Jag är så tacksam för att jag en gång fick träffa en psykolog på psykakuten när jag var längst ner i en grop och övertygad om att jag aldrig skulle komma upp. Där började jag förstå att det är jag som bestämmer hur mitt liv ska fortsätta vara.
När året med henne hade passerat var jag beroende av att förstå hur jag själv fungerar och varför jag reagerar, hur känslor inte styr och att jag aldrig någonsin behöver bli ett offer för omständigheter om jag inte själv tillåter mig att bli det.
Läs även: Råden som hjälper dig ur den skadliga offermentaliteten
Många sitter fast i ett trauma
Fortfarande beroende av att förstå och så länge jag lever finns det saker jag kan lära mig om mig själv. Varför? För att jag ska välja rätt, för att jag vill vara lycklig, för att jag vill vara ärlig mot mig själv för det är bara då jag kan må bra.
Idag kunde jag lika gärna ha suttit med mitt trauma fastkedjat vid foten. Många sitter fast i ett trauma och låter dagar som inte längre finns och händelser som inte längre händer styra de dagar som finns kvar. Trauma avgör inte våra liv, det färgar nyanserna i oss, kryddar oss, gör oss starkare. Men bara om vi lär av det som hänt och går vidare för det är ett val.
Läs även: Kay Pollak: ”Det går att lära sig att få ett bättre och lyckligare liv”
I boken jag läser nu förstår jag ännu mer varför det är lätt att låta traumat få styra trots att det hindrar oss från att bli lyckliga. Tänk om vi väljer att sitta fast i det förflutna för att det är gynnsamt för oss? För att vi får någonting vi inte kan vara utan?
Därför väljer vissa att stanna i det förflutna
Jag funderar på bekanta och kommer på att en jag känner sitter fast i det förflutna för att om hon gör det så får hon hjälp av andra som handlar åt henne, som tycker synd om henne, som tar hand om henne. Det är gynnsamt. Och ett val.
En annan jag känner sitter fast i det förflutna för att hon på det sättet får behålla sin familj. Det är gynnsamt.
Båda är olyckliga och bittra. Men båda har valt ett olyckligt liv för att det är gynnsamt för dom. Men det skulle ingen av dom säga. Istället skyller de allt på vad som hände en gång en dag som inte längre finns och på en händelse som redan inträffat.
Läs även: Christina Stielli: ”Jag drog ett streck över mamma och slutade hoppas”
Du bestämmer över din framtid
Jag vet tack vare mitt beroende av att förstå mig själv att jag aldrig kommer att bli ett offer för omständigheter igen för jag har valt att vara ärlig, stå för misstag och vara stolt för den jag är och tycka väldigt mycket om mig själv.
Jag vet att otrevliga saker kommer att hända i mitt liv men jag vet att jag är lyckligare när jag lever ärligt och är så bra rustad att jag ska kunna möta obehag utan att det kladdar fast och gör mig bitter. För det är jag så tacksam.
Oavsett vad som har hänt i livet fram tills nu har det ingenting som helst att göra med hur du lever livet från och med nu. Det innebär att det är du, som lever här och nu, som bestämmer ditt nu.
Christina Stielli
Ålder: 61 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Föreläsare, organisationsutvecklare, författare och krisexpert.
Månadens motto: Det har redan hänt.




















