Mariette rymde från scientologerna efter 20 år: ”Lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv”

”Jag kan alltid dra mig ur om det inte funkar”, resonerade den nyblivna scientologmedlemmen Mariette Lindstein som 19-åring. Under de kommande åren blev hon allt djupare insnärjd i rörelsen – tills det inte längre fanns någon väg ut. Två decennier efter den skräckfyllda rymningen som gav henne friheten tillbaka har Mariette skrivit en bok om sin långa tid i Scientologikyrkans amerikanska högborg.

Text: Linda Andersson
Foto: Adde

I 20 år levde Mariette Lindstein innanför ett taggtrådsstängsel som med tiden förstärktes med vassa köksknivsstora taggar högst upp. Nej, det var inget fängelse hon befann sig i, åtminstone inte formellt sett, utan scientologernas högkvarter i Kalifornien.

Mariette var inte den enda som längtade tillbaka till livet på andra sidan stängslet. Roat påminner hon sig hur en väninna i rörelsen desperat ville återförenas med sin man som blivit utsparkad från basen.

— Maken skickade henne ett paket med stövlar under förespegling att hon själv hade beställt dem. I stövlarna låg en mobiltelefon. Min väninna smög in på toaletten och ringde sin man. De stämde möte på en specifik plats. Mannen hade med sig en stege och lyckades få sin fru över stängslet. De är än i dag lyckligt gifta. Åh, vad jag önskar att någon hade gjort samma sak för mig när jag mådde som sämst.

LÄS ÄVEN: Så mår 13-åriga Laika – uppväxt med 100 procent skärmtid

Men även om den lät vänta på sig skulle dagen då även Mariette kapade sina bojor komma. I år firar hon 20 år i frihet. Den 31 mars 2004 kunde hon efter ett lyckat flyktförsök återförenas med blivande maken Dan som rymt från Scientologikyrkan drygt tre månader före henne. Fortfarande njuter hon av känslan av att vara en fri människa.

— Ja, hela, hela tiden! Det går inte en dag utan att jag tänker: Gud vad skönt att jag inte är där längre. Gud vad skönt att jag kan äta vad jag vill i dag. Gud vad skönt att jag kan skriva. Gud vad skönt att någon vill läsa det jag skriver.

Självbiografi om tiden hos scientologerna

Mariettes böcker om den fiktiva sekten ViaTerra har sålts i en miljon exemplar i 14 länder. Sammanlagt har det blivit nio romaner på sekttemat. Böckerna är förvisso baserade på Mariettes egna erfarenheter, men att skriva en renodlad självbiografi om sina 25 år i scientologirörelsen drog hon sig in i det längsta för att göra, trots att det sedan länge fanns ett uttalat önskemål om en sådan från hennes förlag.

— Jag tror att många sektavhoppare skriver sin självbiografi alldeles för tidigt, innan de har haft tid att smälta allt. I mitt fall krävdes det nio romaner och massvis med terapi innan jag kände mig mogen för det. Det tog de här åren att få den distans jag behövde för att kunna vara självkritisk och förstå mina egna handlingar, förklarar hon.

Nu är den nära 400 sidor tjocka självbiografin ”Lång väg hem” till slut redo att möta världen. Att lämna den fiktiva romanvärlden och fördjupa sig i sin egen livshistoria har inte varit någon angenäm upplevelse, erkänner Mariette.

LÄS ÄVEN: Tvångstankarna tog över Hannes liv: ”Jag var fångad i ett rituellt helvete”

— När jag har tvingats dissekera mina livsval och rannsaka mina beslut har jag ofta tänkt: Vilken idiot jag var. Det är som att jag hela tiden vill säga till den här huvudpersonen som är jag själv: ”Nej, gör inte det där!”

Länge funderade Mariette på hur det kom sig att just hon, som haft en stabil och lycklig uppväxt med kärleksfulla föräldrar, 19 år gammal tog beslutet att bli medlem i scientologerna. Efter mycket begrundande tror hon sig till slut ha funnit svaret på den frågan.

— Jag var en sökare och kunde inte riktigt acceptera de livsval som låg framför mig. Scientologin kom in i mitt liv när jag precis hade tagit studenten och behövde bestämma mig för vad jag skulle göra härnäst. Jag tänkte: Jag testar det här ett år och ser vart det leder någonstans. Det var aldrig så att jag hade någon medveten strävan efter att bli scientolog. Tvärtom resonerade jag att jag alltid kunde dra mig ur om det inte funkade. Så tänkte jag hela vägen fram tills att det inte längre gick att dra sig ur.

