Permakultur
Permakultur är ett redskap för hållbar odling och design av trädgårdar och grönområden.
Genom att härma naturens sätt att skapa hållbara system, där arter samverkar i stället för att konkurrera och där mångfald gör systemet starkt, behövs inga stora markytor för att odla effektivt. När ett system är i balans trivs arterna och skyddar och stödjer varandra.
För att skapa dessa gynnsamma samband krävs en noggrann design. Grundläggande är tanken att allt är sammanlänkat med, och påverkas av, allting annat. Hänsyn tas till människor, djur och jord, man värnar naturliga mönster i designen och kombinerar medvetet gamla kunskaper med ny teknik. Varje odling anpassas efter platsens förutsättningar och de människor som är involverade för att bli inte bara produktiva, utan också ekologiskt och socialt hållbara.
Permakulturens principer kan även användas vid byggnation, stadsplanering, vattenförsörjning, vattenrening samt i kommersiella och ekonomiska
system.
Boktips!
Gatsmart odling av Ulrika Flodin Furås (Natur och kultur)
Permakultur i ett nötskal avPatrik Whitefield (Föreningen Permakultur i Sverige)
Stadsodling – att odla grönsaker, örter och blommor mitt i stan, med eller utan markägarnas tillåtelse, är en trend som verkar ha kommit för att stanna. Malmö hör till de kommuner som har kommit längst, men även Göteborg, Linköping, Kristianstad, Lund och Helsingborg är aktiva. Och det är inte så konstigt.
Att människor i staden tillsammans odlar sin mat, på de jordplättar som inte används till något annat, är positivt också för fastighetsägare och kommunpolitiker. Stadsodling ger inte bara grönsaker, utan även bättre kontakt mellan invånarna, mindre skadegörelse och större trivsel i största allmänhet.
Julia Hörlin kommer från Nyköping men flyttade till Malmö för snart fyra år sedan. Hon har valt att bo i Seved, som är ett av de områden som satsat på stadsodling som ett samarbete mellan boende, fastighetsägare och kommun. Bland annat var odlingen ett sätt att försöka skapa en bättre stämning i denna del av Malmö som förknippas med kriminalitet och vandalism.
– Jag har studerat humanekologi och sociologi och vill lära mig att odla min egen mat så långt det går. Här fanns den möjligheten och att jag fick en egen odlingslott var en av anledningarna till att jag flyttade just hit. Ingen har förstört något av det jag odlat utan alla har respekterat odlingen och jag har fått väldigt fin kontakt med mina grannar.
Julia har precis bytt till en annan lägenhet i samma område och håller när vi gör intervjun på att bestämma hur hennes kommande odlingssäsong ska se ut. På området finns både pallkragar och trädgårdsland som hon kan använda sig av.
Barnen började odla
Just den här dagen får Julia råd av en av kvartersträdgårdsmästarna på Odla i Stan.
– Odlingen på Seved började 2009 i projektet Barn i stan, där man ville finna metoder för möten i bostadsområdet, berättar Linnea Wettermark, som är en av de drivande krafterna bakom Seveds odlingar och Odla i stan.
Hon började med att odla upp en gräsmatta tillsammans med barnen i området.
– Snart kom mammor och andra boende och ville vara med. Under 2010 bildade vi Odlingsnätverket Seved som nu är en ideell förening med 300 medlemmar och 40 hus- håll som odlar i bostadsområdet. Vi vill att man ska kunna odla där man bor.
I dag har ett stort antal fastighetsägare i Malmö insett att odling höjer trivseln och engagemanget i bostads-områdena. Produkterna från odlingen har varit attraktiva – de 300 kilo potatis som skördades i Seved hade en strykande åtgång förra året och i år hoppas man få en större skörd.
