Text: Linda Andersson
Foto: Ulf Berglund
Till en början var familjen Trygg som vilken familj som helst, med den enda skillnaden att de levde mer privilegierat än de flesta andra. Agneta och Hans Trygg var på varsitt håll framgångsrika entreprenörer. De lyckosamma affärerna möjliggjorde införskaffandet av en flott Djursholmsvilla. Det rymliga huset blev en samlingspunkt för släkt, vänner och grannar. Olivia Trygg Larsen minns hur gästerna kom och gick i ett ständigt flöde under hennes barndom.
— Det var allt från stora välorganiserade fester till spontana middagar. Mamma och pappa ansträngde sig verkligen för att hålla ihop såväl släkten som vänkretsen, vilket var väldigt härligt, säger hon.
Visst dracks det en del på tillställningarna, oavsett om det var helg eller vardag. Men det var ju liksom en del av tidsandan och ingenting som vare sig diskuterades eller problematiserades.
LÄS ÄVEN: Alkoholterapeuten: ”Det är ett tecken på styrka att be om hjälp”
— Alkoholen var ett självklart inslag i vår vardag. Att de vuxna drack alkoholhaltiga drycker när de träffades var lika naturligt som att vi barn drack coca-cola. Därför reflekterade jag heller aldrig över det, säger Olivia.
Pappa Hans var hennes stora förebild.
— Jag tyckte att pappa var så cool och häftig. Han var rolig, busig och kreativ. Om jag hade tråkigt gick jag oftast till pappa. Han hade alltid någon kul idé om vad vi kunde hitta på. Eftersom han hade gröna fingrar lärde han mig massor om trädgårdsskötsel. När vi åkte till blomsterhandeln fick jag välja vilka frön jag ville plantera. Sedan satte jag och pappa tillsammans ner dem i jorden.
Olivias pappa började bli elak
Någonstans längs vägen blev Hans en annan än den han en gång varit. Olivia har svårt att ringa in exakt när förskjutningen skedde, men hon tror att hon var omkring åtta-nio år då hon först lade märke till att hennes pappa började förändras.
— Han var inte lika rolig längre och inte heller lika pålitlig. Ibland kunde han rent utav vara elak och säga saker som: ”Ska du verkligen ta den där bullen? Se dig själv i spegeln först.”
Gradvis förändrades hela stämningen i hushållet. Olivia som tidigare kunde bli en aning generad över de explicita kärleksyttringarna föräldrarna emellan uppfattade en ny skärpa i deras interaktion.
LÄS ÄVEN: Stötta barn som lever nära beroende och missbruk: 10 råd
— Det var inte det att de bråkade eller diskuterade högljutt, men jag har minnen av att jag fick en klump i magen när jag låg i min säng på kvällen och hörde mamma och pappa prata på nedervåningen. På morgonen när jag vaknade var det som om ingenting hade hänt. Då var allt normalt igen. Oftast skylldes den irriterade stämningen på att det var stressigt på jobbet. Ibland var det kanske också det som var anledningen. Men det stora problemet var att alkoholen fanns med i bilden och tog mer och mer utrymme.
Försökte kontrollera drickandet
Hans hade under lång tid aviserat att den dagen han fick så mycket pengar att han inte längre behövde arbeta skulle han lägga yrkeskarriären på hyllan. Då Olivia var tolv år besannades hans dröm. Den blomstrande reklamfirman som han drivit tillsammans med sin bror såldes och de nya ägarna köpte ut Hans.
— Det blev verkligen inget bra. När pappa inte längre hade någonting att gå upp till på morgonen kom flaskan allt oftare fram. Någonstans där började jag förstå att det var alkoholen som förändrade honom, erinrar sig Olivia.
När insikten väl slagit ner i henne började hon aktivt motarbeta sin pappas drickande. Otaliga gånger hällde hon ut vinet, blandade ut det med vatten eller gömde flaskorna för Hans.
— Det blev till en katt- och råttalek där pappa i sin tur började gömma alkoholen för mig. Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan på eftermiddagarna var att leta efter spritflaskorna. Mitt stora kontrollbehov omfattade inte bara flaskorna. Jag försökte kontrollera allt jag kunde i min omgivning, vilket gjorde mig otroligt stressad.
LÄS ÄVEN: Sara utsattes för sexuella övergrepp som barn: ”Kroppen glömmer aldrig”
Stallet blev en trygg plats
Som familjens sladdis och det enda hemmavarande barnet hade Olivia ingen att dela sin börda med. Brodern Oskar och systern Ida är många år äldre än henne och hade för länge sedan flyttat hemifrån.
