Långvarig stress lämnar spår i våra hjärnor. Hjärnan krymper – och oförmågan att hantera stressiga situationer består i många år efter det akuta utmattningssyndromet, visar ny forskning. Men det finns sätt att förebygga och undvika den negativa stressen.
Text: Maria Torshall
Foto: Shutterstock, Getty Images
Vi kan inte leva utan stress. Ordet har fått en negativ klang, men vi behöver kunna både känna och framför allt hantera stress för att klara vardagen.
Bilden av människan som flyr från lejonet på savannen får ofta symbolisera hur viktig stressen är för vår överlevnad. I våra moderna liv är det lättare att relatera till hur vi reagerar vid plötsliga händelser, som olyckor eller fysiska hot, när vår reaktion på stress faktiskt kan rädda liv. Tänk på alla som flydde för sina liv vid terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm för ett par år sedan. Deras stresshormoner slog till fullt ut och gjorde dem starkare och snabbare.
I en akut stressituation, som är livshotande för dig eller dina nära rusar dina stressnivåer i höjden, pulsen ökar, blodtrycket ökar, andningen går upp. Hela du är på.
Det som händer inne i kroppen när hjärnan tolkar en situation som hotfull är att det sympatiska nervsystemet larmas. Det sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet, det som styr allt sådant som vi inte kan påverka i våra kroppar, som blodtryck, puls och andning, som även om vi i naturligtvis kan påverka den sker även utan att vi tänker på den.
När larmet går får binjurarna en signal att utsöndra stresshormoner – och det sker blixtsnabbt. Binjurarna svarar genom att skicka ut de olika stresshormonerna kortisol, noradrenalin och adrenalin i blodet.
Stresshormonerna uppgift är att se till att det finns tillräckligt med socker och energi till musklerna och hjärnan för att hantera situationen som vi står inför. Stressreaktionen handlar om att mobilisera energi för situationer när kroppen behöver extra bränsle – och bränsle där det behövs som bäst. När kortisolet duschar hela vår hjärna och adrenalinpåslaget är påtagligt blir vi vakna och alerta.
I den akuta stressituationen blir vi också mindre känsliga för smärta och blodet koagulerar snabbare. Vårt blodflöde dirigeras om, så att muskler och hjärna får större del, medan matsmältningen, huden och andra organ som inte behövs i den akuta kampen på liv och död får stå tillbaka.
Samspelet mellan det sympatiska nervsystemet, hypotalamus, hypofysen och binjurarna gör att stressreaktionen kan hållas vid liv så länge hotet finns kvar. Hormonerna från binjurarna tar längre tid på sig att nå kroppens alla organ, men stannar också kvar längre.
Stressen är alltså ett viktigt skyddssystem för våra kroppar.
– Farlig blir stressen först när den är långvarig och inte medger återhämtning, säger Marie Åsberg, professor emeritus i psykiatri vid Karolinska Institutet.
– Med långvarig menar jag månader av stress när man inte gjort tillräckligt med pauser. När det är uppenbart för omgivningen att det rör sig om en orimlig belastning.
Marie Åsberg tar ett exempel:
– Människor som lever med arbetssituationer där de känner sig tvungna att arbeta långa pass utan tillräcklig återhämtning, som i sjukvården när de som jobbar med sjuka patienter inte ser att de kan klara det på annat sätt, för i vården kan man inte bara gå hem och sova. Pågår det länge så är det farligt, säger Marie Åsberg.
Men det är inte bara de som inte själva kan styra över sin situation som drabbas. Samma stressyndrom kan ses hos exempelvis idrottare – då kallas det istället ofta överträning.
– De har svårt att sätta gränser för den egna ambitionen, och känner att de måste prestera, annars är de ingenting värda. De drivs inifrån, säger Marie Åsberg.
Enligt Marie Åsberg är det oftast yttre händelser som orsakar den farliga långvariga stressen och hon har aldrig sett ett fall som inte är arbetsrelaterat. Även idrottares stress/överträning räknar hon hit, eftersom idrotten är deras yrke.
