Elaine Eksvärd: "Övergreppen har gjort mig till aktivist"

Sveriges mest välkända retoriker är VD och mamma till tre barn. Men hon är också överlevare av sexuella övergrepp i barndomen – vilket gjort henne till en rakryggad fighter som brinner för att skydda barn och kvinnor. För att må bra mediterar hon dagligen, tränar crossfit – och undviker mingel och kallprat.

Elaine Eksvärd: "Övergreppen har gjort mig till aktivist"
Varje kväll mediterar Elaine på en yogakudde i sovrummet för att göra sig av med skadliga stresshormoner. "Bara tre minuter, men det räcker."

När retorikern Elaine Eksvärd öppnar dörren till sitt hem, ett stort tegelhus i ett lugnt och lummigt villaområde strax utanför Stockholm, ger hon från första stund ett öppet och spontant intryck, blandat med en sorts naturlig, rakryggad pondus. Men långt ifrån sinnebilden av en "stereotypt analyserande retoriker "— eller en "socialt ängslig person" för den delen, som hon senare under intervjun kommer kalla sig själv. Men vi återkommer till det.

— Välkomna in, säger hon glatt för att i nästa andetag be om ursäkt för röran, samtidigt som hon drar igen dörren till familjens gym som ligger direkt till höger innanför ytterdörren. Innan dörren stängs hinner vi skymta en stor pull up-stång, en kettlebell — och en målare!

Familjen renoverar nämligen både inne och ute just nu, vilket gör att även trädgården ser ut som "Mordor" (mörkrets rike i Sagan om ringen", reds.anm) som Elaine skämtsamt beskriver den uppgrävda tomten.

För gemene man är Elaine Eksvärd välkänd för att regelbundet ha medverkat som retorikexpert både under riksdagsval och i Nyhetsmorgon i TV4. Hon är författare till flera böcker, bland annat "Härskartekniker" som snart har sålt i 300 000 exemplar. Samt för mängder av föreläsningar inom talandets ädla konst. Hon har också gett ut den uppmärksammade boken "Medan han lever", som handlar om hennes egen uppväxt.

Elaine växte upp i Stockholmsförorten Bredäng, ett höghusområde strax söder om Stockholm, med tjusiga och sjönära villaförorten Mälarhöjden som närmsta granne.

— Det är Sveriges största klassklyfta, ler Elaine ironiskt, och syftar på den knivskarpa gränsen mellan de bägge förorterna, när vi har slagit oss ner i familjens smaragdgröna vardagsrumssoffa en trappa upp i huset, som är harmoniskt inrett i lugna färger. På väggarna syns vackra inramade fotografier av familjen. Att det skulle vara "rörigt" är inget intryck som dominerar — och att en offentlig person inte har det pedantiskt undanstädat när ett intervjuteam dyker upp känns bara sunt och uppfriskande.

— Alla rika och vita gick av tunnelbanan i Mälarhöjden, och så åkte jag en station till, till Bredäng. Men jag tyckte det var jättelyxigt att växa upp på åttonde våningen i det där betonghuset, jag tyckte ju att jag såg världen, konstaterar Elaine nöjt.

När vi pratar vidare om hennes uppväxt summerar Elaine frankt, utan att tveka:

— Livet är ett lotteri, man vet inte vilka föräldrar man får. Jag fick en bra mamma och en dålig pappa. Men gemensamt och bra för dem bägge var att de gav mig komplimanger som har styrt mig. Mamma sa jämt att jag kan bli vad jag vill, utan att bestämma vad. Hon var lika stolt när jag jobbade på Coop som när jag blev retoriker. Och pappa sa att jag var tuff, så det har jag alltid velat leva upp till.

I skolan, där hon i lågstadiet hade läraren med det roliga namnet Carola Frankenstein, förstod hon sig inte på normen. I klassen pratade de flesta så tyst att det knappt hördes.

— När alla i princip viskade fram sina namn på uppropet så skrek jag ut mitt, för att kompensera för de andra. Det är något jag minns, hur Carola sa: "Så ja, lugn nu Elaine".

Elaine skrattar till åt minnet och det är svårt att inte charmas av den barnsliga dråpligheten i det hela. Men den som tror att retorikexperten Elaine Eksvärd redan i skolan trivdes längst fram i klassrummet med att hålla föredrag, tror fel.

— Nej, det gjorde jag inte. För formen vi gjorde det på var så hemsk, att vara låst till en historiebok och rabbla upp fakta.

