Professor Olof Rydén: Därför får hundar oss att må så bra

Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Sören Vilks

Det är i samspelet mellan hund och människa som det sker små under. Det spelar stor roll för det psykiska och fysiska välbefinnandet att ha en direkt kontakt med en hund; att vara nära, att ta på, klappa och få ge och ta emot kärlek.

— Närheten och kommunikationen som sker mellan hund och människa kan tillgodose våra grundläggande behov av fysisk kontakt, säger Olof Rydén.

I boken ”Den empatiska hunden” berättar Olof Rydén, som är professor emeritus i psykologi vid Lunds universitet och tidigare har forskat inom hälsopsykologi, hur han blivit varse att anknytning till en hund omedelbart skapar fysiologiska förändringar inom människan. Det är helt enkelt nyttigt för hälsan att umgås med hundar.

Olof har själv upplevt hur berikande och läkande det är att sällskapa med dotterns hundar. När han besökt henne i Stockholm kommer hennes stora och väldigt snälla blodhund gärna och lägger sig tätt intill honom när det är dags att sova. Det uppskattas mycket. Att sova tillsammans, tätt intill, är avslappnande och utvecklande för relationen.

— Det finns också fler aspekter som kommer på köpet när man skaffar hund eller tar sig an någon annans. Man kommer ut och rör på sig, man får kontakt med andra hundägare och man träffar fler nya människor. De sekundära effekterna är hälsobringande på alla plan, säger Olof.

Om man vågar sig på att jämföra relationen med en hund med den med en partner lyfter Olof fram en infallsvinkel som ger relationen till hunden högre poäng.

— En hund är ovillkorligt lojal med sin ägare. Det ger en speciell trygghet att veta att hunden alltid håller på mig oavsett vad det handlar om. Även om jag varit vresig, på dåligt humör, så ger hunden mig ändå tröst och tillit och den tar aldrig avstånd från mig. Mitt humör kanske inte är mycket att hurra för tycker min partner, men min hund är på min sida i alla väder. När hunden är glad över att man överhuvudtaget finns, då gör det gott i själen.

Bandet mellan hund och människa har byggts upp under 30 000 år. Under den senaste istiden jagade människa och varg samma byten och hade kanske ömsesidig nytta av varandra genom att vargen var bättre på att spåra bytet och vi människor var duktigare på att döda det.

— Under tusentals år förändrades vargens gener genom evolutionen så att den utvecklades till en förhund som blev alltmer människotillvänd och till slut inte längre fortplantade sig med sin föregångare — den vilda vargen. Det vilda beteendet som var farligt för människan försvann successivt. På samma gång var vi människor genetiskt förberedda att intressera oss för hunden. Dessa olika förutsättningar innebar en möjlighet för att de två arterna skulle bli bästa vänner.

Ett språng i den utveckling som förde hunden och människan allt närmare varandra ägde rum för ungefär 5 000 år sedan genom en mutation som gjorde hunden än mer intresserad av att komma nära människan. Den började utveckla sidor som gjorde den än mer social, och den visade tecken på att tycka mer om närheten till dem de levde med. Det vilda beteendet som var farligt för människan försvann allt mer.

— Det intressanta är att en liknande mutation är känd hos människan, där den ger upphov till Williams syndrom. Cirka sex till tolv barn får diagnosen varje år i Sverige, och dessa barn brukar beskrivas som otroligt sociala och vänliga. De uppfattas som pratsamma och lätta att ha att göra med och är ofta mycket musikaliska och har oftare absolut gehör än folk i allmänhet.

Alla människor har ett behov att både ge och ta emot omsorg. De senaste forskarrönen, som med stor tydlighet visar på hundens empatiska talanger, har gjort den populär inom olika slags terapeutiska sammanhang. Den används idag ofta inom vård, omsorg, skola och inte minst där barn är inblandade.

— Den fysiska kontakten med en hund är mer omedelbar och okonstlad än den människor emellan. Det är naturligt att utan omsvep börja klappa och kela med en hund, så bär vi oss ju inte åt mot en annan människa vi nyss har mött.

I vårt stressade samhälle där det är bråttom för det mesta, också om man lever ett helt vanligt liv med relationer och sociala kontakter, mår man väl av att få mer närhet till ett djur.

— Det finns flera studier som visar att risken att drabbas av hjärtinfarkt är lägre om man har hund och detta gäller särskilt i ensamhushåll. Förutom att hundägare får fysisk motion är hundens nedärvda förmåga och stora talang att känna empati genom att läsa av sinnesstämningar, känslor, tonfall, mimik och gester fortare än vi människor något vi kan dra nytta av rent hälsomässigt.

LÄS ÄVEN: Kramar kan få oss att må bättre – det här händer i kroppen

Men här drar Olof Rydén lite i bromsen. Han tycker inte att vem som helst ska skaffa hund. Han jämför till och med att köpa hund med att skaffa barn. Det är dyrt, det tar mycket tid i anspråk och det kräver stort engagemang och intresse. Själv äger han för närvarande ingen hund, men han umgås gärna nära sin dotters stora blodhund.

— En hund är inte som en sak, en valp kräver mycket omsorger och ska anpassas till sin omvärld steg för steg. Det är till exempel mycket viktigt att en valp lär sig socialisera med andra hundar.

När vi människor knyter an till en hund upplever vi trygghet, och den sköna känslan kan vara särskilt viktig när livet känns jobbigt och marken under oss gungar. Den känslomässiga lyhördheten som en hund visar sin ägare är ett tydligt tecken på hundens starka empatiska förmåga.

— Det kan vara undergörande att ha fysisk närhet till en hund man tycker om. Ibland är det skönt att ha en ordlös kommunikation.