Scientologin skapades av den amerikanske science fiction-författaren L. Ron Hubbard på 1950-talet.

Anslöt sig till Sjöorganisationen

Från att Mariette genom en kompis storebror kom i kontakt med den scientologiska läran gick allt relativt fort. Inom fem år var hon anställd hos scientologikyrkan i Malmö, gift med kyrkans chef och mamma till en liten son. Mammarollen fick hennes intresse för scientologin att svalna betänkligt. Desto mer dedikerad var hennes man som hade internationella ambitioner.

När det från kyrkans europeiska högkvarter i Köpenhamn kom ett erbjudande om att ansluta sig till den åtråvärda Sjöorganisationen — en organisation inom Scientologikyrkan där medlemmarna viger hela sina liv åt att tjäna scientologin och skriver livstidskontrakt på en miljard år — nappade han genast på betet. Mariette kallades att ansluta sig till sin man i Köpenhamn där hon under ett möte överöstes med argument för att låta sig rekryteras till Sjöorganisationen.

LÄS ÄVEN: Hanne skrev sig fri från sorg och stress: ”Jag blev min egen terapeut”

— Det är väldigt mycket obehag förknippat med den händelsen. Det var så mycket övertalning och press att det inte kändes som om jag hade något annat val än att säga ja. Min man och alla de där snygga personerna i uniform påstod unisont att det vore det bästa för både mig och min son. Jag kände mig överrumplad och inträngd i ett hörn. Men jag kände mig också lockad av möjligheten att få arbeta i USA, minns hon.

Fick inte träffa barnen

Vistelsen i Köpenhamn blev kortvarig. I januari 1984 gick färden vidare till scientologernas internationella högkvarter, ensligt beläget i den kaliforniska öknen. Första anblicken av den stora påkostade anläggningen tog andan ur Mariette.

— Jag tyckte att det var som en dröm, en Hollywoodfilm. Allt var så oerhört vackert och lyxigt. Där fanns såväl en filmstudio som ett skepp som enbart var till för personalens och kändismedlemmarnas fester.

Namnet till trots höll Sjöorganisationen till på land. Dock rådde samma höga arbetsmoral som för sjömän ute till havs. Redan dagen efter ankomsten fick Mariette klart för sig att de tolv timmar långa arbetspassen inte var förenliga med ett normalt familjeliv.

LÄS ÄVEN: Finn glädje i en ny hobby: 5 aktiviteter som boostar din hälsa

Sonen John, då två år, skulle inte få följa med henne och hennes man till basen, fick hon veta. I stället inkvarterades han på ett barnhem i scientologirörelsens regi som låg i Los Angeles, ett par timmars bilresa bort. Umgänget mellan föräldrar och barn var strikt begränsat till helgerna.

— Att behöva rätta mig efter de reglerna innebar det största kvalet jag någonsin lidit. Men det var inte förrän långt senare som jag fick anledning att ångra mitt beslut. I början hade jag och min man två dagars oavbruten helgledighet tillsammans med John varje vecka. Men successivt fick man mindre och mindre ledighet tills man i stort sett inte tilläts träffa barnen alls. Då blev jag väldigt, väldigt olycklig.

Mariette tror inte att kändismedlemmarna som enbart besökte basen sporadiskt hade någon insyn i hur de anställda behandlades.

Tom Cruise dök upp på scientologibasen

Ett av Mariettes främsta syften med självbiografin är att ge en nyanserad bild av sektlivet. Därför är hon också öppen med att hon, trots den begränsade tillgången till sonen, var lycklig under sina två första år på det amerikanska högkvarteret. Den största vinningen var gemenskapen mellan de 700 ”personalmedlemmarna” som medarbetarna på basen internt kallades.

— I början reste vi på skidsemestrar tillsammans och firade gemensamt olika högtider i den enorma matsalen. Allt genomsyrades av en enorm lyx. Det var aldrig någon brist på pengar. Att vara en del av en sådan gemenskap var helt fantastiskt. Än i dag saknar jag vissa personer som blev mina vänner där. De som stod mig allra närmast är fortfarande kvar. Jag kan inte ens föreställa mig hur nedbrutna de måste vara nu 20 år senare, säger Mariette med vemod i rösten.

Grundaren L. Ron Hubbard dog 1986 och efterträddes av en ny ledare. Inledningsvis tyckte Mariette att maktskiftet var av godo.

