Ny forskning:​ Vitaminer 
mot cancer?​

Allt fler studier visar att vitaminbrist kan ha kopplingar till olika sjukdomar. Bland annat tror forskare att brist på vitamin D kan ha samband med bröstcancer och tjocktarmscancer. Studier visar också att C-vitamin kan förbättra behandlingen av bröstcancer.

Ny forskning:​ Vitaminer 
mot cancer?​
C-vitamin är viktigt för att bygga upp brosk och benvävnad – och för järnupptaget.

Alla vet vi hur hälsosamt det är med vitaminer och mineraler. Men kan de också ha skyddande effekt vid cancer? Enligt vissa studier kan man svara ja på den frågan. Det har exempelvis kommit studier som har återuppväckt intresset för C-vitamin som till och med tycks kunna förstärka behandlingen av cancer. Vilken roll vitamin D spelar när det gäller cancer är forskarna fortfarande osäkra på. Det gäller delvis också frågan hur selen påverkar olika cancerformer. 

​Det senaste decenniet har det varit mycket fokus på D-vitaminet som tycks viktigare för vår hälsa än vad forskarna tidigare hade trott, inte minst som en förstärkning av immunförsvaret. Det pågår också studier för att utröna D-vitaminets eventuella skyddande effekt på viktiga signalsubstanser i hjärnan som dopamin och noradrenalin. Andra spännande forskningsområden handlar om D-vitaminets eventuella skyddande effekt mot cancer.

När det gäller bröstcancer visar några studier att kvinnor med en hög halt av D-vitamin i blodet har en lägre risk att dö i sin sjukdom. 

— Det som förvånar mig mest avseende D-vitamin och hälsa är att det samband som kanske finns, som vanligt, är mer komplext än jag trodde. Det är mycket viktigt att påpeka att bevisade orsakssamband är få — solen har ju många effekter. Flera studier behövs och är på väg, säger Johan Malm, överläkare och professor i klinisk kemi, Lunds universitet. Han har länge forskat om sambandet mellan D-vitamin och prostatacancer och bekräftar att sol tycks ha en positiv effekt på just denna cancerform.

— Det finns en klar koppling mellan solexponering och dödlighet i prostatacancer. Även för tjocktarms- och äggstockscancer har man hittat liknande samband. Dessutom har man i laboratorieförsök sett gynnsamma effekter av närvaron av vitamin D, säger Johan Malm.

Nu återstår för forskarna  att  studera  om dessa laboratorieresultat kan översättas till flera cancerformer, som exempelvis bröstcancer. 

Det var i jakten på en förklaring till engelska sjukan, rakit, som läkar-
vetenskapen upptäckte D-vitamin i början av 1900-talet. Det är det enda vitamin som människokroppen själv kan tillverka vilket sker när huden bestrålas med UV-ljus. På våra breddgrader sker detta endast under några sommar-
månader eftersom den strålning som krävs filtreras bort när solen står så lågt som den gör hos oss under vintern. Därför är D-vitamin ett av de vitaminer vi riskerar att få i oss för lite av i Sverige.

Förutom via huden går det även att få i sig D-vitamin genom maten även om mängden, som regel, är väldigt mycket mindre och det kan krävas ett stort intag av D-vitaminrik kost för att fylla dagsbehovet. Vissa grupper kan därför behöva fylla på med ett kosttillskott.

Ett antal studier har de senaste åren visat att det även kan löna sig att ta tillskott i form av multivitaminer. Så visade exempelvis en omfattande studie, publicerad 2014 i den ansedda amerikanska medicinska tidskriften Jama, att en multivitamin om dagen kan skydda mot cancer. Men det finns också forskning som antyder motsatsen och att en allmänt sund livsstil skyddar mycket bättre.

Stressnivån i det moderna samhället, liksom all exponering för föroreningar, har ökat människans behov av att få i sig de livsviktiga antioxidanterna. Samtidigt är mycket av den mat vi äter ofta hårt processad vilket sänker näringsinnehållet och med detta också halten antioxidanter. 

En av de viktigaste antioxidanterna är selen. Detta grundämne upptäcktes av en slump 1817 av den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius. Ämnet döpte han till selen efter den grekiska mångudinnan Selene. Det dröjde dock nästan 200 år innan forskarna insåg ämnets stora betydelse för människors hälsa. 