— Mina syskon kom hem på söndagsmiddagar och i samband med högtider. Successivt började de se vad som hänt och pratade med vår mamma om det. Däremot var det ingen som pratade med mig eftersom de inte trodde att jag såg vad som pågick. Jag såg mycket väl vad som pågick. Det svåra var att jag inte kunde sätta ord på det. Så fort stämningen var jobbig hemma rymde jag till stallet. Det blev min trygga punkt.
När det någon gång spöregnade eller blåste hårt ringde Olivia Hans som större delen av tiden satt parkerad hemma i soffan och bad om att bli upphämtad vid stallet.
— Ibland sa han att han skulle hämta mig men dök aldrig upp. Eller också hade han 70 000 olika anledningar till att han inte kunde komma, trots att han var hemma. Den verkliga anledningen var förstås att han hade druckit och därför inte kunde sätta sig bakom ratten.
Förälderns beroende påverkade skolgången
Den påfrestande hemsituationen påverkade Olivias skolgång negativt. Under högstadietiden började följdverkningarna av att leva med den stora familjehemligheten ge sig till känna på allvar.
— Jag hade svårt att koncentrera mig. Det handlade inte om att jag i grunden hade dålig koncentrationsförmåga utan om att det som pågick hemma gjorde mig trött och orolig. Därtill fick jag ofta huvudvärk och ont i magen.
När Olivia gick i nian var det tuffare än någonsin på hemmaplan. Vid det laget upplevde hon sig inte längre ha någon närvarande förälder i sitt liv. Mamma Agnetas flykt från makens eskalerande drickande var att gräva ner sig i sitt arbete. Äktenskapet var på väg att nå sin bristningsgräns, vilket fick Hans att dyrt och heligt lova sin fru att han skulle ta en vit månad.
LÄS ÄVEN: De levde i toxiska förhållanden – med samma man: ”Nedbrutna och traumatiserade”
— Den månaden var värre än när han drack eftersom han blev än mer oberäknelig och fick ännu kortare stubin. Det vi inte förstod då var att det hade gått så långt att pappa blivit beroende av alkoholen och kämpade mot ett enormt sug. Så fort den utlovade nyktra månaden var till ända började han om med sitt drickande.
Svårt att erkänna pappans alkoholism
Snart stod julen för dörren. Sin vana trogen försökte den svårt medberoende Agneta att parera makens drickande med de medel som stod henne till buds. För att Hans inte skulle frestas att svepa i sig snaps till sillen bytte hon helt sonika ut julbordet mot skaldjursbuffé. Men Hans missbrukshjärna hittade förstås ett sätt att överlista henne.
— När pappa fick se vad mamma handlat sa han: ”Nu när du har köpt så fina skaldjur måste man väl få dricka ett glas vin till dem.” Mamma ville inte starta en konflikt utan svarade att okej, om han lovade att bara dricka ett glas så gick det väl bra. Men givetvis stannade det inte vid ett glas. Stämningen blev jättejobbig. Det enda alla gjorde var att hålla koll på hur mycket pappa drack.
Den då 15-åriga Olivia tillbringade julaftonskvällen med att springa runt och leta efter gömd alkohol. I brödkorgen hittade hon en whiskyflaska.
LÄS ÄVEN: Carina Sunding: ”I efterhand frågar jag mig varför ingen förstod”
Julklappsutdelningen spolierades av Hans lynnighet, som blev än värre när äldsta dottern Ida serverade honom vatten i stället för vinet som han bett om. I vredesmod gick han till köket och korkade upp en vinflaska, medan resten av sällskapet satt i rummet intill och lyssnade på det ödesmättade porlandet då drycken landade i hans glas.
Kvällen slutade med tidig sänggång för Hans och känslomässig härdsmälta för den övriga familjen. Den ångestfyllda Norén-julen 2003 blev ett uppvaknande för Agneta som förstod att hon behövde göra något radikalt. En alkohol- och drogterapeut kontaktades.
När denna förklarade för familjen att Hans var alkoholist slog Olivia bakut.
— Jag blev så himla arg. ”Du känner inte min pappa!” skrek jag till terapeuten. Ingen av oss ville riktigt erkänna att pappa var alkoholist. En alkoholist trodde vi var någon som låg på parkbänken. Pappa klädde sig ju snyggt och skötte sin hygien.
Barn och unga förstår mer än vuxna tror
På terapeutens inrådan bestämdes det att man skulle anordna en så kallad intervention. Agneta och Olivias äldre syskon ställde Hans inför ett ultimatum: Antingen skulle han inom 48 timmar inställa sig på det behandlingshem som Agneta hade bokat in honom på eller också fick han inte ha någon kontakt med familjen förrän han blivit nykter.