— Den nye ledaren åkte runt på sin motorcykel och lärde känna samtliga på basen. Han visste vad alla hette och var intresserade av våra jobb och våra liv. Han är en oerhört kapabel person. När han satte den sidan till kunde han också vara en tålmodig och jätteduktig chef. Mycket av vad jag kan om marknadsföring har jag lärt mig av honom.

LÄS ÄVEN: Psykologens tröst till dig som är deprimerad: ”Du är inte ensam – och det är inte ditt fel”

Men i takt med att scientologirörelsen alltmer ifrågasattes av media och andra utomstående märkte Mariette en gradvis förändring hos ledaren.

— Enligt min åsikt blev han bara mer och mer paranoid. Till slut trodde han att alla var ute efter honom. Det lät han gå ut över oss som var under honom i hierarkin, vilket var väldigt förvirrande. Han fick vredesutbrott, blev oberäknelig och kunde ta ifrån någon jobbet för minsta lilla småsak.

I ledarens innersta krets fanns skådespelaren Tom Cruise, som då och då dök upp på basen.

— Men vi i personalen fick aldrig närma oss honom. Bara om han tilltalade oss fick vi prata med honom och då var vi tvungna att kalla honom ”sir”, inte Tom.

Mariette tror inte att Tom Cruise och de andra kändismedlemmarna som enbart besökte basen sporadiskt hade någon insyn i hur de anställda behandlades.

Uppmanades att göra abort

— Inom scientologikyrkan är det en oskriven regel att man absolut inte får läsa kritiska artiklar som ”fienden” har skrivit. Men Tom Cruise måste väl ändå ha tillgång till internet? Jag tycker det är beklagansvärt att han inte går ut på nätet och skaffar sig en djupare inblick i sin egen religion, konstaterar hon med en suck.

Medan de icke anställda medlemmarna var fria att expandera sina familjer hur mycket de önskade fördes det en vildsint kamp mot barnalstrande inne på basen.

När Mariette blev oplanerat gravid beordrades hon till personalchefens kontor där även basens etikchef och sjuksköterska väntade på henne i sällskap med Mariettes dåvarande make. Med gemensamma krafter övertygade kvartetten henne om att en abort var det enda alternativet. Det var med tungt hjärta som Mariette gjorde dem till viljes.

— Mest agg kände jag mot min dåvarande man som lierade sig med våra överordnande och inte stod upp för mig. Det var så obehagligt att jag mådde dåligt bara av att skriva om det så här långt efteråt. Jag hade förträngt hur ont det gjorde själsligt.

LÄS ÄVEN: Övervinn dina rädslor – lite i taget: Psykologens bästa tips

Stukad av den framtvingade aborten gjorde Mariette, i sällskap av sin man och son, ett sällsynt besök hos föräldrarna i Halmstad. Trots att hon inget hellre ville än att stanna kvar hemma i den svenska tryggheten valde hon att återvända till Kalifornien där ledaren hade utnämnt henne till högsta chef för en av scientologikyrkans avdelningar.

Men var verkligen befordran den enda anledningen till att hon åkte tillbaka? Nej, snarare var det nog en kombination av olika faktorer som fick henne att sätta sig på planet till USA, fastslår Mariette efter lite betänketid.

— Jag får hela tiden frågan om varför jag inte lämnade scientologin tidigare, men det man måste förstå är att ju mer av ditt liv som du investerar i en sådan här rörelse, desto svårare är det att ta sig därifrån. Speciellt om du har din man, dina vänner, ditt jobb och hela ditt liv där.

Att skriva en självbiografi om sin tid i sekten var inte ett enkelt beslut.

Åkte upp och ner i hierarkin

Med facit i hand ångrar hon att hon inte tog tillfället i akt att vädra tvivlen för sina föräldrar under besöket i Halmstad.

— Det var en avgörande punkt där jag borde ha satt mig ner och diskuterat igenom saker och ting med dem. Jag kunde verkligen ha tagit mitt förnuft till fånga om jag bara hade pratat med pappa och mamma. Efter det såg jag dem inte på 16 år. Just den där gången hade jag också min son med mig. De andra gångerna jag ville rymma var han inte tillgänglig för mig att ta med mig. Det var därför jag stannade så länge som jag gjorde.

Väl tillbaka i Kalifornien gick Mariette med hull och hår in i chefsrollen som enligt egen utsago steg henne åt huvudet. När jag ber henne beskriva sig själv som chef använder hon orden ”obehaglig” och ”hänsynslös”.

— Jag kan knappt förstå att det är mig själv jag pratar om. I efterhand känns det skrämmande att jag kunde vara så tuff och hård och använda mig av så auktoritära metoder.