Idag vet man att selen är en viktig spårmineral i alla kroppens celler. Det är också en av de viktigaste antioxidanterna och samarbetar med vitaminerna A, B6, C och E samt zink i kroppens försvar. Som beståndsdel i en rad proteiner bidrar selen till att motverka den skadliga process som kallas oxidativ stress. 

— Ett antal studier på senare år har kopplat selen till en skyddande effekt mot oxidativ stress, säger Mikael Björnstedt.

Dessutom finns studier som också visar att selen tycks kunna förebygga cancer och hämma tumörtillväxt.

— Så sent som på 1940-talet trodde man att selen var cancerframkallande och direkt farligt. Men på 1950-talet identifierade forskarna selen som ett livsviktigt essentiellt spårämne, säger Mikael Björnstedt, professor vid Karolinska Institutet, Huddinge. Han har forskat i över 25 år om hur selen verkar i kroppen.

Sedan mitten av 1990-talet har det kommit allt fler studier som visar att ett högt intag av selen kan kopplas till minskad risk för sjuklighet och dödlighet i flera typer av cancer. En av de tidigaste av dessa studier var den amerikanska NPC-studien som publicerades 1996 i det amerikanska läkarsällskapets tidskrift.

I denna dubbelblinda studie deltog 1 312 patienter som tidigare hade haft en viss form av hudcancer. Efter tio år visade det sig att i den grupp som hade fått ett dagligt tillskott av 200 mikrogram selen hade förekomsten av cancer minskat med 37 procent jämfört med kontrollgruppen. Sedan dess har det kommit flera studier om selen och cancer. 

Epidemiologiska studier har också visat en jämförelsevis låg cancerförekomst hos befolkningsgrupper med naturligt högt intag av selen. 

I en egen studie har Mikael Björnstedt jämfört hur selen påverkar cellerna från fem olika typer av cancer. Det visade sig att, oavsett cancertyp, så dog cancercellerna mycket snabbare än vanliga celler när de utsattes för selen.

I Sverige och övriga norra Europa är lantbruksjorden mycket selenfattig och det dagliga intaget av selen är lägre än i länder vid exempelvis Medelhavet. Därför är det dagliga intaget bland befolkningen generellt lågt. I Sverige och Storbritannien ligger det genomsnittliga dygnsintaget via kosten på endast cirka 40 mikrogram, vilket ligger nära den minimigräns på 20 mikrogram per dygn under vilken man riskerar bristsymtom. 

Gränsvärdena för selenintag är fortfarande omtvistade bland forskare. Selen är nämligen också giftigt i för stora doser. EU-kommissionens rekommendationer för intag av selen är 65 mikrogram per dygn. Detta samtidigt som befolkningen i vissa delar av USA får i sig upp till 600 mikrogram selen per dygn via kosten.

Trots att studierna om selenets cancerförebyggande effekt visar på olika resultat så tycks de flesta forskare överens om att tillskott av selen generellt kunde vara en bra idé i Sverige. Detta särskilt hos dem som inte äter allsidig kost.

Nyligen har forskarna återigen fått upp ögonen även för C-vitaminets potential. Detta bland annat efter en studie som publicerades i tidskriften Oncotarget förra året om hur C-vitaminet fungerar när det ges intravenöst. Här visar forskarna att med superhöga koncentrationer i blodet kan C-vitaminet angripa cancerceller. ​

Även tidigare forskning visar att C-vitamin är verksamt mot vissa typer av cancer när det används intravenöst i extremt höga doser. Dessutom förstärks effekten hos cellgifter som ges samtidigt. Vissa forskare menar därför att vanlig cellgiftsbehandling kan kompletteras med behandling med C-vitamin vilket kan skydda de friska cellerna samtidigt som det dödar cancer-
cellerna.

Att C-vitamin har positiv effekt på kvinnor med bröstcancer visades också i en stor studie som publicerades 2014. Här såg forskarna en minskad dödlighet hos de bröstcancerpatienter som tog höga doser av vitamin C

D-vitamin är det enda vitamin som kroppen själv kan bilda. Det sker när vi utsätts för UV-ljus.

