Karen-Bente tog upp kampen mot sin osteoporos: Idag är jag starkare både fysiskt och psykiskt

När Karen-Bente Laugesen för tre år sedan gick ut för att skotta snö framför sitt hus ändrade ett fall på den hala trottoaren allt. Efter fallet kom en smärta i ryggen, som till Karen-Bentes stora förvåning inte försvann. Och efter ett par besök hos en kiropraktor utan att det blev bättre, kom hon att tänka på sin moster som vid 78 års ålder fick diagnosen osteoporos, även känd som benskörhet.

Karen-Bente hade förlorat sina föräldrar som ung så dem kunde hon inte jämföra sig med, men med mosterns historia i minnet bokade hon en tid hos läkaren. Läkaren skickade Karen-Bente till en DXA-scanning, som mäter kalciumhalten i benen och därmed benens styrka, och Karen-Bentes misstanke stämde. Hon fick diagnosen osteoporos.

— Jag hamnade i total chock när jag fick beskedet. Det kunde väl inte vara möjligt att få osteoporos vid bara 56 års ålder. Jag tänkte på min gamla moster, som var lite krumryggad och på ett sätt hade åldern inne för att få en sådan sjukdom. Men jag var inte alls beredd på något sådant. Jag var verkligen ledsen, säger Karen-Bente, som sedan dess har hunnit fylla 58 år.

Tålde inte osteoporos-medicinen

Läkarens besked efteråt var att han inte hade särskilt mycket kunskap om sjukdomen, men att hon självklart skulle ha medicin. Resultatet blev att hon fick ett antal piller, som hon skulle ta en gång i veckan. Men som inte gjorde någon större skillnad.

— Smärtorna fortsatte. Den här svidande och brännande känslan, som var annorlunda än att ha vanlig ryggvärk. Det var en konstant smärta och jag kunde känna att något var fel. Något som jag inte hade upplevt tidigare, berättar Karen-Bente, som fick reda på att hon inte tål den medicin hon hade ordinerats.

Hon fick ont och blev dålig i magen och efter en tid blev hon remitterad till en läkare på Kolding sjukhus för att prova ut en annan typ av medicin. Valet föll på medicinsk behandling via dropp, som Karen-Bente ska få en gång om året.

Läs även: Fyra år efter osteoporosdiagnosen: ”Jag ser mig inte mig som sjuk”

— När jag berättade för läkaren om den brännande känslan i ryggen skickade han mig på röntgen direkt. Och det visade sig att jag har en kotkompression i ryggen. Det hade jag inte riktigt förvänat mig, men plötsligt förstår jag varför jag har konstanta smärtor.

Naturlig hjälp mot benskörhet

Karen-Bente har nu fått den årliga medicinen två gånger, och det är tufft för hennes kropp. Medicinen är densamma som ges till cancerpatienter, och efteråt är det tydligt för henne att kroppen arbetar på högvarv. Medicinen ska minska nedbrytningen av benen och därmed risken för frakturer.

— Efteråt mår jag dåligt. Jag är trött och jag tappar mitt hår. Behandlingen är verkligen jobbig för mig, säger Karen-Bente.

Förra året bestämde hon sig därför för att uppsöka en naturklinik i Vejle för att få råd om vad hon själv kan göra. Där fick hon hjälp att sätta ihop en kost som ska stärka benen, samt kunskap om vilka kosttillskott som skulle vara bra. På listan fanns C-, D- och B-vitamin samt kalciumtabletter, fiskolja, Selen och Q10.

Karen-Bente bytte ut nötköttet mot massor av fisk och fågel, främst kyckling, lite kalvkött och anka, och så började hon äta stora mängder grönsaker, helst de gröna sorterna, eftersom det är de som innehåller mest kalcium.

Undviker gluten och mejeriprodukter

Samtidigt har hon också lagt om sin kost med tanke på allergier, så att hon får sina tarmar så mycket som möjligt i balans. Det betyder att hon idag äter glutenfritt, undviker mejeriprodukter och tar mjölksyrabakterier.