LÄS ÄVEN: Kay Pollak: ”Det går att lära sig att få ett bättre och lyckligare liv”

Under de sista åren hos scientologerna åkte Mariette upp och ner i hierarkin som en studsboll. I ena stunden kunde hon få prestigefyllda förtroendeuppdrag. I nästa stund var hon inte vatten värd och tvingades hålla till godo med okvalificerade jobb reserverade för rörelsens bottenskrap. Vad gjorde den nyckfulla behandlingen och fråntagandet av allt självbestämmande med hennes psyke?

— Först kördes mitt självförtroende i botten. När jag väl hade förlorat det kom självhatet, som har djupa rötter. Än i dag kan jag känna att jag inte står ut med mig själv om jag begår ett misstag eller gör något som jag inte är riktigt nöjd med.

Under sju år hade Mariette totalförbud att lämna basen.

— Jag var alltid nyfiken på samhället utanför. Jag kände en lockelse i att det fanns någonting annat utanför vår slutna värld. Samtidigt intalades vi att folk därute var ondskefulla och dumma i huvudet, att journalister var asgamar och att psykiatriker var mördare. När man får höra något gång på gång börjar man till slut tro att det är sant.

Växande tvivel

Trots all indoktrinering lyckades Mariette bevara ett visst mått av kritiskt tänkande. Inom henne växte sig tvivlen mot Scientologikyrkan allt starkare. Tre händelser skulle komma att bli avgörande för beslutet att lämna rörelsen:

— De första två var en dödsolycka samt en ung tjejs självmord på basen. I båda fallen var ledaren helt osynlig. Det efterlämnade en bitter eftersmak hos mig. Att han ville hålla sitt namn borta från de här olustiga händelserna var oerhört fegt, tyckte jag. När jag sedan bevittnade hur han slog ner en arbetskamrat mitt framför mina ögon var gränsen nådd.

Den enda som Mariette genom subtila ögonkast kunde dela sin växande skepsis med var den nya kollegan Dan. Några dagar före julen 2003 rymde Dan.

— Det var en stor förlust för mig. Jag saknade Dan så vansinnigt mycket. Om det inte vore för honom hade jag aldrig fått modet att rymma. Bara att veta att han fanns där ute gav mig råg i ryggen. I hemlighet hade vi blivit förälskade i varandra utan att våga visa det. Om jag inte skyndade mig skulle Dan säkert hitta någon annan kvinna, så smart och snygg som han var, tänkte jag. Det blev en drivkraft för mig att ta mig ut, medger Mariette med ett skratt.

Vid det laget var hennes dåvarande äktenskap över. Sonen John hade hunnit fylla 22 år och gifta sig. Eftersom han hade sitt eget liv var flyktalternativet inte längre fullt lika skamfyllt för Mariette.

— Jag bara hoppades att John skulle fatta vinken och rymma han också. Det gjorde han mycket riktigt, ett och ett halvt år efter mig.

20 år efter flykten är Mariette fortfarande tacksam för var dag hon får tillbringa i frihet.

Rymde från Scientologikyrkan

I förhoppning om att Scientologikyrkan självmant skulle släppa taget om henne ljög Mariette ihop en historia om att hon brottades med självmordstankar. Men i stället för att avskeda henne skickade man henne till rörelsens rehabiliteringsprojekt i Los Angeles. Där fanns inga stängsel men däremot vakter som höll de förtappade medlemmarna under ständig uppsikt.

I flera veckors tid sköt Mariette räddhågset upp sina flyktplaner. Till slut såg hon ingen annan lösning än att sätta en deadline. När det blir april kommer jag inte att vara här längre, lovade hon sig själv.

Den 31 mars 2004 traskade hon ut från snickeriet där hon jobbade på dagarna och sa ”hej då” till chefen med en självklarhet som gav sken av att hon hade en giltig anledning att lämna arbetet. På darrande ben gick hon mot busshållplatsen, livrädd för att bli upphunnen och infångad. Men som genom ett under stod bussen och väntade på henne då hon kom fram till hållplatsen.

LÄS ÄVEN: Christina Stielli: ”Jag drog ett streck över mamma och slutade hoppas”

— När jag väl hade tagit mig upp på bussen infann sig det lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv. Trots att jag rymde till den brottsligaste slummen i Los Angeles var jag märkligt nog inte rädd. Det var en sådan lättnad att vara fri. Insydda i min BH fanns 200 dollar. På grund av vår låga lön hade det tagit mig nästan två år att spara ihop dem.

