För dig som vill ha naturlig sötma
Honung, råsocker, agavesirap, lönnsirap och liknande är mindre raffinerade än vitt socker. De innehåller därför små mängder vitaminer, mineraler och olika skyddsämnen, antioxidanter. Men huvudsakligen består de av sockerarter och ger ungefär samma mängd energi som socker.
Juice, hackad torkad frukt eller blötläggningsvatten från torkad frukt är också bra sötningskällor.
För dig som har diabetes eller vaktar på vikten
Det finns ett antal kalorifria sötningsmedel som är avsedda vid i första hand övervikt och diabetes. De flesta är syntetiska utom stevia. Här är några av de vanligaste.
Acesulfam K (E 950) kan kroppen inte bryta ner, utan det passerar rakt igenom tarmen. Det är vanligt i lightdrycker, där det brukar användas tillsammans med andra sötningsmedel eftersom det har en bitter eftersmak när det används ensamt.
Aspartam (E 951) framställs syntetiskt och består av två aminosyror (proteinernas byggstenar), fenylalanin och asparaginsyra, som även finns i proteinrik mat. Det används mest i läskedrycker och tål inte upphettning eller lång lagring.
Cyklamat (E 952) var vanligt som sötningsmedel på 1950- och 60-talen. Det förbjöds i slutet av 60-talet efter larmrapporter om att det skulle vara cancerframkallande. Utredning och nya studier kunde dock vederlägga misstanken och cyklamat ingår i dag i både bordssötningsmedel och i livsmedel.
Neotam (E 961) hör till våra nyaste sötningsmedel. Det godkändes i USA 2002 och inom EU 2010. Det är också det starkaste sötningsmedlet, ungefär 8 000 gånger sötare än socker och 40 gånger sötare än aspartam. Liksom aspartam är det uppbyggt av de två aminosyrorna asparaginsyra och fenylalanin.
Sackarin (E 954) upptäcktes för över 100 år sedan. Mycket höga doser kan orsaka cancer i urinblåsan hos råttor, men studier på människor visar inte på någon cancerframkallande effekt.
Steviolglykosider (E 960) utvinns ur steviaplantans blad.
Sukralos (E 955) framställs ur vanligt socker, där man ersätter en del syre och väte med klor. Det låter läskigt, men vi äter varje dag betydligt större mängder klor från vanligt salt, natriumklorid.
Sukralos utvecklades 1976, men godkändes inom EU först 2004. Det går rakt igenom kroppen och förs därmed ut i naturen, där det bryts ner långsamt. Det finns därför frågetecken för sukralos från miljösynpunkt.
För dig som är snäll mot tänderna
Sockeralkoholer är ämnen som finns naturligt i olika växter, som alger, körsbär och plommon. Som sötningsmedel brukar de dock framställas industriellt.
Sockeralkoholerna tas bara delvis upp av kroppen och de flesta ger därför mindre energi än socker. Flera av sockeralkoholerna är snälla mot tänderna, eftersom de inte kan utnyttjas av munnens kariesbakterier. I stora mängder, över 30–50 gram per dag, kan de orsaka diarré.
Erytritol (E 968) har blivit populärt under senare år, då det lanserats som ett både naturligt och kalorifritt sötningsmedel. Till skillnad från övriga sockeralkoholer ger det ingen energi alls. Erytritol förekommer i vissa alger och svampar, men kan också tillverkas genom fermentering av druvsocker. Säljs under namn som Sukrin och Sötin.
Sorbitol (E 420) är den billigaste och mest lättillgängliga sockeralkoholen och därför den som används mest. Den har ungefär samma energiinnehåll som socker. Sorbitol används ofta i tuggummin, tabletter, tandkräm och hostmediciner eftersom den inte anses öka risken för karies.
Xylitol (E 967) kallas också björksocker, eftersom den kan framställas ur björk. Den bryts inte ner av kariesbakterierna, utan anses till och med ha en viss hämmande effekt på dem. Xylitol tycks därmed kunna minska risken för hål i tänderna och ingår därför ofta i tuggummi och tandkräm.
Nyfiken?
dansukker.se, impecta.se, internationalsteviacouncil.org, slv.se
”Näring och hälsa”,
av Ulla Johansson,
Studentlitteratur 2007.
Text: Eva Olsson
Foto: Thinkstock