När Elaine var två år skilde sig hennes föräldrar, en händelse som blev startskottet på en mörk period — hennes pappa började förgripa sig på henne. Det är svårt och tungt att lyssna när Elaine berättar om tiden som följde.

— Det pågick varannan helg i åtta år, tills jag var tio. Det är det som har gjort till mig till en sorts aktivist på skolan där min son går; jag pratar alltid med rektorn och alla pedagoger om barns integritet och att skolans iPads inte ska innehålla Safari och Youtube. Och så frågar jag ny personal om de har uppvisat brottsutdrag. Men: det är mer stressande att barn blir utsatta, än att få den frågan, tänker jag. Och vi som utsatts för sexuella övergrepp är faktiskt väldigt många, betonar Elaine.

Men "aktivismen" stannar inte på den lokala skolan. För ihop med före detta höjdhopparen Patrik Sjöberg, som också är överlevare av sexuella övergrepp, har hon grundat "Tre ska bli noll", en organisation som kämpar förebyggande och utbildande för att de i snitt tre barn i varje skolklass som blir utsatta för övergrepp, ska bli just noll.

Övergreppen mot henne själv kunde fortgå ostört, utan några andra vuxna runt omkring som ingrep.

— Antingen har man en familj som krigar för en och tar ställning mot pedofilen, eller inte. Hans familj var mer brydda om sitt eget anseende. Och det som är värre än pedofiler, det är de runtomkring som blundar för vad som sker. Det är många barn som blir svikna av sina mammor och andra anhöriga.

Det märks att detta är en brinnande punkt för Elaine, och har man inte själv upplevt det fruktansvärda hon gått igenom är det lätt att famla efter orden för att hitta ett vettigt sätt att kommentera det ofattbara, det grymma.

Först när Elaine var tio år tog övergreppen slut, efter att hennes mamma misstänkt vad som pågick och anmälde det till socialen.

— Sedan fick jag inte träffa honom längre, förutom med en kontaktman närvarande. Och då tog det slut, men först alltså när han riskerade sitt eget anseende. För pedofiler bryr sig bara om en enda sak, och det är sig själva, berättar Elaine med stadig röst och understryker att hon tycker det är viktigt att våga prata om sexuella övergrepp, även om det är tufft.

— Det är tystnaden som tar kål på oss, att vi överlevare får sitta kvar här med vår skam. Man blir väldigt ensam och det är därför vi som har överlevt kan ha drag av borderline. Det finns liksom inga gråskalor: antingen är du på min sida –och på barnens sida — eller så kan du dra åt helvete.

Elaine har gått i terapi i sju år och hennes senaste terapeut berättade att hon haft ett "ambivalent anknytningsmönster". Mönstret, som hon nu är kvitt, gav sig främst till känna i kärleks- relationer.

— Jag kunde tro att jag var kär och blev klängig när någon var otillgänglig. Och istället få panik när en annan istället var trygg, tillgänglig och "på". Idag har Elaine dock till slut hittat rätt, i mannen Gustav som hon gifte sig med 2011, och nu även jobbar med! Gustav är vice VD och delägare i Snacka snyggt, retorikbyrån som Elaine är grundare och VD för.

— Fast det var nära att järnridån gick ner för honom, minns Elaine med ett litet skratt.

Och med det menar hon att när en person gör något fel mot henne så kommer impulsen att bara säga "tack och hej".

— Jag har väldigt lite överseende när någon gör något som är över mina gränser. Då kan det "känslomässigt släckas ner" för mig. Oavsett om vi varit vänner i 24 år eller gifta i 11. Men nu för tiden förstår jag att "det här är inte jag", det är en konsekvens av min barndom.

Elaine har idag lärt sig att bejaka gråskalorna. Och det innebär att hon förstått att hon inte behöver vara antingen vän eller fiende med alla, utan kan vara någonting mittemellan. Att det finns rum för andra personer, för "bekanta". Men går på mingel, det gör hon helst inte — det är en gråskala hon inte orkar med. Kallprat är nämligen inte Elaines grej, vilket kanske överraskar många som tror att hon borde älska — och dominera — i kallpratssituationer.

— Jag vet ju rent tekniskt hur man gör, men jag tycker det är djupt obehagligt. Jag skulle faktiskt egentligen ha gått på en gala ikväll, men skippar det då det är så psykiskt påfrestande.

Hur är det då; blir folk stressade av att möta retorikexpert Elaine Eksvärd?

— En del kanske har den där stereotypa bilden av retorikern som sitter och analyserar kroppsspråket hos andra. Men jag håller inte på med sånt. Jag är ju socialt ängslig själv, så jag tänker mer på "har jag gylfen nere nu?", skrattar Elaine.

