Text: Pernilla Gudmundsson
Foto: Stefan Lindblom
Livet utan hästar är otänkbart för Cecilia Svensson, som tur är har hon dotterns hästar Soley, Theo och Howie inom några kilometers räckhåll. Så länge hon kan minnas är det bland mjuka mular och i skogen på hästryggen hon hittat sin själsfrid. I detta nära samspel med fyrbenta vänner var det därför inte konstigt att hon direkt märkte att hennes dåvarande häst Skorpa började bete sig annorlunda.
Skorpa fick ingen behandling utan det skulle läka ut av sig själv. Något år senare fick Cecilia själv märkliga symtom.
Cecilia Svensson
Ålder: 52 år.
Familj: Maken Mats, utflugna dottern Maja.
Bor: I en villa i skånska bruksorten Bromölla.
— Jag började få huvudvärk allt oftare och värk som flyttade sig i kroppen. Ena dagen var det vänstra foten, den andra dagen värkte det i knäet. Sedan började det göra ont i höfterna och i en fot. Det var så märkligt, och jag blev orolig att jag hade fått reumatism eftersom vi har det i släkten. Det var när jag fick konstiga sus i huvudet som jag på riktigt trodde att jag hade tappat det. Det lät ungefär som om en humla flög snabbt igenom huvudet, och nu slog det mig att alla symtom sammantaget hade påmint om det min häst hade haft. Även om jag inte hade något minne av att jag fått något fästingbett.
Läkarna misstänkte vaxpropp
Cecilia ringde till vårdcentralen och beskrev sina symtom. De tyckte att hon skulle komma och spola öronen eftersom de misstänkte vaxpropp. Sagt och gjort.
— Det kändes väldigt flummigt med värk som flyttade sig och humlesurr i huvudet, men jag var säker på att det inte handlade om öronvax. Men vi spolade och visst kom det ut lite.
När hon berättade för läkaren om sin häst och att hon misstänkte att det kunde vara borrelia blev hon inte trodd.
— Läkaren sa att det INTE var borrelia och jag fick tjata lite. Då sa han att vi kunde göra testet för att lugna mig, och vi bokade en tid då jag skulle komma tillbaka. Testet visade positivt — jag hade borrelia.
Cecilia fick en antibiotikakur och kände förbättring redan efter några dagar.
— Suset i huvudet försvann först, därefter ledvärken och huvudvärken. Det var ju en massa diffusa symtom och jag hade aldrig kommit på tanken att det kunde vara en fästingburen sjukdom om det inte varit för vad som hände min häst.
Fästingar — så funkar de
Uschliga kryp som lurar på grässtrån, borrar in sig i oss och ger sjukdomar. Ja, det är nog få som har en positiv syn på dessa små djur. Men för de allra flesta innebär ett fästingbett ingenting. Obehagligt, men man blir inte sjuk. Det är inte heller alla fästingar som bär på virus eller bakterier. Och i de fall det är så behöver det inte betyda att värddjuret – det vill säga vi människor eller våra djur – blir sjuka av det. Medan det för andra kan gå riktigt illa. Och mot vissa av de fästingburna sjukdomarna finns ingen behandling. Så vad är det egentligen du ska tänka på när du vistas i naturen i sommar? Och hur kan man skydda sig? Vi tar det från början:
De finns två stora fästingfamiljer: hårda och mjuka fästingar. De hårda fästingarna har hårda plattor av kitin, och det är med dem som det svenska ordet fästing vanligen associeras. Ixodes ricinus är namnet på den art som vanligen angriper människor och djur i Sverige, men man har på senare år upptäckt många fler.
Fästingar håller till på gräs och i buskar, gärna längst ut i toppen av ett långt grässtrå. Därifrån hakar de sig fast vid varmblodiga djur, däribland människor, som går förbi. När de hamnat på ett lämpligt offer söker de sig till ett skyddat område på kroppen där huden är tunn. Fästingars mun kallas snabel och har kraftiga hakar som gör att de kan borra sig in i huden och sedan hålla sig kvar medan de suger blod. Ett svagt bedövande gift sprutas in och det är också anledningen till att många inte känner att de blir bitna. Fästingen suger sig full med blod och upptäcks oftast först när den svällt upp till flera gånger sin ursprungliga kroppsvikt. Den processen tar några dagar. Därefter släpper fästingen taget och lämnar sin värd.
Skydda dig mot fästingar & håll koll!
Hälften av alla som insjuknar i en fästingöverförd sjukdom har inte märkt att de blivit fästingbitna. Det är därför viktigt att ha som rutin att leta efter fästingar varje gång du varit i naturen.
- Bär heltäckande kläder när du vistas i skog och mark.
- Myggmedel kan förstärka skyddet.
- Inspektera hela kroppen – leta särskilt bakom öron och vid hårfästet på barn.
- Ta gärna en dusch så att eventuella fästingar (som ofta vandrar runt på kroppen innan de biter) spolas av.
- Kontrollera pälsen på husdjur som vistas ute.
- Var observant och inspektera ett bettställe med jämna mellanrum. En rodnad runt bettet kan tyda på att du fått borrelia.
Läs även:
Minska risken för borrelia: 5 effektiva tips att komma ihåg i sommar