Medan familjen hemma i Stockholm försökte förmå Hans att sätta förnuftet framför begäret befann sig Olivia många mil därifrån. Agneta hade mutat in henne på en sportlovsresa till fjällen med en kompis familj.
LÄS ÄVEN: Marianne Scheja: Så kan du lära dig hantera svårigheter – utan terapi
— När jag kom hem fick jag veta att interventionen hade ägt rum och att pappa hade valt alkoholen. Nu skulle vi inte längre ha någon kontakt med honom. Jag tänkte att om jag som yngsta dottern ringer pappa och säger hur mycket jag älskar honom kanske han slutar dricka. Fast det gjorde givetvis ingen skillnad. En dag när jag kom hem från skolan med en kompis stod pappa och packade ner sina tillhörigheter i flyttlådor. Han sa inte ens hej åt oss. Den där oberäkneligheten var nog det allra tuffaste, konstaterar Olivia så här 20 år efteråt.
Anser hon med facit i hand att hon trots sin unga ålder borde ha fått vara med på interventionen?
— Jag tror inte att det hade spelat någon roll för utkomsten. Pappa hade ändå tagit samma beslut. Däremot hade det varit viktigt för mig att få information kring vad som skulle ske och kanske själv få göra valet om jag ville närvara eller inte. Man måste komma ihåg att barn och ungdomar ser och förstår mycket mer än vad vuxna tror.
”Jag förstod att det inte var pappa som valt bort oss utan att det var alkoholen”
I efterdyningarna av uppbrottet propsade Agneta på att Olivia behövde få samtalsstöd.
— Min första reaktion var: Varför behöver jag ha hjälp? Det är ju inte mig det är fel på, det är pappa. Jag bar så mycket frustration inom mig. Samtidigt kände jag att det hade åsamkat mig så många negativa konsekvenser att leva under samma tak som pappa när han drack. Utöver det enorma kontrollbehovet och den bristande koncentrationsförmågan hade jag fått oerhört dålig självkänsla, sömnsvårigheter, mardrömmar… Listan kan göras hur lång som helst. Man får posttraumatiskt stressyndrom av att växa upp så som jag gjorde.
Tålmodigt skjutsade Agneta runt sin kaxiga tonårsdotter till instans efter instans. Gång på gång kom Olivia tillbaka ut till bilen en kvart senare efter att ha kasserat ännu en samtalsterapeut. Först på sjunde försöket kom hon till en terapeut med rätt kompetens som hon kände förtroende för.
— Det var ovärderligt för mig att få insikt i att pappa var alkoholist och att det inte var mitt fel. Jag förstod att det inte var pappa som hade valt bort oss den där dagen utan att det var alkoholen. För första gången gick det upp för mig att alkoholism är en sjukdom. Jag insåg att jag kunde älska min pappa utan att för den skull behöva älska alkoholisten i honom.
Efter skilsmässan från Agneta försökte Hans klamra sig kvar i Olivias liv. Inledningsvis föll Olivia till föga eftersom hon så gärna ville ha kontakt med sin pappa.
— Men jag blev ideligen sviken av honom. Otaliga gånger stod jag och väntade på pappa utan att han dök upp. Efter ett tag landade jag i beslutet att jag inte ville träffa honom förrän han hade sökt hjälp för sin alkoholism. Det förändrade beteendet som hans drickande ledde till fick mig att må dåligt. Till slut blev jag till och med rädd för pappa. Han började göra konstiga saker — så som att oannonserat dyka upp på min skola, göra inbrott hos mig och mamma på nätterna och lämna osanna meddelanden på min telefonsvarare om att han hade cancer och snart skulle dö.
LÄS ÄVEN: Signe lärde sig att acceptera livets svåra bitar: ”Jag flyr inte längre”
Dog av alkoholrelaterade skador
De närmaste åren åkte Hans i skytteltrafik mellan behandlingshem, sjukhus och fängelset där han avtjänade en dom för rattfylleri. Golgatavandringen avlöstes emellanåt av nyktra perioder. En sådan period inföll hösten 2009. Luttrad av de ständiga bakslagen och besvikelserna försökte Olivia hålla distans till sin pappa, men efter påtryckningar från socialtjänsten gick hon till slut med på att träffa honom i sällskap av sin terapeut.
— Jag märkte ganska fort att han till skillnad från mig inte hade bearbetat åren som varit. Jag tyckte att han bemötte mig på fel sätt. Antingen beskyllde han mig för att ljuga eller också sa han: ”Det är väl mamma som har bett dig att säga de här sakerna.” Efter några gånger kände jag att det inte funkade. Jag sprang därifrån med tårarna sprutande. Pappa kom haltande efter mig. ”Kan jag inte bara få ge dig en kram?” vädjade han. Det var den sista kramen som någonsin utväxlades mellan oss.