Men kan hon själv känna av en press att alltid vara korrekt i både kroppsspråk, att alla har ögonen på henne?

— Nej, jag tänker mer att jag hoppas att jag inte skrämmer iväg folk genom att vara plump. Jag är ganska rak — men inte elak! Men jag är också väldigt prestigelös och vill gärna veta om jag gjort fel, så jag kan be om ursäkt. Jag har ingen stolthet så. Mina anställa får till exempel alltid berätta när jag gjort bort mig.

På Elaines Instagram-sida, som är full av både av roliga videoklipp och starka inlägg där hon tar ställning och med ilska tar upp sexuella övergrepp mot barn, kan man även se att hon är noga med att de i familjen inte ska prata nedlåtande om andra personer. " Mobbingspråk" är inte tillåtet, varken hemma eller på jobbet.

— Man märker ju hur barnen upprepar det man säger, som när min fyåråriga dotter Evelyn berömde sin farfars hund för att han gick ner för trappan, efter att jag just sagt samma sak till henne, ler Elaine åt minnet.

Evelyn har Williams syndrom, en ovanlig funktionsvariation som beror på en kromosomavvikelse.

— Endast fem personer per år i Sverige föds med det, och det innebär att man saknar upp till 27 gener. Det kan vara allt ifrån tandanlag till brist på elastin i huden, förklarar Elaine.

Evelyn har ett rikt ordförråd och är socialt begåvad, det hör till syndromet. Personer med Williams har inte heller en reflexmässig skepsis inför nya personer. De har fullständig tillit.

— Vilket jag tycker är katastrofalt, eftersom jag inte litar på någon. I en perfekt värld så är ju Evelyn perfekt. Men nu inte världen perfekt, så jag är glad att hon har kommit till just oss, så att jag kan få vara hennes tigermamma.

Tiden springer iväg och vi måste snart avrunda, Elaine ska hinna med ett träningspass i hemmagymmet innan man och barn kommer hem. I ungdomen spelade hon basket på elitnivå, idag tränar hon med PT och crossfit. Men hälsa för Elaine består av tre lika viktiga delar, där den kroppsliga är en. 

— Jag är nyfiken på min kropps fulla potential och vill träna för att bli stark utan att skada mig. Och så mental hälsa — som att meditera för att få ut stresshormoner. Varje kväll mediterar jag på en yogakudde i sovrummet, bara tre minuter, men det räcker.

Och så till sist: "digital hälsa".

— Det finns ju två världar nu, den digitala och den andra. Det digitala är inte på riktigt men tar ändå över så mycket av vårt fokus. Vi har våra barn en begränsad tid, vore det inte härligt att se dem mer än via skärmen och inte sätta dem framför den hela tiden? Jag rekommenderar en "mobilparkering" när man kommer hem, det har vi. Och en vanlig väckarklocka, så att mobilen lämnas utanför sovrummet. Det hand- lar inte om att vara emot digitalisering, utan att prata om vad det betyder. Jag tycker fortfarande om att ringa folk. Att prata!

Och med de passande orden för en retoriker försvinner Elaine in i sovrummet för att byta om till sina träningskläder.

I fönsteralkoven i Elaines sovrum syns en gammaldags väckarklocka (så att mobilen kan lämnas utanför) och en tavla med tre tankeställare innan hon somnar.

Elaine om...

...Favoritmat 

– Jag var vegan i två år men är nu vegetarian. Men en dag ska jag vara helvegan igen. Älskar ugnsbakade grönsaker – sötpotatis är tallrikens godis!

...Lycka

– Tiden med min familj då skärmar är lågt borta. Discon vi brukar ha i köket ihop och dansa loss.

...Kändisskap

– Inget att eftersträva, något flyktigt som kan försvinna när som. Men så länge jag har strålkastarljus kommer jag rikta det mot frågor som hamnar i skuggan, som utsatta barn.

...Förebilder 

– Mia Skäringer och Stina Wollter, de kan framföra allvar med humor och har ryggrad, civilkurage och stora hjärtan!

...God retorik

– Att lyssna på andra och inte bli en professionell robot. Jag är inte en retoriker som säger "stå axelbrett, luta dig lätt framåt och tala från diafragmat". Prata som du vill, bara du pratar som dig själv!

...Drivkrafter

–Att ge röst till de som inte har någon, åt varelser som inte kan prata. Åt barn och djur. Det är nog därför jag blev vegan. Jag har hört om en studie som visar att det tydligen är vanligt att veganer varit utsatta som barn.

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!