp eld.

När vi promenerar i stadsmiljö andas vi in tusentals nanostora partiklar från bildäck och avgaser, i varje andetag. Likaså när vi vistas i Stockholms tunnelbana, där forskare från KTH hittat nanostora partiklar av metaller som järn och nickel från rälsslitage. 
Hittills har vi främst utsatts för nanopartiklar genom att andas in dem. Därför har forskningen kring riskerna mest handlat om detta.

– Små partiklar från trafiken kan försämra tillståndet för astmatiker och kraftigt öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Det gäller både nanostora och lite större, mikrostora partiklar – än vet vi inte vilka som är värst, säger Bengt Fadeel, professor i medicinsk inflammationsforskning vid Karolinska Institutet. 
Hälsoriskerna gäller alltså inte bara syntetiskt framställda nanopartiklar, utan också sådana som förekommer naturligt eller skapats oavsiktligt.

Djurstudier har visat att nanopartiklar kan fastna i lungorna och ge upphov till kraftig lunginflammation. De kan också ta sig vidare från lungorna till blodomloppet och därifrån till andra organ som hjärtat och hjärnan. Vad det innebär för hälsan vet man inte säkert, men eftersom partiklarna kan öka bildningen av fria radikaler finns det risk för negativa effekter.

– Det är svårt att göra riskvärderingar av nanopartiklar. Alla ämnen och alla storlekar måste granskas för sig.
Bengt Fadeel tycker att forskningen kring riskerna med nano inte hängt med i den snabba lanseringen av konsumentprodukter med de små partiklarna.   
– Bara ungefär fem procent av all forskning kring nanopartiklar rör säkerheten och vi riskerar att snabbt halka efter eftersom det hela tiden framställs otaliga nya nanopartiklar världen över. Mycket mer forskning behövs, inte för att bromsa utvecklingen utan för att möjliggöra en utveckling.

 

De produkter med nanoteknik som redan finns på marknaden – vågar vi använda dem?
– I fasta, hårda produkter som tennisracketar sitter nanopartiklarna fast och kan inte ställa till någon skada, säger Bengt Fadeel. Däremot skulle jag inte använda sprayer eller krämer med nanopartiklar, som man kan tänkas andas in eller ta upp genom huden. Forskningen hittills visar att huden normalt inte tar upp nanopartiklar från krämer, men om den är skadad genom till exempel solbränna eller eksem finns det risk att de ändå tas upp.
Vi konsumenter är ganska skeptiska mot nanoprodukterna, enligt Louise Ungerth, chef för konsument- och miljöfrågor på Konsumentföreningen Stockholm.
– För fem – tio år sedan var nanoteknik ett betydligt vanligare försäljningsargument än den är idag. Då fanns också fler hudvårdsprodukter med nanopartiklar.
Louise Ungerth tycker att det är bra att nanomaten dröjer och att vi väntar in mer forskning för att kunna värdera riskerna.
– Man är ju mindre benägen att tolerera risker från maten än från medicinska tillämpningar, där nyttan kan vara större. Till exempel finns det förhoppningar om cancermediciner med målsökande nanopartiklar, som bara påverkar cancercellerna utan att skada kroppens övriga celler.
Men hon är inte generellt skeptisk till nanoteknik.
– Rätt använd kan den förbättra både mat och läkemedel och minska vår energiförbrukning med hjälp av billiga, kompakta solceller. Men ännu har man inte bevisat att den är ofarlig. Det behövs mycket mer forskning kring riskerna, men också ett regelverk kring den nya tekniken och ett offentligt samtal där vi alla ges möjlighet att delta. Känner vi oss överrumplade av ny teknik är det lätt att slå bakut och tycka att nano blir synonymt med farligt och risk.
Louise Ungerth drar en parallell till elektriciteten när den var ny.
– Egentligen är den livsfarlig, men omgärdad av regler kan den ändå ge oss så mycket nytta.

Nyfiken?
www.azonano.com

www.forskning.se

www.humichealth.info

www.kemi.se

www.nanotechproject.org

www.nanoteknik.org

www.slv.se

www.vr.se