Därför ska du förlåta: Befria dig själv från lidande och kom vidare i livet

Det är inte alltid så lätt att förlåta när någon har gjort oss illa. Sånt som satt djupa spår, ständiga svek, lögner och kränkningar eller rentav misshandel och rena brott. Vi kanske väljer att bryta med en förälder eller ett syskon. Men hur sargad en relation än har varit går det ofta att hitta någon slags försoning, även efter en förälders eller annan familjemedlems död.

Enligt psykologen Barbro Holm Ivarsson, som är specialiserad på förlåtelseprocesser och som hjälper människor att förlåta sig själva och andra, handlar det om att kunna leva vidare och släppa taget om sådant som väckt sorg, ilska, hat och bitterhet.

Hon berättar att det absolut vanligaste problemet människor kommer med till henne är att de vill kunna förlåta en förälder för en uppväxt som de upplever har varit förskräcklig. Men vad är då förlåtelse egentligen? Och hur uppnår man den?

— Förlåtelse är att man lyfter en börda från sina axlar. Det behöver inte involvera den man förlåter, utan det är något man gör för sin egen skull. Att förlåta innebär att du trots det som hänt inte tänker lida mer av det, säger Barbro Holm Ivarsson.

Förlåta för att komma vidare

Att bli arg, kränkt och sårad i situationer när vi blir illa behandlade är fullt naturligt. Kortsiktig vrede kan ge den energi som behövs för att skydda sig själv.

— Det är reptilhjärnan som väcks när vi blir utsatta för hot och det är normalt att bli arg och hatisk. Det är när du forsätter bära på sådana känslor under lång tid som det blir destruktivt och tärande. Det är viktigt att sätta gränser, att säga ifrån och skydda sig själv. Men när man gjort vad man kan måste man kunna släppa det som hänt och gå vidare, säger Barbro Holm Ivarsson.

Läs även: Är du förlåtande – eller hämndlysten? Testa dig själv

Problemet är att vi ofta inte förstår hur vi kommer vidare. Sen kan det ibland också handla om hämnd. Vi håller fast vid oförlåtelse, ilska och agg, och genom att säga till oss själva ”jag ska i alla fall aldrig förlåta detta” blir det ett sätt att ta kontroll, även om den som har gjort oss illa inte bryr sig nämnvärt.

— Du går och ältar det här och är arg och ledsen. Du ger då den person som felat makt över dig. Känslorna tynger ner dig och det gör ont och du lider. Du kan inte ha sinnesfrid och känna lugn. Men man kan inte vara arg och lycklig samtidigt. Kan man inte lösa upp det inom en rimlig tid, kommer det att leda till ett stresstillstånd och ett lidande som gör dig olycklig.

Går det att förlåta allt?

Det finns forskning som visar att förlåtelse är välgörande för både den psykiska och fysiska hälsan och relationerna. Studier där deltagare som upplevt skada, trauman eller våld visade goda effekter i form av minskad stress, ilska och fientlighet samt depression med förlåtelsebehandling.

Så man förlåter endast för sig själv?
— Ja så är det. Hur skulle det se ut om du berättar att ”nu har jag förlåtit dig” för någon som inte ens bett om att bli förlåten. Det blir som en klapp på huvudet. Vi kan gå och vänta på en ursäkt hela livet som kanske aldrig kommer. Du förlåter för att befria dig själv. Det handlar om att ta makten över sina egna tankar, att gå vidare och se till att personen som gjort dig illa inte längre kan få plåga dig, genom tankarna.

Förlåtelsemetoden går ut på att släppa agget för att själv bli fri. Dessutom brukar man i processen få en ökad förståelse för förövaren. I ett tredje steg kan en försoning mellan offer och förövare kanske bli aktuell.

Men går det verkligen att förlåta allt?
— Ja, det finns de som har förlåtit våldtäktsmän och mördare men det betyder naturligtvis inte att man tycker det personen gjort är okej.

Det allra första och viktigaste steget i en förlåtelseprocess är att bli fri själv. För det tar massor av energi att gå runt och bära agg. Det betyder inte att vi godkänner det någon gjort mot oss eller att vi måste se försonande på förövaren.

— Alla är ett blankt blad när vi föds och ingen har valt sina gener, sin personlighet eller den omgivning som gett oss våra normer. Saker kan gå snett, så är det att vara människa. Vi har alla gjort någon illa, men vi har gjort det vi har förmått i situationen även om det har lett till att vi har skadat någon, säger Barbro Holm Ivarsson.

Läs även: Så säger du förlåt till din partner – 5 tips som gör det enklare för er båda

Förlåtelseprocessen är som en slags reningsprocess.

— I många fall kan det leda till att man inte längre ser lika negativt på den här personen för att man förstår hen och det kan leda till försoning. Det viktigaste man brukar komma fram till när man arbetar med förlåtelse är att det handlade om oförmåga, inte ondska eller illvilja.

Utsattes för psykisk misshandel

Barbro Holm Ivarsson har även personlig erfarenhet av vad förlåtelse kan betyda. Hon hann fylla 60 år innan hon fick uppleva befrielsen att förlåta sin pappa för den psykiska misshandel han utsatt henne för.

Som barn fick hon ofta höra av sin far att hon var misslyckad och att hon ingenting kunde. Pappan kunde bli rasande för att hon mådde illa och behövde kräkas när de åkte bil, trots att han sagt åt henne att titta på vägen och inte kräkas.