– När projektet Barn i stan lades ner bildade vi en ekonomisk förening, Odla i stan, för att kunna fortsätta driva vårt arbete med stadsodling. Nu har vi fem anställda som arbetar med att koordinera och stödja olika grupper som vill odla i Malmö. Bland annat koordinerar vi Odlingsnätverket och förhandlar med fastighetsägare om att låta boende odla bland annat i Rosengård och Lindängen samt i parker.
Internationell trend
Stadsodling är ett slags accepterande av något som ändå funnits, lite på samma sätt som graffiti under vissa förutsättningar accepteras och blir konst. Gerillaodling, det vill säga odling utan tillstånd på offentliga platser, har rötter från 1970-talet men fick nytt liv för knappt ett decennium sedan då britten Richard Reynolds började odla i Londons parker på nätterna. Responsen var mer positiv än han kunnat tro och i dag är gerillaodling ett begrepp.
Stadsodling är en trend också internationellt. I Berlin, Paris och London odlar stadsbor sin mat tillsammans i olika mer eller mindre mobila odlingar, alltifrån plastkrukor till pallkragar och parkytor. Ulrika Flodin Furås, altanodlare, journalist och författare till boken ”Gatsmart odling”, blev förvånad när hon förstod hur stort fenomenet faktiskt är.
– Det här är mycket mer än en trend, det handlar om en förändring av ett beteende. Under kriget odlade man grönsaker i parkerna i Europa, men i dag handlar det om ett mer lustfyllt sätt att uppleva odling, för att man vill påta i jorden och leva på ett sätt
som är ekologiskt hållbart. Väldigt många av dem jag intervjuat pratar om permakultur som ett förhållningssätt, säger Ulrika Flodin Furås.
För Julia Hörlin är det meningsfullt att vara del av också ett större nätverk med syfte att skapa en bättre miljö.
– Jag tror inte på det matförsörjningssystem vi har nu, det är alldeles för beroende av importerad mat och av olja och bensin som energikälla. Vi kommer alla att behöva odla mer lokalt och med hjälp av mänsklig arbetskraft i stället för fossila bränslen och det är viktigt att ta tillvara och föra vidare all den kunskap som finns om hur man gör.
Odling ger en känsla av mening
Utanför Lund bor Esbjörn Wandt, som är permakulturdesigner och lärare. Han har varit intresserad av hållbarhet och ekologi i många år och välkomnar det nya intresset för odling i stan som ett uttryck för ett hållbart tankesätt som faktiskt är det naturliga för människan.
– Vi var samlare och jägare när vi utvecklades till människor. Det var då vi utvecklade vårt känsloregister, sociala kompetens liksom vår otroliga planerings- och tankeförmåga. Vi ingick i ett komplext socialt samspel, som helt grundade sig på samarbete och där framgångskonceptet byggde på att vi delade maten lika. Det byggde också på ett intimt samspel med omgivningen. Sedan dess har det skett grundläggande förändringar. Makten har kommit in som en viktig komponent i relationer mellan människor och vårt förhållande till naturen präglas av exploatering. Båda dessa saker är ohållbara.
Vi kan inte längre gå tillbaka och leva som på stenåldern, då man endast skördade av naturens överskott. Därför är det väsentligt att finna former för samverkan med naturen som har de naturliga ekosystemen som modell.
– Vi kan skapa rika ekosystem i lokalsamhället, där vi lever i nära samspel med naturen och med varandra på ett sätt som liknar det sätt vi levde när vi blev till som art. Att ingå i ett sådant samspel och att kunna odla sin egen mat ger många människor en känsla av mening och tillförsikt, säger Esbjörn Wandt.
Det finns också något mer vi kan lära av att odla.
– Konkurrens lyfts i dag ofta fram som något fördelaktigt för utveckling, men i naturen är samverkan mellan arter och system nödvändig för överlevnad och hållbar utveckling. Det är förmågan till kommunikation och samarbete som utmärker människan som art och det gäller också i vår kontakt med naturen och jorden.
Text: Eva Sanner