Vikten av gener

Varför kan vissa äta både chips och gräddtårta och ändå vara slanka, medan jag kämpar med vikten trots att jag mest äter grönsaker och grovt bröd? Svaret kan finnas i våra arvsanlag.

FRAM TILL 1980-TALET pratade forskarna mest om matens och motionens betydelse för vår vikt. Men då visade flera tvillingstudier att övervikt och fetma hör till de mest ärftliga tillstånden man känner till, i nivå med sjukdomar som högt blodtryck, alkoholism och schizofreni. För alla gäller att de har en ärftlighet på ungefär 0,7 på en skala mellan 0 och 1.

Under senare år har bilden klarnat och forskarna upptäcker allt fler arvsanlag, gener, som på olika sätt påverkar vår vikt. Det har gett ett nytt perspektiv på frågan och i framtiden kan vi också få helt nya behandlingsformer av fetma.

 

I DAG KÄNNER FORSKARNA till ett 30-tal olika fetmagener. Men det är bara en av dem som påverkar vår ämnesomsättning. De andra generna verkar i stället via vår hjärna. De försämrar vår förmåga att känna mättnad så att vi äter mer.

I takt med att kunskapen om fetmagenerna ökat har det också blivit uppenbart hur komplext området är. Olika gener samverkar och påverkar varandra. Störst effekt har det på vikten om vi har många av dessa gener samtidigt. Har man det väger man i snitt åtta kilo mer än om man inte har några fetmagener alls.
Nyare rön visar att även tarmens bakterieflora har betydelse för vår vikt – också denna är delvis styrd av våra gener. Överviktiga har delvis andra bakterier i tarmen och en torftigare bakterieflora med färre arter.

 

NÅGRA AV FETMAGENERNA tycks dessutom påverka vilken typ av näringsämnen som lättast gör oss överviktiga. Mycket talar för att vissa bantar mer framgångsrikt på en kolhydratsnål diet, medan andra har större framgång med att minska på fettet.

Redan i dag erbjuder företag tester av vår arvsmassa för att se vilken typ av bantningsdiet som är mest framgångsrik för just mig. Men eftersom alla fetmagener inte är upptäckta än är det osäkert hur pass tillförlitliga de är. I väntan på bättre gentester kan man pröva sig fram och se vilken bantningsmetod man trivs bäst med och får bäst resultat av.

 

NÄR DET GÄLLER SJÄLVA risken för övervikt kommer vi långt genom att se på våra föräldrar. Om de började gå upp i vikt i medelåldern är det stor sannolikhet att vi själva också gör det. Då gäller det att vara observant – det är mycket lättare att förebygga övervikt än att gå ner 10–20 kilo.

Men vår vikt beror inte bara på våra gener, utan dessa samspelar också med vår miljö. Flera studier visar att en sund livsstil, med mycket motion och kalorisnål mat, i hög grad kan neutralisera fetmagenerna så att de inte längre påverkar vår vikt. Det är först i vårt överflödssamhälle som de här generna får något genomslag.

 

TEXT EVA OLSSON
FOTO THINKSTOCK

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!