Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm: ”Fettlever blir allt vanligare hos barn och unga”

Tänk dig en riktigt varm sommardag och du är på Kolmårdens djurpark med dina barn eller barnbarn. Ni stannar till vid girafferna som ser törstiga ut. En djurskötare kommer med en hink fylld med vätska till djuren. Ni går närmare och nu ser du att det inte är vatten i hinken utan läsk! Du blir upprörd och tänker att detta är djurplågeri.

När dina barn en stund senare går förbi en kiosk säger de att de vill ha läsk och spunnet socker. Du handlar utan att tveka. Det är ju ändå sommarlov.
Ett drastiskt exempel kanske, men vetenskapsjournalisten Ann Fernholm menar att den skräpmat vi ger våra barn skulle vi aldrig mata vare sig husdjur eller djur på zoo med.

— Vi har överdrivna föreställningar om hur viktigt socker är för barn.

Läs även: Vegetarisk mat till barn – så här säger dietisten

I många andra kulturer äter barn inte alls så mycket socker och är ändå lyckliga. Dagens enorma konsumtion orsakar i längden allvarliga sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärtkärlsjukdomar och sannolikt även fettlever.

Jo, du läste rätt — fettlever!

— Om man rör sig för lite och äter stora mängder socker förändras ämnesomsättningen i levern, vilket gör att den börjar tillverka fett. I längden kan det leda till att det sprängs in fett i levern och hormonerna kommer i obalans. Fettlever är något som främst alkoholister fick tidigare, nu blir det allt vanligare hos barn och unga, förklarar Ann när vi möts i hennes lilla kontor hos Vetenskapsjournalisterna i Stockholm.

Går att bli av med fettlever

Ungefär var tionde amerikansk tonåring har fettlever. Fettlever har i sin tur kopplats till en 17 gånger högre risk för levercancer, en av de dödligaste cancersjukdomarna.

— Det finns inga siffror på hur vanligt fettlever är bland svenska ungdomar, men det är starkt kopplat till bukfetma som ökar i alla åldrar, säger Ann Fernholm.

Hon tillägger dock att det finns goda nyheter — enligt vissa mindre studier på barn kan det gå snabbt att bli av med fettlever, förutsatt att man drar ner rejält på intaget av socker.

— Om vi låter kroppen läka sig kan den göra det, men det krävs en livsstilsförändring.

Barn behöver prova olika sorters mat

Ann Fernholm disputerade i molekylär bioteknik vid Uppsala universitet och har arbetat som vetenskapsjournalist i över 20 år. Hon utnämndes till Årets vetenskapsjournalist 2010.

Sedan 2009 har hon granskat vetenskapen bakom våra kostråd, vilket resulterade i hennes första bok “Ett sötare blod”. Men hon är också mamma och erkänner att hon gjorde en del fel när barnen var små, för att hon inte visste bättre.

— Som många andra barn blev mina ganska petiga i maten. Det var stressigt. Vad jag inte visste när jag blev förälder var att det finns ett fönster under första året i livet då barn är nyfikna på mat. Får de bara möjlighet utforskar de gärna mat av olika smaker och konsistenser och lär sig att äta. Missar man det fönstret är det ofta svårt att ta igen, säger Ann och fortsätter:

— Det finns förstås alltid undantag, även barn som fått en bra matintroduktion kan bli superpetiga. Men generellt blir barn som tidigt fått prova mängder av olika sorters mat och smaker mer matglada.

Läs även: ”Fem om dagen” på en budget: Så får du mest näring för pengarna

Riskerna med för mycket socker

Idag är ett av Anns hjärteområden just barns mat och hälsa. Därför skrev hon böckerna “Det sötaste vi har”, om hur mycket socker vi ger våra barn och ”Smakäventyret”, om hur bebisar lär sig att äta.

— Mat är kulturellt betingat. Inuitbarn kan äta valspäck och japanska barn fermenterade sojabönor, men svenska barn kan knappt äta laxfilé.

