Text: Marina Nilsson
Foto: Getty Images
Under ett liv samlar vi på oss allt fler prylar. I garderoben trängs favoriter i storlekar som inte längre passar. Att skänka årens alla födelsedagspresenter till välgörenhet kan kännas hjärtlöst. Och arvegodset, som dessutom kanske omfattar många generationers samlande, står så småningom vid din dörr.
Det är synd att slänga, tänker man och högarna hopar sig samtidigt som förvirringen ökar.
– Den vanligaste känslan hos de som anlitar mig är att de känner sig överväldigade av stöket och faktiskt inte vet var de ska börja någonstans, säger ordningskonsulten Caroline Eriksson.
Många tror att de är ensamma om att ha det stökigt
Man står där och håller i ännu en vas och vet inte var man ska ställa den? Sedan kan olika vägar ha lett en dit. Någon har kanske skilt sig och bytt ut ett större hus mot en mindre lägenhet.
– Andra klienter har varit sjuka eller utmattade, så röran har hopat sig av den anledningen. Väl där tar det också energi att känna sig misslyckad, för man tror ju ofta att man är ensam om att ha det så där rörigt. Men det här är ett vanligt fenomen som går att göra något åt, försäkrar Caroline, som specialiserat sig på den så kallade KonMari-metoden som fått sitt namn efter den japanska organiseringsgurun Marie Kondo, som blev känd genom serien Konsten att städa.
En väldigt vanlig tankefälla, berättar Caroline, är att man mest ser andras roll i hemmets oreda. Man kan känna att det inte är någon idé att plocka undan eftersom andra ändå kommer att stöka ner igen. Och så händer ingenting.
– Men när du pekar finger åt någon annan, så pekar resten av handens fingrar på dig själv. Därför är det alltid en bra idé att fokusera på sitt eget först, och börja sin utrensning där. Min erfarenhet är att det sedan ”smittar” och att de man bor med kan bli väldigt inspirerade, säger hon.
KonMari-metoden utgår från kategorier
Ett annat vanligt misstag är att man försöker rensa ut enligt metoden ”Ett rum i taget”. Det kanske funkar för dig, och då ska du förstås fortsätta, men KonMari-metodens speciella signum är att den utgår från kategorier. Alla kläder, alla husgeråd, alla verktyg, alla pennor, läggs alltså i var sin hög.
– Då ser man tydligare hur mycket man faktiskt har av en enskild kategori, och den uppenbarelsen blir en del av processen. Behöver jag tio kapsylöppnare? Hundra pennor? Vi jobbar även terapeutiskt genom att vi pratar om varför det känns svårt att rensa ut sakerna. Många av mina klienter har exempelvis en nedärvd programmering som kommer från tidigare generationer som upplevde krig och svält. Hjärnan har inte hängt med i att vi nu lever i ett överflödssamhälle. Vi pratar också mycket om självtillit. Att man ska försöka lita på att man faktiskt kommer att lösa det, ifall man i framtiden exempelvis behöver stora samlingar av exempelvis stekpannor, säger hon.
Just tilliten till den egna förmågan kommer också in som en viktig bit när det gäller saker som sparas för att de är ”ett fint minne”. Behöver du dem verkligen för att komma ihåg?
– Du får spara på precis vad du vill och vad du njuter av. Men lita på att du har kvar minnet oavsett. Du behöver till exempel inte den där saken för att komma ihåg en älskad person!
Fyra tecken på sjukligt samlande
När samlandet går till överdrift talar vi om samlarsyndrom och hoarding. Diagnosen räknas som ett tvångssyndrom (OCD) och förekommer hos cirka två–sex procent av befolkningen och då är en extrem form av röra vanlig. Några kriterier för diagnosen:
- Man har ihållande svårigheter att göra sig av med saker, oavsett deras ekonomiska värde.
- Svårigheterna bottnar i att man känner obehag och ångest vid tanken på att skiljas från sakerna.
- Som en följd av detta har det blivit så fullt med ting att det väsentligt påverkar möjligheten att använda hemmet på avsett vis.
- Även andra funktioner i livet försämras, inte minst det sociala livet och konflikter med familjemedlemmar som vill slänga är vanligt. Samlandet kan även leda till försämrad hälsa på grund av att det inte går att städa eller sköta hygien på ett bra sätt.
Källa: Psykiatriska diagnosmanualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders)
Terapi lindrar motståndet för att slänga
Det finns hjälp att få! Vid utredning utesluter man först att det inte rör sig om någon annan diagnos med liknande symtom, som depression eller demens. Din kommun kan också ha särskilda boendestödjare för just samlarsyndrom som kan hjälpa. Kognitiv beteendeterapi (KBT) kan stegvis utmana fobin för att slänga och även vara riktad mot att se fördelarna med färre saker, men syndromet tillhör de mer svårbehandlade, och i många fall avstår personen från all slags behandling. Det finns ofta en samsjuklighet mellan denna och andra diagnoser, till exempel neuropsykiatriska tillstånd som adhd och autism.