Så funkar vitaminerna!​

Vitamin C (askorbinsyra)​

Vitamin C fungerar som antioxidant och är viktigt för ämnesomsättningen och för att bygga upp brosk- och benvävnad. Vitamin C underlättar även upptaget av järn från maten. I höga doser är det också bra för cellförsvaret. Vitamin C är värmekänsligt. Om mat hålls varm länge eller värms upp flera gånger minskar mängden vitamin C i maten.

Vitamin C i formen askorbinsyra, E300, är en vanlig tillsats i livsmedel

Finns i De flesta grönsaker, rotfrukter, bär och framför allt i citrusfrukter.

Vid brist Det är numera ovanligt med brist på vitamin C i Sverige. Lindrig brist kan ge trötthet, svaghet och irritation. Svår brist på C-vitamin kan orsaka skörbjugg med symtom som inflammationer i tandköttet, försämrad sårläkning och infektionskänslighet.

Vitamin D (kalciferol)​

D-vitamin är det enda vitamin som kroppen själv kan bilda och en av få vitaminer som vi riskerar att få för lite av i Sverige. Detta eftersom det bildas av solstrålningen och Sverige är solfattigt. Dessutom finns det inte i så många livsmedel och måste dessutom ätas i stora mängder för att fylla dagsbehovet. Men D-vitamin är inte bara bra för benstommen och muskulaturen utan har en rad andra gynnsamma effekter, till exempel mot infektioner. 

Finns i Svamp, ägg, lever, fet fisk, fiskleverolja, matfett och mejeriprodukter. Vitamin D bildas också i huden när man vistas i solen. 

Vid brist D-vitaminbrist anses vara en så kallad tyst sjukdom. Med det menas att det kan ta lång tid att utveckla en sjukdom från när bristen uppstått. Barn kan drabbas av engelska sjukan (rakit, dvs deformerad benstomme). Vuxna kan drabbas av osteomalaci, vilket innebär benuppmjukning. Andra symtom på D-vitaminbrist kan vara smärtor i händer, armar, fötter och ryggslut. Trötthet, retlighet och dålig aptit.

Riskgrupper för bristsjukdomar Framför allt gravida kvinnor, speciellt de som inte äter D-vitaminberikade livsmedel eller som bär heltäckande klädsel utomhus. Även äldre personer som kanske har svårt att ta sig ut i solen sommartid och sällan äter mat med D-vitamin.  Kalcium och D-vitamin är sedan länge en etablerad behandling för att förebygga benbrott hos äldre. Nyare rön har visat att denna behandlingseffekt inte bara beror på att benstommen stärks utan att det också kan bero på att muskulaturen förstärks.

En annan riskgrupp är mörkhyade personer som flyttar till Sverige från länder med soligare klimat har svårare att tillgodogöra sig D-vitaminet. Även överviktiga personer kan ofta ha brist på D-vitamin. Det tros bero på att det fettlösliga D-vitaminet binds i kroppsfettet och därför inte kommer ut och gör nytta i kroppen.  Även bland veganer ökar risken för brist på D-vitamin eftersom de inte äter D-vitaminrika livsmedel som fet fisk och ägg.

Selen​

Liksom andra mineraler och metaller behövs selen av kroppen i små mängder för att bland annat stimulera cellernas ämnesomsättning. På så sätt hjälper selen kroppens celler i kampen mot fria radikaler och skyddar mot farliga tungmetaller och förbättrar kvaliteten på vita blodkroppar i kroppens immunförsvar. Organ med hög ämnesomsättning i kroppen har stort behov av selen. Några exempel är hjärta och hjärna. Jordmånen i Norden är så fattig att alla nordbor riskerar brist på denna mineral.

Finns i Bröd, flingor, fullkornsprodukter, ägg, råris, svamp, vitlök, öljäst, kelp (ett sjögräs), fisk, skaldjur och kött samt i olika kosttillskott.

Vid brist Tecken på selenbrist är svårare att upptäcka än många andra bristsjukdomar. Men vissa befolkningsgrupper bör vara särskilt uppmärksamma på om de får för lågt intag. Det gäller bland annat personer med ensidig kost, veganer, rökare, äldre personer samt kroniskt sjuka. Det verkar som om kroppen prioriterar hjärnan vid selenbrist. Kronisk brist på selen i hjärtmuskeln utlöser Keshans sjukdom som innebär att hjärtat sviktar.

 

  • Få tidningenhalsa.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!