— Om du har inflammation i tarmen tar du inte upp näring, och då kan du ju äta hur nyttigt som helst. Så därför har jag valt att äta glutenfritt, eftersom jag misstänker att jag tidigare inte har tagit upp de näringsämnen som jag verkligen har behövt. Jag vill göra det som är bäst för min kropp, men jag försöker också hitta en balans i det. Därför tar jag också ett glas vin på helgen, eller äter en biff om jag känner för det, säger Karen-Bente, som under hela sin kostomläggning har haft extra stor nytta av sitt jobb som kökschef på en förskola, där hon är van vid att skapa en lång rad olika rätter och ta hänsyn till barn med överkänslighet och allergier.

Läs även: Läkarna tipsar: Här är de viktigaste hälsoundersökningarna för 50-plussare

— Jag har alltid frysen full av brysselkål, broccoli, spenat och bönor, och jag har experimenterat en del med att tillaga dem på ett lite roligare sätt än att bara koka och ånga grönsakerna. Nu lägger jag dem i ugnen med olika kryddor eller steker dem i pannan för att göra det hela lite mer spännande.

Har blivit starkare och rörligare

Parallellt med att Karen-Bente lade om sin kost började hon också att motionera på ett annat sätt. Där hon tidigare har sprungit mycket, men tvingats sluta på grund av ett förstört knä, har hon nu börjat gå. Både till vardags och som del av ett vandringslag från en folkhögskola.

Parallellt hoppar hon rep och går på yoga för att stärka både muskler och balans, och så är hon med på två olika träningspass i den lokala idrottsföreningen, där en fysioterapeut undervisar i styrkeövningar. Hon får också akupunktur varje månad.

— Jag kan verkligen känna att kombinationen av de olika sakerna har gjort en enorm skillnad. Min kropp är mycket starkare nu än den var för bara tre år sedan, och jag har betydligt mer rörlighet i kroppen nu, vilket verkligen hjälper om jag har ont i ryggen. Min balans är också förbättrad, och det är så viktigt när du har osteoporos, eftersom det kan bli allvarligt om du faller, säger Karen Bente.

Där hon tidigare hade ont varje dag kan det nu gå lång tid mellan att hon känner något i ryggen, och det betyder att de värktabletter som Karen-Bente tog varje dag vid lunchtid för att klara arbetsdagen, nu ligger kvar i väskan.

— Ibland kan jag visserligen känna att jag är trött i ryggen efter en lång arbetsdag, men det är absolut inte på samma sätt som förr.

Hoppas kunna sluta med medicinen

Det har gått nästan tre år sedan Karen-Bente fick sitt liv omkullkastat och även om hon under resans gång har känt att det varit en djungel att reda ut vad som var rätt och fel gällande sjukdomen, tycker hon att hon nu börjar landa på fötterna.

— När jag fick diagnosen anmälde jag mig genast till Osteoporosföreningen. Det skulle jag rekommendera alla att göra, för min upplevelse är att det saknas kompetenta läkare och sjuksköterskor som kan ge användbar information om sjukdomen. Man måste själv agera mycket och det är inte alltid man har ork till det, men här kan föreningen hjälpa till, säger hon.

Tankarna om framtiden och hur hon ska fortsätta jobbet som kökschef där det är många lyft kan ge upphov till oro.

— Om jag drabbas av ytterligare en kotkompression riskerar jag att inte kunna fortsätta med mitt nuvarande arbete. Det gör mig orolig, men då försöker jag tänka utanför boxen och överväga vilka vägar jag då kan gå. Jag blir tvungen att ha en plan B. Hittills har jag fått en lyftvagn på jobbet, och jag har börjat handla i mindre påsar. På så sätt kan jag ändra på vissa saker så att jag fortfarande kan klara av allt, berättar Karen-Bente, som hoppas att hon med sin livsstilsförändring kan få en stor önskan uppfylld.

Läs även: Minska inflammationer i kroppen och skjut upp åldrandet: 5 viktiga tips

— Jag ska på scanning i augusti och då hoppas jag innerligt att jag kan sluta med medicinen. Jag kämpar i alla fall för det och det motiverar mig så mycket att jag kan känna att de saker jag själv gör verkligen gör skillnad. Jag har fått en helt annan energi, och rent mentalt har jag också fått ett bättre mående.

Många har osteoporos utan att veta om det

Uppskattningar visar att omkring 23 procent av alla kvinnor och sju procent av alla män över 50 år har osteoporos. Många har sjukdomen utan att veta om det, eftersom vi varken kan känna eller se den.

