Vägen till ett läkemedelsberoende kan se olika ut. Ofta kan det börja med en livskris eller sjukdom. Karin Swenson jobbade som medicinsk sekreterare och både hon och hennes man ägnade en stor del av fritiden åt träning och långdistanslöpning. Men våren 2014 fick hon en streptokockinfektion i halsen. Hon fick antibiotika, men insjuknade snabbt igen.
Läs även: Karin Adelsköld om sitt nyktra liv: ”Det är så jäkla skönt att slippa dricka”
— Det var halsfluss på halsfluss och jag återhämtade mig inte. De ständiga infektionerna drog ner mig fullständigt och jag kunde varken träna eller sova och drabbades till slut av ångest, säger Karin och fortsätter:
— Själv tror jag att streptokockerna i sig var boven i dramat. Jag har förstått att de kan påverka måendet i övrigt.
Karin Swenson
Ålder: 56 år.
Familj: Maken Jan och tre vuxna söner.
Bor: Mölndal.
Gör: Medicinsk sekreterare.
Fick antidepp och lugnade medicin
När Karin behandlats med en rad antibiotikakurer utreddes hela familjen och det visade sig att de övriga familjemedlemmarna var bärare av de streptokocker som infekterade Karin. De blev inte sjuka men hon blev det.
Först när de behandlats med antibiotika så slapp hon återinsjukna. Men det var sämre ställt med måendet. Sömnen hade spårat ur och hon var trött och energin var på noll. Hon åt fel och gick upp 30 kilo.
Läkaren misstänkte att hon drabbats av kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS. Antidepressiva kändes som enda räddningen. Karin fick också lugnande medicin.
Läs även: Alkoholterapeuten: ”Det är ett tecken på styrka att be om hjälp”
— Läkaren föreslog Xanor som är en typ av ångestdämpande bensodiazepiner. Jag förstod inte faran utan tog dem för att komma på fötter. Men hade jag känt till konsekvenserna hade jag sagt nej, säger Karin.
I backspegeln tycker hon att hon skulle aldrig borde erbjudits så stark medicin.
— Det hade varit bättre om jag fått börja med att lära mig sömntekniker och andra strategier för att må bättre.
Tänkte bara på tabletterna
Karin hämtade ut de ångestdämpande tabletterna och ordinationen var 1 tablett vid behov. Redan vid första tabletten fick hon en väldigt bra känsla.
—Det var underbart, jag blev helt avslappnad, smärtan och ångesten försvann helt.
Men hon märkte ganska snabbt att det inte räckte med den dos hon börjat med.
Läs även: Stötta barn som lever nära beroende och missbruk: 10 råd
— Då började jakten på den där första känslan. Jag började långsamt öka på dosen, en halv tablett mer och sen ökade jag på med en hel tablett, berättar Karin.
Tabletterna tog slut allt snabbare och tankarna upptogs ofta av hur länge den skulle räcka. Hela tiden var hon rädd att tabletterna skulle ta slut.
— Det var en smekmånad till att börja med, sedan var jag fast. Det gjorde mig orolig, framförallt efter att min läkare gått i pension.
Beroende av ångestdämpande medicin
Nu började en ständig jakt på tabletter. Hon försökte hitta någon ny läkare som ville skriva ut mer Xanor, men misslyckades. Hon fick nu tag på tabletterna på nätet, men det var dyrt.
— Suget tog över mitt liv. Jag slutade bry mig om allt annat. Jag försökte sluta men kunde inte. Hemma var de upprörda över hur jag förändrades, att jag var påverkad jämt.
Läs även: Olivias pappa var alkoholist: ”Det var inte han som valde bort oss, det var alkoholen”
Skolan där hennes yngste son gick gjorde orosanmälningar och året efter att hon börjat med den ångestdämpande medicinen, hamnade Karin på avgiftning. Men den fungerade inte och hon fortsatte med tabletterna.
— Det kändes svårt att inte känna sig väl behandlad av sjukvården. Jag var fast i ett beroende och det är en sjukdom, men många vill inte alltid riktigt inse det, säger Karin.
Oavsiktlig överdos
Hösten 2017 var den mörkaste tiden i Karins liv. Hon gjorde ett nytt försök på ett behandlingshem för att komma ur sitt missbruk, men misslyckades. Hon blev mer och mer personlighetsförändrad och hennes man, som gett henne många chanser, ville skiljas.
Karin flyttade till en lägenhet i närheten av parets villa i Göteborg. Ekonomin var körd i botten och hon höll på att förlora jobbet.
Läs även: Christina Stielli: ”Trauma avgör inte våra liv, det färgar nyanserna i oss”
— Jag flyttade in i en liten lägenhet och var bara på jobbet till och från.
Det hela slutar med en oavsiktlig överdos där Karin ramlar ihop i vardagsrummet.
— Det tog mig åtta timmar att kravla mig till telefonen i sovrummet. Jag tryckte på SOS men kunde inte få fram orden.
Tuff avgiftningsperiod
Ambulansen kom och det räddade Karin. Hon fick en ny chans och skrev in sig för avgiftning.
— Jag tänkte att så här kan jag inte leva och jag ville ha mitt liv tillbaka. Den här gången lyckades jag bli fri.
Hon var redo att kämpa. Men hon visste inte vad som väntade. Abstinensbesvären kom som en chock.
Läs även: Triggereffekten: Så vänder du negativa känslor till personlig utveckling
— Det var som att leva med kronisk influensa. Jag spydde som en gris, hallucinerade, skakade och dröp av svett.
Det var tuffa vårmånader, men hon såg ingen annan utväg.
— En morgon vaknade jag av att solen sken. Känslan var fantastisk!
Hittade tillbaka till sig själv
Karin tog upp sina träningsrutiner igen. Yoga och meditation på morgonen och en löptur efter lunchen eller efter jobbet på kvällen gjorde susen.
— Jag tog på mig träningskläderna och började gå 100 meter och sprang 100 meter och så höll jag på i 20 minuter.
På några månader ökade hon långsamt sina löppass från fem kilometer varannan dag till en mil om dagen.
Läs även: Är du förlåtande – eller hämndlysten? Testa dig själv
Målet var att komma tillbaka till sin gamla löparform, den Karin hon kände och gillade. Men bäst av allt, hennes själsliga styrka och glada humör var tillbaka. Karin flyttade hem till familjen igen.
— Jag mår bättre än på länge. Jag vill att alla ska veta att det finns ett ljus i mörkret. Man ska våga söka och inte skämmas för att be om hjälp. Det går att komma tillbaka!
