Text: Linda Andersson
Foto: Thomas Carlgren
Trots att näringsfysiologen Kristina Andersson inte på minsta sätt är förespråkare för en asketisk kosthållning märker hon att vissa sneglar på vad hon stoppar ner i varukorgen när hon handlar och att nya bekantskaper ofta är ängsliga inför att bjuda henne på middag.
— Och när jag är på konferens och det blir dags för lunch händer det att någon oroligt säger: ”Oh, nu kommer du att titta på vad jag äter.” De tror att jag ska vara någon slags matpolis, men jag kunde inte bry mig mindre om vad andra äter. Jag skulle aldrig drömma om att komma med kostråd till någon som inte har bett om det.
LÄS ÄVEN: Michael Mosleys bästa hälsotips: ”Jätteenkla att utföra”
Grunden för det framtida yrkesvalet lades på bondgården i Köpingebro utanför Ystad där Kristina är uppväxt. Inte för att föräldrarna var mer hälsomedvetna än andra utan snarare för att allt man åt var närproducerat och hemlagat.
— Jag visste inte om att halvfabrikat fanns förrän jag kom upp i tjugoårsåldern och skulle göra äppelpaj med vaniljsås tillsammans med några vänner. En av mina kompisar erbjöd sig att köpa vaniljsåsen. ”Va? Du menar väl ingredienserna till vaniljsåsen?” frågade jag förvånat. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att man kunde köpa färdig vaniljsås. I min värld gjorde man allt från grunden, påminner sig Kristina med ett skratt.
Uppmuntrar ingen att leva perfekt
Fascinationen för kemi och biologi fick Kristina att söka det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Som tillval hade hon friskvård, vilket triggade hälsointresset ytterligare. När betygen inte räckte för att ta sig in på läkarlinjen valde Kristina i stället att börja studera biomedicin.
— Men jag insåg snart att jag inte ville spendera tolv veckor med att titta på hur ett protein veckar sig. Den typen av forskning är jag inte alls intresserad av. Då hittade jag i stället nutritionslinjen som jag hoppade över till. Att det blev kostinriktningen för mig hade nog att göra med att det på den tiden var det enda friskvårdsområdet som var tillräckligt nördigt för min smak.
LÄS ÄVEN: Näringsfysiologens träningsfilosofi: ”Lagom är ett ord vi borde anamma lite mer”
För studiernas skull flyttade hon med viss motvilja upp till Stockholm. Det som bara skulle bli en termin i huvudstaden är nu uppe i 24 år.
Efter att ha tagit sin examen fick Kristina jobb som verksamhetschef på Fredrik Paulúns nystartade näringscenter. Där började hennes publika bana som författare och kostexpert i tidningar och på tv. Sedan 2009 jobbar hon i egen regi men med samma breda yrkesmässiga palett, vilken även innefattar tio säsonger som ansvarig för kostupplägget i dokusåpan ”Biggest Loser”.
Hur duktig är då Kristina på att följa sina egna råd och riktlinjer?
— Det är en fråga som jag har fått ända sedan jag 2005 började jobba som näringsfysiolog. Jag har alltid svarat samma sak; att jag faktiskt är ganska bra på det. Det betyder inte att jag lever perfekt och äter helt oklanderligt. Men det är ju inte heller någonting som jag uppmuntrar andra att göra.
LÄS ÄVEN: Näringsfysiologen: Så kan du äta hälsosamt – och bli ordentligt mätt
Ångesten drabbar matlusten
Periodvis har Kristina tampats med svår ångest. I samband med det har hon tappat matlusten. De flesta av oss vet hur kämpigt det är att få i sig något när man helt saknar aptit. I de lägena måste man se krasst på situationen och äta enbart för sin överlevnads skull, fastslår Kristina.
— För egen del brukar jag fråga mig: Vad skulle jag kunna tänka mig att äta? Oftast landar valet på bananer och nötter. Det är lättätet och går snabbt att få i sig. Dessutom är nötter väldigt energirika.
LÄS ÄVEN: ”Nästan läsk” – hälsocoachen förklarar nackdelen med äppeljuice
Även om Kristina nogsamt fyller på energidepåerna brukar de aptitlösa perioderna resultera i ett visst vikttapp — något som sällan går omgivningen förbi.
— Den spontana reaktionen från människor när de ser att man har gått ner i vikt är ofta jubel och komplimanger. Eftersom jag av personlig erfarenhet vet att bakgrunden till de tappade kilona lika gärna kan vara att någon mår dåligt kommenterar jag av princip aldrig någons viktnedgång. Välmåendet är så oändligt mycket viktigare än hur många kilo vi väger. Det är en anledning till att jag propagerar för att man ska kasta ut vågen. Det är så lätt att vi bedömer vårt människovärde utifrån om siffran på vågen går upp eller ner.
Behandla psykisk ohälsa med medicin
När aptiten fungerar som den ska är vår omedelbara impuls att äta så mycket vi orkar. Om man har problem med övervikt kan det därför vara en bra metod att stanna upp och tänka efter om man verkligen behöver äta just nu, uppmanar Kristina. När det kommer till fysisk aktivitet är hennes råd det rakt motsatta: Bara gör det!
LÄS ÄVEN: Läkarens bästa tips: Så gör du din mat mer hälsosam
— Där är min egen regel att om jag bara har tänkt tanken att träna så ska jag göra det. Ifall jag börjar tänka efter kan jag komma på hur många ursäkter som helst för att slippa. Borde jag inte jobba istället? Och har jag inte lite ont i halsen, eller kanske i ryggen? Fysisk aktivitet är verkligen den bästa medicinen mot psykisk ohälsa. Min mamma, som inte lever längre, brukade alltid säga att hon direkt kunde höra på min röst om jag hade tränat eller inte när hon ringde mig. För mig är kicken jag får av träningen min främsta motivation att gå i väg till gymmet.
LÄS ÄVEN: Kostexperten: Låt inte en trött hjärna fatta beslut kring mat
