Neurofeedback: Ett traumabehandlande träningspass för hjärnan

Text: Emilia Arvidsson
Foto: Thomas Carlgren

Vår hjärna är ett komplext organ och det finns olika tillstånd som gör att den kan behöva hjälp, inte minst när det gäller depression, ångest, PTSD, sömnsvårigheter och andra besvär som kan verka handikappande för individen.

Maud Nilsson och Anna Hallberg är båda psykolog och psykoterapeut och de arbetar sedan en tid tillbaka med metoden neurofeedback.

Maud ger exempel på vanliga problem som patienter kommer med till mottagningen Psykologerna på Södermalm i Stockholm.

— Ofta finns det en ångestproblematik, med en hög så kallad arousalnivå (vakenhetsnivå), där sömnproblem och även depressivitet kan ingå.

Symtomspårning innan neurofeedback

Innan man startar träning med neurofeedback görs en symtomspårning för att se vilka besvär patienten har. Symtomen är i fokus, snarare än diagnoser. En depression kan ha olika kännetecken, till exempel svårigheter att tänka, känna, sömnproblem, orkeslöshet och mycket annat.

— Väldigt många diagnoser överlappar dessutom varandra, förklarar Maud Nilsson.

— Vi gör en omfattande symtomspårning, och arbetet grundar sig på Sebern F Fishers arbete, fortsätter Anna Hallberg.

Sebern F Fisher är handledare och psykoterapeut som är verksam med neurofeedback i USA. Hon har bland annat skrivit boken Neurofeedback in the treatment of developmental trauma (2014). Fisher utbildar i neurofeedback både i USA och internationellt.

— Hon har gjort mycket för traumapatienter, där hon lyfter affektreglering och anknytning och hon arbetar med neurofeedback och terapi, liksom vi gör, säger Anna.

Fisher har listat 150 olika symtom, och det är dessa som spåras för att bland annat anpassa den frekvens som ska användas när neurofeedback inleds.

Lite beroende på hur lätt eller svårt det är att definiera symtomen kan det ta två till fem samtal med en terapeut för att träffa rätt.

— Vi får på så vis veta vilken del av hjärnan vi ska träna, säger Anna.

Så går neurofeedback till

När symtomen är listade, där patienten graderar på en skala hur besvärande de är, är det dags för själva träningen. Patienten sitter i en fåtölj och terapeuten placerar sensorer på olika platser på huvudet, beroende på vad man ska träna.

Det finns olika system för neurofeedback. Maud och Anna använder en variant där patienten har en tung kudde i knät, en skärm framför sig och lurar för att lyssna på musik. Sedan är det dags för ett träningspass för hjärnan.

— Sensorerna läser av hjärnvågorna, inget annat, understryker Maud.

Hjärnvågorna, det vill säga hjärnans elektriska aktivitet, läses av med hjälp av sensorerna, via en förstärkare och ett datorbaserat instrument, som bearbetar signalen.

När hjärnan gör ”rätt” får den återkoppling i form av att bilden på skärmen förändras.

Behandlar trauman

Neurofeedback ses som en inlärningsprocess och det kan behövas upp till 40 pass innan man är färdig. En normal takt är att träna två gånger i veckan.

— Det vi tränar är självreglering av affekter, egentligen är det peak performance, säger Anna.

”Peak performance” används i idrottssammanhang, där man har använt neurofeedback för att optimera mental kapacitet inför en prestation.

I sitt kliniska arbete med metoden har Maud och Anna fokuserat på att hjälpa patienter med trauman. De har fått se förändringar till det positiva, där patienter med hjälp av träningen får symtomlindring och förbättrad kapacitet.

— En del som kommer till oss kan inte läsa och har svårigheter att tänka, så kallade kognitiva besvär, säger Anna.

Patienter med hög anspänning har en gång i tiden behövt skydda sig själva genom något som kallas dissociation, där man helt enkelt stänger av för att överleva. Och det kan vara trösterikt att förstå att det inte är något som man själv har orsakat.

— Det är något som hjärnan har valt som överlevnadsstrategi. När traumat skedde var det funktionellt att kunna zooma ut, att lindra psykisk smärta, förklarar Maud.

Längs en serie med neurofeedback kan terapeuten behöva ändra placeringen av sensorerna eller den valda frekvensen. I början ställs frågor under tiden träningen sker, där patienten får uppmärksamma sensationer i kroppen eller berätta annat som händer längs vägen.

Själva träningens längd varierar, alltifrån några minuter till lite längre pass. Mer neurofeedback betyder inte alltid bättre — mängden behöver anpassas utefter den som söker hjälp.

— En traumatiserad hjärna blir snabbt trött och vi ska inte träna en för trött hjärna, säger Anna.

Kan behövas många sessioner

Många som kommer till Psykologerna på Södermalm har ont i kroppen på olika sätt, de lider av allt från förstoppning till smärta i leder. När de kommer till Maud och Anna har de i många fall testat olika behandlingar, men med utebliven eller liten effekt.

Den neurofeedback som ges på Mauds och Annas mottagning kombineras oftast med samtal. I Sverige finns det inte många behandlare som har kompetensen, och metoden används på väldigt få mottagningar.

Eftersom neurofeedback inte används i någon större omfattning i den allmänna vården är det en dyr behandling för patienterna. Det krävs ganska många neurofeedback-sessioner och varje tillfälle kostar omkring 1 000 kronor.