Christina Stielli: Jag vill inte vara yngre

Text: Christina Stielli
Foto: Thomas Carlgren

Du ser ju inte alls ut som 59! Du ser yngre ut. TACK, sa jag. På bussen hem funderade jag lite. Varför hade jag sagt tack? Varför säger man tack när någon säger att man ser yngre ut? Det kom så automatiskt och jag ägnade en tanke åt att gräva i det där. Med ålder, siffrorna. När börjar man säga tack om någon säger att man ser yngre ut? Inte när man är 20 i alla fall. 30? 45?

Det är alltså, från en viss ålder, sämre att vara gammal än ung. Någon gång börjar man säga TACK om man får höra att man ser yngre ut än sin ålder, men varför? Varför är det sämre att vara till åren?

LÄS ÄVEN: ”Hemligheten är att jag läste självhjälpsböcker”

Varför är det sämre att ha levt längre?

På bussen ser jag en ung (!) kvinna som med svettigt hårfäste jonglerar ett jobbsamtal i mobilen tillsammans med en tvååring som slickar glass med hela ansiktet och en väldigt sur fyraåring som skriker att han inte vill sitta i vagnen. Jag håller diskret för öronen och känner hur jag svettas på ryggen.

Varför bedömer vi att det är sämre att ha levt länge? Jag kollar bakåt i mitt liv och tappar andan när jag följer min livstråd. Jag viskar tyst HERREGUD för mig själv. Jag fixade det! Jag är ju fan helt otrolig. Det gick! Jag klarade av förlusterna, jag klarade av svek och kärlekar.

Jag klarade av det när det inte fanns pengar för att betala hyran, jag klarade av otroligt dumma och elaka människor, jag fixade relationer som gick i stöpet och jag klarade av sorgerna när två kaniner dog och vi grävde gravar i trädgården och två döttrar trodde de hade mött sin värsta motgång och jag klarade läxor med räknesagor och alla nätter när jag tröstade en dotter med brustet hjärta och jag fixade faktiskt den där tonårstiden med utbrott, stängda dörrar och ”DU FATTAR JU INGENTING OCH DIN MAT ÄR SKITÄCKLIG!” Jag vann. Jag klarade det.

LÄS ÄVEN: ”Skyll inte på Instagram när du blir deppig”

Vi har ingenting att bevisa

Vi har klarat av mer. Vi har löst fler problem, vi kan mer, vi vet mer. Vi är tryggare i oss själva för vi vet vad som är viktigt (eftersom vi har provat så mycket), vi uppskattar oss själva och vi älskar våra framgångar och våra magplask.

Man har lärt känna sig själv och förhoppningsvis reflekterat över vad som är viktigt på riktigt. Vi har ingenting vi behöver bevisa och vi är klara med all tävling om vem som har vackrast hem, smalast midja och bästa semesterresan. Det är inte så att vi inte bryr oss, vi är bara rätt nöjda med det vi har. Och är. Det är så mycket bättre att vara äldre. Man har klarat av det. Det där livet som ofta är en kamp.

Nu springer jag runt på livets arena och publiken jublar och applåderar och det skjuts fyrverkerier och speakern säger: Hon lyckades komma ända hit med livet i behåll!

Nästa gång någon säger att jag verkligen inte alls ser ut som 60… ska jag säga: Vilken jävla förolämpning!

LÄS ÄVEN: ”Jag drog ett streck över mamma och slutade hoppas”