Ofta upptäcks osteoporos först i samband med en fraktur efter ett enkelt fall. Antalet osteoporosfall ökar och sjukdomen drabbar både kvinnor och män. Antalet förväntas stiga stadigt i takt med att vi blir äldre och äldre.

Osteoporos är en skelettsjukdom som kännetecknas av att benmassan minskar och benvävnadens inre struktur försämras, vilket gör skelettet svagare och ökar risken för frakturer. Det är en naturlig process, men hos vissa går det snabbare än hos andra, och då slutar det med att de får osteoporos.

Läs även: Artros och ledvärk: Vi reder ut 10 vanliga myter

— Det knepiga är att man inte kan känna det på något sätt. Det gör inte ont och det finns inga symtom förrän man får en eventuell fraktur och utreds utifrån det. Många lever bra och ovetande med det i många år, och blir därför mycket överraskade över att de har sköra ben, säger fysioterapeut Lene Lebech.

Hon berättar att kvinnor efter klimakteriet, som har osteoporos, ofta upptäcker det genom att de får en handledsfraktur. Om detta sker är det därför en god idé att be sin läkare om att bli utredd.

Osteoporos är ärftligt, så om sjukdomen finns i familjen är det möjligt att få en så kallad DXA-scanning, som mäter kalciuminnehållet i benen.

Andra faktorer som kan öka risken för osteoporos är rökning, ätstörningar eller tidigt klimakterium, där kvinnor slutar producera östrogen, som stimulerar bildandet av ny benvävnad. Tarmsjukdomar, bröstcancer, KOL och ledgångsreumatism kan också öka risken.

Behandla benskörhet

Behandlingen av osteoporos är en treenighet bestående av medicin som bromsar avkalkningen, rätt kost samt träning.

— Man ska äta helt vanligt, sunt och varierat, gärna med utgångspunkt i Socialstyrelsens officiella kostråd. Det är bra att öka intaget av mejeriprodukter, gröna grönsaker och fet fisk som lax, sill, makrill och ål, så att man får i sig mer kalcium och D-vitamin. Man kan också välja att ta det som tillskott. Har man osteoporos kan det vara svårt att äta sig till tillräckligt med kalcium och D-vitamin, så jag rekommenderar alltid att man tar ett tillskott av båda, säger Lene Lebech, som överhuvudtaget råder alla kvinnor och män att ta kalcium- och D-vitamintillskott från cirka 50 års ålder för att förebygga urkalkning av skelettet.

Det är också viktigt att träna. Vissa kan bli skrämda av att få diagnosen och bli rädda för att vara aktiva, men det handlar om att komma igång med att använda kroppen.

— Träning är mycket viktig när vi talar om osteoporos. Särskilt den viktbärande träningen där man får lite stötar upp genom kroppen, eftersom den stimulerar benen. Kan du springa är det bättre än att gå och kan du hoppa utan att det gör ont, är det också bra. Men det viktigaste är att hitta den nivå som passar dig och din kropp, råder Lene Lebech.

De viktigaste parametrarna att träna, om man har drabbats av osteoporos, är styrka, viktbärande förmåga och balans.

— Man ska träna styrketräning där man känner att man har ansträngt sig, samt viktbärande träning, vilket är all träning där du bär din egen kropp. Det handlar till exempel om att hoppa, springa, dansa och ägna sig åt gymnastik. Dessutom är det viktigt att träna balans för att minska risken för fall, samt lägga extra fokus på träning av rygg och mage för att minska risken för kotkompressioner i ryggen.

Om du blir utredd i tid, kan de allra flesta leva ett gott liv med osteoporos.

Läs även: Svårt att komma ut i löparspåret? Ta en promenad i stället!

— I princip kan man göra precis samma saker som innan man fick diagnosen, men man måste lära sig att använda sitt sunda förnuft. Och har man råkat ut för frakturer ska man ändra ett par saker i sin vardag och träning. Fortsätt med vardagsaktiviteter och träning, men överväg gärna, vem som lyfter tunga krukor och flyttar soffan, säger Lene Lebech, som gärna vill bort från bilden av osteoporospatienter som svaga och framåtböjda.

— Vi ser vissa äldre patienter med många kotkompressioner som hamnar i den situationen, men om man får behandling och tränar behåller de flesta en bra hållning