— Han sa från det att jag var liten att det skulle gå åt helvete för mig ”sån som jag var”. Han utsatte mig för olika test och kränkte mig.

Hennes benägenhet till oförlåtelse började gro redan där, i barndomens trauman.

— Mitt försvar blev att noga räkna alla kränkningar och bestämma mig för att aldrig glömma. En dag skulle jag ställa honom till svars för det han gjort.

Läs även: Maria Farm om den vanliga relationsoron: Därför tvivlar vi på våra partners

Kunde inte hantera konflikter

Men det Barbro tyckte var den största kränkningen var när hennes pappa bestämde att hon i sena tonåren skulle bli jurist. Hon såg ingen annan utväg än att foga sig och gav upp drömmen om att bli kurator.

— Jag kände att jag gav upp mitt liv. Men i stället för att slås ner kämpade jag för att bli en riktigt bra jurist, det blev min drivkraft och min räddning. Jag var högpresterande och duktig, men min självkänsla var i botten, säger hon.

Men istället för att få upprättelse bibehöll och förstärkte Barbro agget inom sig genom åren. Det ledde till att hon blev en nedstämd och negativ ung kvinna som ständigt gick runt och hyste agg mot någon som ”det var fel på” eller som hon hamnat i konflikt med. Hon hade helt enkelt inte lärt sig att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.

Hoppades på försoning in i det sista

Vid 33 års ålder blev Barbro lämnad av sin man. Det blev en positiv vändning. Barbro flyttade till Stockholm, mötte kärleken och tog tag i sin gamla dröm om att bli psykolog. I och med den nya karriären tog hon befälet över sitt liv.

— Pappa hade inte längre makt över mig. Men det han gjort fortsatte gnaga inombords, så på så vis var jag inte fri utan fången i en massa negativa känslor. Jag kunde inte förlåta honom.

Vid flera tillfällen sökte hon få upprättelse från pappan.

— Jag skrev ett brev till pappa, jag ville att han skulle upprätta mig, be om förlåtelse, men det var helt lönlöst. Han blev arg och fnös och sa att jag ljög.

Hoppet om försoning fanns ändå in i det sista. På pappans dödsbädd ville hon prata om det som varit. Hon hoppades att han under livets slutskede skulle öppna upp, visa sig sårbar, säga att han älskade henne.

— Men det blev ingen försoning. Hans sista ord till mig var mycket hårda, han sa att jag var utvecklingsstörd, och det kändes hemskt.

Läs även: Triggereffekten: Så vänder du negativa känslor till personlig utveckling

Skrev bok om att förlåta

Strax efter att pappan gått bort gick Barbro en kurs i att förlåta. Det blev en ögonöppnare för henne. Plötsligt kunde hon se att den enda som skadades av ”oförlåtelsen” som hon kallar det, var hon själv.

— Det är jag som går runt och lider, insåg jag och det här var en metod att lyfta av det svåra från mina axlar. Jag blev motiverad att jobba med förlåtelse och startade en självhjälpsgrupp.

Barbro har sedan dess aktivt jobbat med att hjälpa människor att förlåta och hon har skrivit en bok i ämnet ”Förlåt och bli fri — en väg till lugn, styrka och välbefinnande”.

— Jag har skrivit boken för att jag hade så mycket oförlåtelse i mitt liv och alltid hade någon konflikt som jag ältade och behövde lösa. Jag tror att det är så för många och jag ville hjälpa dem, säger Barbro.

Men att förlåta pappan var inte alldeles enkelt. Den slutgiltiga försoningen skulle dröja tills hon hunnit fylla 60 år. Hon deltog i en kurs där hon fick göra en förlåtelseövning och när hon kom hem slog det henne som en blixt från en klar himmel: Pappa var inte färdigförlåten.

Läs även: Svårt att sätta gränser i relationer? Experten har fem råd till dig

Släpp ältandet – bli lugnare och gladare

Under flera timmar gjorde hon förlåtelseövningar och bad intensivt och upprepade att hon ville förlåta sin far. Samma natt drömde hon om honom och mötet kändes både verkligt och varmt.

— I drömmen hörde jag hans röst ”Har du glömt hur jag älskade dig? Har du glömt hur vi älskade varandra?” och jag upplevde en så stark kärlek till pappa och till livet, och därmed var allt förlåtet.

Förlåtelsen innebar att hon för första gången kunde se honom som den människa han var: djupt olycklig och troligen själv ett offer för en svår uppväxt.

— Vid 60 års ålder hade jag kommit så långt att jag förstod att han ville mig väl. Han gjorde vad han förmådde och han gjorde även bra saker, säger Barbro.

Mycket går att rätta till, menar hon, bara man släpper sitt agg och sitt ältande. Ältande binder energi och genom att släppa det blir man lugnare, gladare och lyckligare.

— Jag kände att förlåtelse var min väg. Det svåraste vi är med om kan vara nyckeln till vårt större bidrag till världen. Min pappa var min viktigaste lärare av förlåtelse. Min uppgift är att vara något annat än min pappa var. Då befriar jag nästa generation.

Läs mer på barbroivarsson.se och gör egna förlåtelseprocesser kostnadsfritt på förlåtelse.se