Memorerat i huvudet hade hon telefonnumret till Dans mamma som Dan gett henne innan sin flykt. Dagen därpå hämtade han Mariette på det sjaskiga motellet som hon tagit in på. Sedan dess har de aldrig varit åtskilda.

Anpassade sig till det fria samhället

Trots avsaknad av formella arbetsmeriter, ekonomiska besparingar och kunskaper om det nya digitala samhället som mötte dem lyckades Dan och Mariette med förenade krafter bygga upp en stabil tillvaro tillsammans — först i USA och senare i Sverige.

— De första åren var jag barnflicka hos en kvinnlig advokat. Hon tog sig an mig, lärde mig om sociala medier, gav mig lite av sina snygga advokatkläder och överlät sin Honda åt Dan när hon skulle byta bil, berättar Mariette med tacksamhet i rösten.

Under åren hos scientologerna hade Mariette drillats i att knoga på tills hon stupade. Den första tiden i frihet var hon så energisk att hennes nya arbetsgivare till slut frustrerat utbrast: ”Men Mariette, du måste lära dig att koppla av!” Med tiden lyckades hon slå av på tempot. Andra följdverkningar av sektåren har varit knepigare att frigöra sig från.

LÄS ÄVEN: De levde i toxiska förhållanden – med samma man: ”Traumatiserade”

— Fortfarande har jag svårt för när folk vill bestämma över mig eller ger mig order. Om någon i min omgivning är det minsta diktatorisk mår jag väldigt dåligt. Jag klarar bara inte av det. Och om jag böjer mig för andras vilja mår jag ännu sämre. Då gör självhatet sig påmint igen. Det där är saker som jag alltjämt måste jobba med.

Det allra största arbetet har dock bestått i att reparera relationen till sonen John, som efter avhoppet från Scientologikyrkan har stannat kvar i USA.

— Vår försoning har fått ske i Johns takt. I dag har vi en fantastisk relation. Att Johns första 23 levnadsår, då han borde fått ha sin ungdomliga frihet, tillbringades i en sekt kommer jag nog aldrig att kunna förlåta mig själv för. Samvetskvalen över det får jag leva med i resten av mitt liv.

Mariette har lyckats bygga upp ett stabilt liv i Sverige.

Om scientologi

Scientologin skapades av den amerikanske science fiction-författaren L. Ron Hubbard. Scientologin beskriver sig som en kyrka, som säljer kurser och andlig vägledning, men är uppbyggd som en kommersiell organisation. Man tror på ett liv efter detta, men också på tidigare liv. Läran består av olika nivåer. Ju högre upp du kommer, desto mer får du veta om det som scientologin menar är universums hemligheter. Målet är att nå ett högre medvetande och skapa en värld utan krig, sinnessjukdom och kriminalitet.

Enligt scientologin är du en andlig varelse – thetan – inte din kropp. Du kan nå ditt undermedvetna och få tillgång till minnen av tidigare liv genom en metod kallad auditering.

LÄS ÄVEN: Christina Stielli: ”Jag har minimerat min oro till 15 sekunder per dag”

Mariettes råd till dig som befinner dig i en tvivelaktig rörelse:

  • Lyssna på din inre röst som säger dig att något inte är som det ska vara.
  • Våga sträcka dig utanför rörelsen och prata med någon utomstående som kan ha en klarare blick än vad du själv, som kanske har hunnit bli hjärntvättad, har.

Mariettes råd till anhöriga till sektmedlemmar:

  • Anklagelser kommer inte att fungera, då sluter personen sig bara. Påminn i stället vederbörande om att du finns där om något går riktigt illa. När jag var med i scientologerna betydde de sporadiska breven från mina föräldrar mycket. Tack vare dem visste jag att det fanns någon därute som jag kunde vända mig till.
  • Tänk på att du omöjligt kan veta vilka tankar som florerar i personens huvud eftersom hen i de flesta fall inte får säga eller skriva något kritiskt om rörelsen. Själv kunde jag aldrig skriva till mina föräldrar att jag ville rymma från scientologerna. Breven censurerades av mina överordnande.

LÄS ÄVEN: Experten tipsar: 4 råd till dig som vill bryta en dålig vana

Mariette Lindstein

Ålder: 66 år.
Familj: Maken Dan Koon, 76, sonen John, 42, med fru och två döttrar, samt tre hundar.
Bor: I Marbäck strax öster om Halmstad.
Yrke: Författare och föreläsare.
Aktuell: Med självbiografin ”Lång väg hem” (bokförlaget Forum).