SVAR Ofta har vi människor motstridiga känslor och tankar kring vad vi vill, särskilt i svåra lägen i livet. Det verkar som om du anar att det är så i din släktings fall. Du skriver i alla fall att hon inte vill bli nådd men du tolkar inte hennes budskap ordagrant. Det kanske är så att hon faktiskt med hela sitt hjärta vill bli lämnad ifred och då behöver du respektera det. Gör det lätt för henne att kontakta dig. Hör av dig då och då, men utan att fråga ut henne om hur hon mår eller hur sjukdomen förlöper.
Vissa svårt sjuka gör allt de kan för att försöka hålla sjukdomen ifrån sig och leva så normalt som möjligt, då blir det jobbigt med en ström av telefonsamtal som påminner en om hur sjuk man är och hur oroliga alla runtomkring är. En del personer vill inte att man tycker synd om dem, vill inte bli identifierade med att bara vara en som är sjuk. Somliga har ett stort behov av enskildhet, andra reagerar tvärtemot. Ni behöver alla ”ta semester” från sjukdomen då och då och låta det vanliga livet ta plats i tillvaron. Det är svårt när någon är allvarligt sjuk, men alternativet är att sjukdomen slukar all energi och allt syre runtomkring både för den som är sjuk och för de som står bredvid.
För många i din position är det smärtsamt att stå bredvid och känna maktlöshet och hjälplöshet. Ju yngre en person är som är svårt sjuk och kanske döende, desto mer dödsångest väcks till liv, särskilt om det finns barn med i bilden. Det går inte att acceptera att en ung människa dör eller att ett litet barn mister en förälder. Det skulle alltså inte förvåna mig om den här situationen väcker dödsångest hos dig.
Det finns många bra anhöriggrupper du kan gå med i. Nationella hjälplinjen har en utomordentlig hemsida med adresser till olika stödorganisationer.
