Pilates hjälpte dansaren Vicky tillbaka efter kraschen: ”Gång på gång”

I salen med det behagligt nedtonade ljuset ligger mattor utrullade på golvet. Det skulle kunna vara ett yogapass, men det är pilates. Deltagarna står på sina mattor och Vicky James börjar instruera:

— Fokusera på längden genom att tänka energi både ner i fötterna och upp till toppen av hjässan. Vi förlänger och skapar ett starkt center. Behåll bäckenet neutralt, utan att tippa det framåt eller bakåt, axlarna breda och avslappnade, låt skulderbladen sträva mjukt nedåt i ett V.

— Pilates är träning för både kropp och sinne. Vi utför övningarna med precision och kontroll, vilket gör att man är här och nu. Vi mediterar inte i pilates, men många tycker att det känns så, säger Vicky James när vi ses i hennes studio.

Läs även: Sju dörrar som leder till återhämtning i vardagen

Träningsformen grundades av Joseph Pilates i början av 1900-talet och började spridas i Västeuropa på 1980-talet. Han kallade träningsformen Contrology och den spreds främst bland dansare. Joseph Pilates hämtade komponenter från flera olika sporter, men vissa grundprinciper går igen:

—Det är fokus på kroppens mittpunkt, på att utveckla styrkan i de djupa magmusklerna, på bål- och axelstabilitet och rörlighet i ryggrad. Vi stärker kroppen inifrån och ut och blir medvetna om andning och hållning, säger Vicky.

Började dansa som nioåring

Hennes väg till pilates gick via dansen. Som nioåring började hon dansa balett.

— Det var så roligt. Jag bestämde mig redan då för att bli dansare.

På gymnasiet gick hon dansprogrammet. Det var nu hon kom i kontakt med pilates — en avancerad form för fysiskt starka och rörliga personer som användes inom danskretsar.

Läs även: Gabriella trodde ryggsmärtan skulle vara för evigt — sedan hittade hon sensing

—Perfekt styrketräning för dansare, säger Vicky och tillägger att det även användes om man var skadad.

— Jag var ofta skadad. När jag till exempel inte kunde hoppa fick jag öva benen i pilatesmaskin i stället. Nu i efterhand tror jag att den ryggsjukdom jag först många år senare diagnosticerades med redan då gjorde att mina skador inte riktigt läkte som vanligt.

Led av svåra smärtor

Vicky hade dock inga planer på att sluta dansa på grund av smärtan. När de första tecknen på sjukdom visade sig i 15-årsåldern var det visserligen en läkare som sa att det kunde vara något reumatiskt.

”Åh nej, då kan jag inte dansa!?”, var Vickys reaktion. Men läkaren lugnade henne med orden att det bästa hon kunde göra var att fortsätta dansa och röra på sig.
Sagt och gjort. När hon var 19 år sökte hon till Northern School of contemporary dance i Leeds. Där gick hon i fyra år och tog examen i samtida dans. Det var faktiskt något av ett under, men det visar Vickys enormt starka vilja att bli dansare och hur mycket hon var beredd att satsa på den drömmen.

Läs även: Christina Stielli: ”Att scrolla är inte återhämtning”

Det var hårdträning på heltid för att bli yrkesdansare. Under det första året fick Vicky körtelfeber som utvecklades till kroniska problem med immunförsvaret. Hon hade också svåra smärtor i rygg och höft och skador som inte riktigt ville ge med sig. Trots detta kämpade hon på. En läkare misstänkte att det kunde vara en inflammatorisk ryggsjukdom. Vicky skickades på magnetröntgen och rörligheten i rygg och bröstkorg mättes.

— Men mina värden var jättebra, säger hon.

Återhämtade sig efter kraschen

Det skulle dröja 15 år och tre graviditeter innan Vicky fick en diagnos och därmed rätt behandling.

— Det tog tid att få hjälp. Samtidigt är det pilates som gjort att jag har klarat att komma tillbaka gång på gång.

I England stod pilates på schemat.

I pilatesstudion kunde eleverna värma upp innan sina danspass. Där tillbringade hon mer tid än de flesta.

— Det kändes väldigt hjälpsamt och snällt mot kroppen.

Vicky fortsatte med en vidareutbildning i dans och blev lärling på ett danskompani i Skottland. Återkommande infektioner och inflammationer tärde dock hårt på hälsan.

— Till slut kraschade min kropp helt. Jag fick också en massa allergiska reaktioner mot mat och läkemedel och kunde en dag inte ens lyfta armarna. Jag förstod att jag måste lyssna på min kropp och sluta som dansare, säger Vicky och fortsätter:

—Att jag lyckades återhämta mig var tack vare att jag fokuserade på min hälsa på ett holistiskt sätt och där var pilates en viktig hjälp.

Läs även: Läkarna tipsar: Här är de viktigaste hälsoundersökningarna för 50-plussare

Utbildade sig till pilatesinstruktör

När hon började komma på fötter funderade hon över vad hon ville och kunde göra med den kunskap hon fått med sig.

— Jag ville hjälpa andra människor att må bra.

Vicky hittade ett college i Leeds där de hade många slags utbildningar inom hälsa. När hon upptäckte att de även utbildade pilatesinstruktörer föll pusselbitarna på plats.

— Det var klart att jag skulle bli pilatesinstruktör, det roligaste av allt!

I danspilates hade det handlat mycket om perfekt utsträckta ben och rak hållning. Vickys erfarenheter av att ha varit så sjuk att kroppen inte orkade någonting gjorde att hon fått upp ögonen för pilates ur ett annat perspektiv. Hon började arbeta på en pilatesstudio och gick flera vidareutbildningar i London i gravidpilates, pilates för nyblivna mammor och pilates för personer med olika funktionshinder.

— Man behöver inte vara fysiskt stark och vig för att börja med pilates, den går att anpassa efter din egen kropp. Man bygger styrka, rörlighet och får en kroppsmedvetenhet man sällan får av andra träningsformer. Hur känns det, hur gör jag, vad behöver min kropp, var är mina gränser?

Grundstyrka från pilates

Efter nio år i England flyttade Vicky tillbaka till Sverige i sällskap med sin engelske make och deras förstfödda dotter. Graviditeten hade varit besvärlig. Vicky fick ta sig fram på kryckor när det var som värst. Men smärta är som sagt inget som stoppar henne i första taget. Hennes barnlängtan var stark och idag har hon fyra barn.

— Smärtproblemen blev lite värre för varje graviditet och vägen tillbaka längre. Foglossning ihop med min reumatiska ryggsjukdom gjorde det väldigt svårt att gå. Under fjärde graviditeten fick jag använda rullstol. Det har inte varit lätt men jag älskar att vara mamma så det har varit värt det.

Den fjärde graviditeten kom sex år efter den tredje.

Läs även: Kim Kärnfalk om sin Alzheimers: Jag tycker ändå livet är väldigt härligt

— Jag var 38 då. Det var ett stort beslut och en medveten risk. Men jag hade en stark känsla av att det skulle bli okej även om min kropp inte skulle bli som innan.

När man går på Vickys pilatespass anar man inte att hon inte längre kan springa eller gå powerwalks. Hon rör sig graciöst och precist som en dansare.

— Jag är väldigt tacksam att jag fortfarande kan undervisa i pilates på alla nivåer. Utan den grundstyrka som pilates har gett mig hade jag kanske inte kommit tillbaka.