Effekten är densamma, oavsett om stressen kommer sig av yttre omständigheter som man känner att man inte kan styra – eller av egna för högt ställda prestationskrav.
Marie Åsberg är sannolikt den svenska professor som har längst erfarenhet av klinisk stressforskning. Hon såg den första svenska epidemin av utmattningssyndrom 1998, som ett direkt resultat av 90-talskrisen, då neddragningar gjorde att många förlorade jobben. De som blev kvar fick högre arbetsbörda och mindre möjlighet till återhämtning – och utmattningssyndromet kom som ett brev på posten. 15 år senare var det dags igen. Och så nu. Marie Åsberg har med sin erfarenhet det perspektiv som många andra saknar.
– Företagsledningar har hunnits byta ut i mellanperioderna, ingen har varit med så länge att de har kunskap och erfarenhet nog att se strömningarna och kan förutsäga riskerna – det kan bidra till att får vi nya epidemier av utmattningssyndrom med 15 års intervall, säger hon.
Samhällsperspektivet är viktigt för att förstå varför utmattningsdepressionerna uppstår i skov.
Hjärnforskningen kan svara på vad det är som händer i våra hjärnor. Och det är mycket forskning pågår – även om mycket återstår innan vi förstår hur hjärnan fungerar. Insikterna är större idag än för några år sedan.
– Vi är ganska säkra på att svåra utmattningssyndrom är förenade med hjärnpåverkan, det kan vi se i tester. Det verkar som om långvarig stress kan skada själva stressystemet, och även andra funktioner. Vi ser i svåra utmattningssyndrom skador som påminner om vad man kan se vid stroke, lätt hjärnskakning och influensa, som också kan påverka hjärnan, säger Marie Åsberg och fortsätter.
– Vi kan hos patienter med utmattningssyndrom se förändringar i hippocampus och amygdala och ett område i pannloben, i framhjärnans bark, där höjden på hjärnbarken är minskad. Den har fallit ihop i ett litet område, säger Marie Åsberg.
Skadorna syns hos vissa patienter ett år efter det akuta utmattningssyndromet. Det betyder inte att de är läkta efter ett år – bara att det är så långt forskningen hittills kunnat följa effekterna. Somliga har symtom så långt som upp till sju år efter en utmattning.
Svårigheter att hantera stress är den mest långvariga effekten av den här skadan.
Och det är stor risk för den som redan haft utmattningssyndrom att bli sjuk igen, om hen går tillbaka till samma arbetssituation som utlöste reaktionen.
– Men det blir bättre, säger Marie Åsberg. Det är inte skador som inte kan läkas – men förloppet är långvarigt.
Så undviker du att stressen blir ohälsosam:
Arbetet.
Det är viktigt att känna att det finns ett värde i det man gör, att arbetet ger ett visst mått av självständighet, att det finns en samhörighet kring arbetet samt att arbetet skapar värdighet.
Återhämtningen är A och O.
Inte bara sömnen varje natt, utan även veckovilan. Det är fantastiskt att man hittade på sabbaten och klädde den i religiösa termer, menar Marie Åsberg. ”Om till och med Gud vilade på den sjunde dagen så måste vi vila!” Har du svårt att sova så ta till stressreduktionsmetoder. Prova tyngdtäcke.
Ta hand om dig själv.
För somliga är det bra att röra på sig – gärna anspråkslös träning som simning och promenader. Körsång är bra. Många vittnar om att ridning och hästar är bra. Det ger en känsla av styrka att rida en stor häst – och kräver total närvaro i nuet. Att umgås med djur överhuvudtaget är bra.
Samhörigheten.
Ät lunch tillsammans på jobbet – och prata skit. Tillåt er att gnälla! När ni har tröttnat på att gnälla kommer ni att bli konstruktiva.
Källa: Marie Åsberg