Jag har känt min man i 25 år och vi har två tonårsbarn tillsammans. Min man har alltid haft ett komplicerat förhållande till båda barnen. Han gapar och skriker mycket på dem, tycker jag.
Under åren har min man och jag också bråkat väldigt mycket och många gånger har vi varit på väg att separera. Men jag vill så gärna bevara mitt äktenskap och behålla de ramar vi har. Fast jag är ledsen och saknar närhet, och jag förstår inte varför han skapar så mycket konflikter hela tiden och varför vi bråkar så mycket.
Vi kan inte prata om något. Han har svårt att uttrycka sig och att tala om känslor. Men han har mycket lätt att prata om väder och vind och han snackar mycket. Det tyckte jag var charmigt i början.
LÄS ÄVEN: Så säger du förlåt till din partner – 5 tips som gör det enklare för er båda
Jag känner sällan någon lust till honom och vi har inte ofta sex. Sker det så är det på mitt initiativ. Han tar aldrig första steget. Vi pratar mest bara om praktiska ting. Han vill aldrig prata om drömmar, vad vi vill i livet och sådana saker.
Han vill inte heller lyssna på mina problem. Det sa han för många år sedan och jag tog därför initiativet att gå i terapi för att jobba med mitt dåliga självförtroende. Sedan dess har jag gått till psykolog, coach och alla möjliga andra behandlingar. Men jag mår ändå inte bra och vårt förhållande har inte förändrats. Det är som om vi står i varsin skyttegrav i stället för att stå tillsammans. Vad ska jag göra?
NN
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Han kan aldrig bli den perfekte mannen
När jag läser ditt mejl kan jag ana en längtan efter att leva med en man som kan och vill vara med hela dig och alla dina känslor. Den man du är gift med är inte den typen. Och jag tror att din önskan att din man ska vara annorlunda gör saker och ting värre.
För det gör honom osäker och han reagerar genom att stänga av helt och hållet och bli motvalls. Det är ju inte roligt att hela tiden bli ifrågasatt och känna sig fel.
Mitt råd till dig är därför att du antingen bestämmer dig för att sluta med förebråelserna och ta din man för den han är, eller att du lämnar honom.
Väljer du att stanna så släpp alla tankar på att göra om honom till den perfekte mannen, för det kommer han aldrig att bli (det är ingen). Kanske kan han då koppla av lite och kanske hittar ni då tillbaka till varandra.
LÄS ÄVEN: Jag saknar min egentid – min partner är fantastisk men han driver mig till vansinne
Kan du inte leva med förhållandet så som det är, känner du dig konstant ensam i tvåsamheten och mår du fortsatt dåligt, råder jag dig att lämna honom. Det är tufft och hemskt att skiljas, det vet jag eftersom jag själv har gjort det.
Min egen skilsmässa gav mig säkert sår i själen men i det långa loppet fick min självkänsla ett stort lyft eftersom jag tog hand om mig själv och tog mig ur en olidlig situation.
Den känslan var fantastisk och min självkänsla är fortsatt mycket bra. Du kommer säkert att uppleva det samma. Om det är barnen som får dig att tveka, tänk på att de är mest betjänta av en stark mamma som vågar ta steget mot ett bättre liv.
Vibeke
