En kvinna hörde av sig på mitt instagram och berättade hur dåligt hon mådde och värken i kroppen och hur hon hade fått sparken och att Försäkringskassan var hemska och alla regler och lagar och jag har ändå betalat skatt i det här landet länge och hon var så arg! På instagram, i mitt flöde finns också Pelle och hans fru Helen. Pelle har ALS.
Läs även: Brevterapi: Metoden som hjälper dig att må bra – utan prat
Visst ser vi det ofta? Människor som råkat ut för hemska saker och som ändå bara klarar av det. Som går vidare och sörjer en förlust men vänder ansiktet mot solen. Och samtidigt de som vägrar. Hur gör dom?
Vad baseras din förväntan på?
Det finns en söt liten berättelse om ett par som gick i terapi för sitt förhållande. Mannen uttryckte en frustration över att hans fru aldrig ställde in mjölkkartongen efter sig, vilket innebar att han fick varm mjölk till sina frukostflingor. Hon hade sagt förlåt och gjort om samma sak. Han hade blivit förbannad igen och igen. Förhållandet var i gungning. ”Hade hon älskat mig så hade hon satt in kartongen!”
En dag när mannen var själv hos terapeuten frågade terapeuten om detta hade pågått länge? Och det hade det. I många år hade mjölkkartongen lämnats framme.
Läs även: Maria Farm om den vanliga relationsoron: Därför tvivlar vi på våra partners
”Så du menar att detta har inträffat hundratals gånger. Kanske tusentals?”
”Japp, fatta att jag är frustrerad!”
”Men efter alla dom gångerna så är du fortfarande förvånad? Skulle du inte egentligen vid det här laget ha lärt dig att förvänta dig att hon skulle lämna kartongen på bordet? Eller baserar du din förväntan på vad du vill ska vara eller vad hon gör?”
Ändra dig själv i stället
Vi har alltid ett val när vi blir frustrerade. Varför är en del arga och irriterade så länge på det som inte går att påverka? Tänk om människor mår dåligt, inte på grund av det som hänt oss eller på grund av en person vi kanske irriterar oss på utan på grund av att vi kräver att verkligheten ska vara något annat? Som VI vill.
Pelle och hans fru har bestämt sig för att göra den tiden de har kvar så rolig som möjligt och hela deras konto är fullt av Pelle i rullstol med vänner runt omkring och släktingar, barn och barnbarn. De är inte bittra eller arga. Okej, de har garanterat sina stunder och jag kan inte föreställa mig sorgen men de har bestämt sig för att inte förvänta sig att livet ska vara som dom vill. Utan som det är. Att inte kriga mot verkligheten, att acceptera att det som är. Är.
Läs även: Råden som hjälper dig ur den skadliga offermentaliteten
Terapeuten föreslog att mannen skulle köpa två mjölkkartonger från och med nu. Och lugnet la sig i huset. Ingen var arg längre. Tänk om vi blir mindre frustrerade om vi slutar kräva att verkligheten och livet ska vara något det inte är och i stället ändra på oss själva?
Christina
Christina Stielli
Ålder: 61 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Föreläsare, organisationsutvecklare, författare och krisexpert.
Månadens motto: Fokus på det som är bra!
