Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Gugge Zelander
När vi möts en eftermiddag i yogarummet hos dornterapeuten Jogi Karpinski i Malmö är Jenny väl förberedd. Hon har skrivit ner hela sin sjukdomshistoria i ett kollegieblock.
Det är viktigt för henne att allt kommer med, hennes berättelse innehåller beståndsdelar som man knappt tror är sanna. Men Jenny berättar med stadig röst om allt hon har gått igenom. Hon vill sprida sitt budskap om att det faktiskt går att få hjälp — och bli frisk.
— Redan när jag fick diagnosen DLE som 18-åring började jag leta efter metoder för att kunna tackla min sjukdom. Jag provade qi gong, jag tog aloe vera-tillskott och jag mediterade med vipassana. Under sex månader bodde jag på ett center i England för att på djupet ta till mig meditationstekniken vipassana, säger Jenny.
Jenny Larsson
Ålder: 47 år.
Familj: Pappa, mamma, mammas sambo, bror och brorsbarn, stor släkt, katten Snö. Är i början av en romans.
Bor: I Höör.
Gör: Utbildad sjuksköterska, söker anpassad anställning.
Efter de sex månaderna i England utbildade sig Jenny till massageterapeut och jobbade parallellt som inspelningsledare med sin bror som är regissör. Några år senare bestämde hon sig för att läsa till sjuksköterska. Fritiden ägnade hon gärna åt hot yoga.
— När jag skadade min axel blev det svårt att fortsätta med yogan, i mitt liv hände också andra jobbiga saker. Hos läkaren fick jag utskrivet sertralin, en antidepressiv medicin, och sedan länge medicinerade jag med kortison på grund av DLE. Kombinationen av de olika medicinerna utlöste hypomani, vilket resulterade i att jag fick diagnosen bipolär sjukdom.
Jenny blev utbränd och levde som hemlös
Jobbet som sjuksköterska blev allt svårare att klara av. Hudsjukdomen gjorde att hon inte kunde sprita sina händer och att alltid jobba med handskar höll inte i längden. Dessutom gjorde stressen att hon blev utbränd.
— Jag gick in i ett läkemedelsberoende och blev också alkoholist. Under sex månader levde jag som hemlös i Simrishamn.
Men när livet var som allra svårast lyckades Jenny mot alla odds vända hela sin livssituation.
— Precis innan jag lämnade Malmö hade jag hittat en katt som var lika hemlös som jag. Vi sov under ett träd nere i hamnen, ibland på ett hotells uteservering. På morgonen fick katten lyxmat och jag frukost, säger Jenny, och fortsätter:
— Snö, som min katt heter, räddade faktiskt mitt liv. Tack vare honom och min pappas labrador Lillen tog jag mig tillbaka. Under två månaders tid gick jag varje dag långa promenader vid havet i Baskemölla på Österlen.
År 2020 avskrev psykiatriläkaren Jennys bipolärdiagnos. Efter att hon blivit fri från både alkoholen och läkemedelsberoendet skrevs hon ut från psykiatrin och i och med det kunde hon äntligen få hjälp med psykoterapi via sin vårdcentral.
— I min tidiga nykterhet började jag dansa frigörande dans. Jag läste, sjöng mantran, badade kallbad och fick fantastisk hjälp av en naturunderstödd rehabilitering i Trelleborg med hästar och hundar.
Det här var mitt i coronapandemin och att vara isolerad var inte bra för Jenny. För att bryta sin isolering var hon med om att skapa en så kallad tribe gathering, en samskapande musik- och dansfestival, som ledde till att hon fick kontakt med fler nyktra vänner.
Helheten är viktig.
Symtombehandling är inte något för mig.
Att hälsa är ett pågående detektivarbete, eftersom kroppen är i ständig förändring.
Dornmetoden tog bort smärtorna
Jennys berättelse är omskakande, hon verkar vara en människa som hittar utvägar när det är som värst.
Efter den axelskada hon tidigare hade drabbats av började nu hela hennes högra kroppshalva domna bort.
— Jag hade ingen känsel i mitt högra ben och hade börjat darra i min högerarm. Dessutom fick jag ett diskbråck i nacken och tänkte att allt nog hade med min autoimmuna sjukdom att göra, trots att läkarna sa att det inte var så.
Jenny hade ständig huvudvärk och svullen mage och sjukgymnastiken hon försökte sig på hjälpte inte. Men då hände något som ledde till en förändring!
— Jag var på en fyrtioårsfest och där mötte jag en person som hade fått hjälp av dornterapeuten Jogi Karpinski i Malmö. Jag bestämde mig för att prova hans behandling.
Efter den första dornbehandlingen sov Jenny tolv timmar i ett sträck. Hon var helt slut, men kände samtidigt att något var på gång i hennes kropp. Hon vågade inte riktigt tro på det hon kände. Kunde det vara sant att smärtorna var borta?
— På en smärtskala från ett till tio hade jag sagt till Jogi att jag låg på en sjua. Efter den första behandlingen hade smärtan nästan försvunnit helt.
Dagen därpå kände Jenny sig pigg och glad. Nu har hon fått tio dornbehandlingar och menar att det är helhetstänket som har gjort henne frisk.
— Varje behandling inleds med ett samtal. Efter det första besöket fick jag en hemläxa. Jag skulle gå ut i skogen och skrika så högt jag kunde för att göra min röst hörd. Det hjälpte mig, så numera gör jag så när det behövs.
Efter behandling nummer två blev hemuppgiften att vila.
Hos Jogi har Jenny fått stöd i sin kostomläggning. Numera äter hon glutenfritt och är sparsam med socker, koffein och mjölkprodukter. Fokus ligger på att förbättra tarmfloran och att skapa en bra känsla i magen.
Felställningar i ryggen korrigeras
Under fyra års tid led Jenny av svåra smärtor. Hon provade en mängd olika behandlingar, men det var först när hon testade dornmetoden som hon äntligen fick hjälp.
— Jag står i en gunga och rör benen fram och tillbaka medan Jogi korrigerar felställningar i min rygg och nacke. Därefter står jag på golvet och pendlar sakta med mina armar medan han justerar min rygg.
En skön värme sprider sig i behandlingsrummet då Jenny får ligga på en brits med en moxalampa riktad mot sin mage. Hon berättar hur skönt det känns och hur avslappnad hon blir både av värmen och det djupgående samtalet mellan henne och terapeuten.
— Idag är jag smärtfri. Jag har gått en reikikurs, jag rider islandshästar, jag dansar ” body and soul movement” och ”dance in nature” — dans i grupp ute i naturen. Vi har ”silent discolurar” på öronen med musik, och jag försöker förlåta och älska mig själv. Det är en process att visa mig mer självmedkänsla.
Vad är DLE?
- DLE är en förkortning av diskoid lupus erythematosus, en autoimmun hudsjukdom som yttrar sig som röda, skarpt avgränsade, fjällande områden, oftast i ansiktet och särskilt på näsan och kinderna eller öronen.
- ● Utslagen kan finnas på fler hudområden som nås av solen; i hårbotten, på handrygg och fingrar. Lagret av fjäll är tunt, men det sitter ordentligt fast. Läkningen ger ärrbildning och kan medföra håravfall om det sitter i hårbotten.
- ● Tre av fyra personer med DLE är kvinnor.
- ● Det är viktigt att använda solskyddsfaktor och undvika för mycket sol.
- ● Ofta behandlas sjukdomen med kortisonsalva.
- ● Sjukdomen är återkommande och kallas därför kronisk. Den drabbar i regel endast huden och inte andra organ som vid systemisk lupus erythematosus, SLE.
Källa: netdoktor.se