Några veckor senare fick Olivia veta att Hans börjat dricka igen. Sin sista tid i livet tillbringade han i ett hus i Frankrike som tillfallit honom vid skilsmässan. Det var där som han i maj 2010 dog av alkoholrelaterade skador vid 59 års ålder. Olivia, då fyllda 21, mottog beskedet om sin pappas bortgång med blandade känslor.
— Självklart var det en sorg, men hur galet det än kan låta kände jag också en lättnad. Nu skulle äntligen pappa få ro efter att ha varit så väldigt sjuk. Den trygga pappan som jag växt upp med hade försvunnit för många år sedan och blivit någon annan.
Startade stödverksamheten Trygga Barnen
Samma majsöndag som Hans somnade in fattade de kvarvarande medlemmarna i familjen Trygg ett avgörande framtidsbeslut vid mamma Agnetas köksbord: De måste göra något för att förhindra att andra barn och ungdomar skulle behöva gå igenom samma skärseld som de själva. I ett vips var organisationen Trygga Barnen född.
Olivia som haft långtgående planer på att gå i sin pappas fotspår och slå sig in i reklambranschen gjorde ett lappkast och tog rodret för Trygga Barnen. Stödverksamheten fick en flygande start. Redan på midsommaraftonen samma år satt familjen Trygg i direktsända ”Nyhetsmorgon” och berättade om organisationen de startat. Gensvaret lät inte vänta på sig.
— Vi hade lämnat ut mitt telefonnummer i tv. Telefonen slutade aldrig att ringa. Medan de andra var på olika midsommarfiranden satt jag ensam och försökte besvara alla samtal och mejl som ramlade in. Tack vare att vi i familjen vågade vara öppna om det vi gått igenom vågade andra öppna upp sig för oss, understryker Olivia.
LÄS ÄVEN: Slipp den eviga kampen mot obehagliga känslor
Utöver att erbjuda handfast stöd till barn och unga mellan 7 och 25 år anordnar Trygga Barnen alternativa jul- och midsommarfiranden som är fredade från föräldrarnas missbruk.
Själv minns Olivia hur hon efter mardrömsjulen 2003 kom tillbaka till skolan och ljög om vilket fantastiskt jullov hon hade haft av rädsla för att bli dömd av kompisarna om hon berättade sanningen. Hon är övertygad om att det skulle ha gjort en avgörande skillnad för henne om det hade funnits en motsvarighet till Trygga Barnen när hon själv som tonåring var i behov av hjälp.
— Framför allt hade jag inte behövt känna mig så ensam som jag gjorde alldeles för länge. Det hade också varit en motkraft mot allt skuldbeläggande. Både jag själv och andra såg mina problem i skolan som att det var något fel på mig fast felet i själva verket låg i min hemmiljö. Dessutom hade jag nog inte behövt gå lika länge i samtalsterapi om det funnits ett Trygga Barnen för mig. Jag har valt att investera i terapi för att jag tycker att det är viktigt, men samtidigt kan jag känna att jag hade kunnat lägga de pengarna på annat.
Vill hjälpa barn som går igenom samma sak
Trots det skyhöga priset för att växa upp med en missbrukande förälder som Olivia betalat i såväl monetär som emotionell valuta skulle hon inte vilja vara utan erfarenheterna som det gett henne. Att kunna omvandla ett barndomstrauma till ett yrkeskall är få förunnat.
— Det känns som ett privilegium att få hjälpa barn, om det så bara är ett enda. Jag drömmer om att det i framtiden ska vara lika självklart att ringa Trygga Barnen som det är att ringa 112.
Hur stolt Olivia än är över sitt och sin familjs livsverk vet hon att Hans hade varit ännu stoltare om han hade kunnat se allt som de åstadkommit.
— Om han hade lyckats bli nykter hade pappa helt säkert jobbat med organisationen. Det är supersorgligt att han inte var kapabel att ta tag i sitt missbruk, men jag försöker tänka att meningen med hans liv var att Trygga Barnen skulle finnas.
Det här är Trygga Barnen
Trygga Barnen är en stiftelse som har som syfte att stötta barn och unga som lever i eller har växt upp i en familj där någon har problem med missbruk.
Stiftelsen har såväl anställda medarbetare som ett stort antal volontärer. Bland annat erbjuder man stödchatt via Snapchat, och föreläsningar för elever samt för vuxna som möter barn i sin profession.
Olivia Trygg Larsen
Ålder: 35 år.
Familj: Maken Jonas och barnen Hugo, snart 6, och Sally 3,5 år.
Bor: I Täby norr om Stockholm.
Yrke: Grundare av Trygga Barnen och fram till hösten 2022 organisationens generalsekreterare, numera senior advisor.