— Generellt är bebisar nyfikna på mat och stoppar det mesta i munnen, även sådant som inte smakar sött. Men när de närmar sig tvåårsåldern uppstår en rädsla för nya saker och de vill inte smaka på mat som de inte tidigare provat. Det är därför det första året är så viktigt. Ger man mestadels barnet pulvergröt, klämmisar och välling, kommer det att bli en brant uppförsbacke när man sedan vill att barnet ska äta riktig mat.

Hon påpekar att hon inte förespråkar nolltolerans mot socker, men menar att vi måste bli medvetna om hur mycket socker barn verkligen får i sig — och inse riskerna med det.

— Visst vet man att det är socker i godis och läsk, men man förstår kanske inte hur extremt mycket det är. I en normalstor påse godis om 160 gram ryms ungefär 32 sockerbitar. Man skulle aldrig ge sitt barn 32 sockerbitar att äta … Och frukostflingor kan innehålla lika mycket socker som kakor!

Läs även: Bra basvaror att alltid ha i kyl, frys och skafferi

Socker blev vardagsmat

Ann menar att vi nästan inte längre kan umgås och göra roliga saker med våra barn utan att ge dem socker. Oavsett om det är besök på badhuset, klassfest, skolavslutning eller en utflykt måste det ingå socker. Under ett vanligt barnkalas kan barn sätta i sig två dagars maximala sockerkonsumtion under ett par timmar.

— Våra barn får i sig alldeles för mycket tillsatt socker. Barn mellan sex och nio år bör helst inte äta mer än 19-23 gram socker per dag, enligt WHO. Det är ungefär så mycket som finns i smågodis för fyra kronor.

Bakom den höga konsumtionen ligger bland annat en cynisk livsmedelsindustri, menar Ann. Med hjälp av färgglada seriegubbar på flingpaketen, allt större förpackningar för godis och läsk och med enorma resurser till marknadsföring påverkar företagen barnens sockerkonsumtion.

— Det var under 1930-talet som socker blev vardagsmat. Innan dess åt vi mest socker till fest, men under början av 1900-talet blev socker väldigt billigt. Det gav mycket energi för pengarna. På den tiden ansåg man att det var ett fantastiskt livsmedel som skulle ta Sverige ur fattigdomen.

Hon visar en gammal reklambild från 1930-talet där det står “Ju mer man sockra på gröten, desto billigare blir morgonmålet. Både gryn och mjölk äro nämligen dyrare än socker”.

Detta ledde till en kariesepidemi och svenska tandläkare varnade för utvecklingen. Men övriga hälsoaspekter talades det inte lika mycket om, förrän nu när studier visar att socker i höga doser är direkt skadligt.

Förespråkar inte nolltolerans

Ann menar att man behöver utbilda föräldrar, och barn, om vad som är en rimlig mängd socker, utan att behöva ta bort det helt och hållet. Föräldrar behöver också få kunskap om hur barn kan lära sig att uppskatta riktig mat.

— Forskningsfonden som jag har varit med och grundat, Kostfonden, har fått anslag från innovationsmyndigheten Vinnova att utforma ett informationsmaterial kring bebisars ätande, som BVC ska testa att leverera till föräldrar. Det är ett viktigt steg på vägen, för gillar barn riktig mat kan deras sockerkonsumtion gå ner.

— Men för att komma åt den stora sockerkonsumtionen krävs politiska beslut och lagar, liknande de vi har mot cigaretter. Samhället måste se det som sin roll att skydda befolkningen mot livsmedelsföretagens vinstintressen. Industrin tjänar enormt mycket på försäljning av godis, läsk och annan skräpmat.

Läs även: Så gör du vardagsmaten nyttigare – utan krångel

En sockerskatt är också något hon förespråkar.

— Ja, jag tror att det skulle ha effekt på den mest priskänsliga gruppen, våra ungdomar som äter mest socker av alla. En skatt skulle nog få dem att konsumera mindre.