Tvångstankarna tog över Hannes liv: ”Jag var fångad i ett rituellt helvete”

Text: Lise Petersen
Foto: Sara Skytte, Getty Images

Jag tar en dusch. Använder oparfymerat schampo. Runt och runt i mitt hår åtta gånger, 1, 2, 3, 4, 1, 2, 3, 4.

Till kroppen använder jag en tvål som jag gnuggar tills det skummar. Armarna får fyra strykningar var, 1, 2, 3, 4, 1, 2, 3, 4. Rygg, mage, bröst. Ännu en omgång med skummande tvål. Skrevet, benen, fötterna. Något blir fel i ordningen. Jag blir osäker, är jag ren? Tvivlet gör mig stel av rädsla. Jag sköljer och börjar om igen.

Så beskriver Hanne Schønning sin dagliga dusch i boken ”Indre ordrer — Et liv med OCD” (utgiven av Psykiatrifonden). Så var det i alla fall fram till för nio år sedan, då hon fick sjukdomen under kontroll.

Hon hade liknande ritualer när hon till exempel skulle sätta på en tvätt. Trumman skulle roteras medan hon räknade: 1, 2, 3, 4. Och Hanne var fokuserad, som om det handlade om ett viktigt test. Om hon gjorde något fel uppstod ångest, som bara kunde lindras genom att göra om allt igen.

— Jag var fångad i ett rituellt helvete, säger Hanne, som nu är 61 år gammal.

LÄS ÄVEN: Lisa lever med bipolär sjukdom: ”Tack vare mina rutiner slipper jag medicin”

Det hela började med att hon som 13-åring blev inlagd på sjukhus med en blödning som inte ville sluta. Hanne hade reumatisk feber och hennes liv var inte i fara. Men det var det ingen som berättade för henne. Hon kunde känna sina föräldrars oro och trodde att hon var döende.

— När jag skrevs ut kände jag att allt jag rörde vid skulle smitta mig. Efter det började jag tvätta händerna hela tiden, säger Hanne.

Under de kommande åren var det långa perioder utan överdrivet tvättande. Men när hon fick en pojkvän, som hon innerst inne visste inte var den rätte, började hon med sina tvättritualer i duschen.

— Det var då jag verkligen började tvätta bort obehagliga känslor. Mina tvättritualer gav mig en känsla av kontroll.

Kunde inte kontrollera tvångstankarna

Så småningom avslutade hon förhållandet och 1992 gifte hon sig med Hans-Henrik. Med 15 månaders mellanrum födde hon deras två pojkar, och precis som många andra småbarnsmammor kände hon sig pressad.

Hannes reaktion var ännu fler ritualer och en stor rädsla för att hennes hem skulle bli infekterat. Om en gäst till exempel lämnade en påse på familjens matbord skulle hon genast torka av det — påsen kunde ha stått på ett ställe där någon hade kissat. Och så en dag när hon upptäckte ett litet hål i ett blöjpaket bytte hon det genast, eftersom något äckligt kunde ha tagit sig in genom hålet.

LÄS ÄVEN: Cornelia drabbades av hypokondri: ”Jag höll på att sprängas av ångest”

— Nej, jag kunde inte använda mitt sunda förnuft. Det var en enorm drivkraft hos mig, säger Hanne.

Men även om hon inte kunde kontrollera sina tvångstankar var hon medveten om att hon inte mådde bra. Kunde det vara förlossningsdepression, frågade hennes vänner. Men när Hanne konsulterade en psykolog med den specialiteten ledde det inte till något.

Lättnad att lära sig om sjukdomen

Det var först 1997, när Hanne av en slump läste om människor som var fångade i ritualer och hur de led av tvångssyndrom, som hon fick höra talas om sjukdomen.

— Det var en stor lättnad att inse att det fanns andra som hade det precis som jag. För vissa människor är det så handikappande att de inte kan gå utanför en dörr. Mitt liv fungerade på jobbet, där jag inte behövde ritualer, och till stor del även hemma. Saker och ting tog bara lite längre tid här, säger Hanne.

LÄS ÄVEN: Motion som medicin: Träna bort ångest och depression

Först sex år senare träffade hon en psykiater via OCD-föreningen och fick en officiell diagnos. I samband med detta fick hon medicin som tog udden av ritualerna. Men det innebar också att hon inte kunde känna något annat, till exempel hade hon ingen sexlust. Efter sex månader slutade hon därför att ta medicinen.

Trött på rutinerna

Det var inte förrän 2013 som Hanne verkligen tog tag i sin OCD. Det skedde när hon anmälde sig till gruppterapi via sin husläkare.

— Jag var verkligen tvungen att ta mig samman för att kunna sitta i en grupp och prata om hur jag kände mig.

Och terapeuten gjorde det klart för dem att de själva var tvungna att kämpa för resultaten.

Till exempel var Hanne särskilt trött på sina tidskrävande ritualer med dusch och tvättmaskin. Som hemuppgift fick hon tvinga sig själv att lägga tvätten i maskinen utan att räkna och hon var tvungen att helt undvika att duscha innan hon gick och lade sig.

— Jag har aldrig känt mig så pressad, säger Hanne.

LÄS ÄVEN: Slipp ole, dole, doff: Träna bort din beslutsångest och gör bättre val

Men det skulle komma ännu mer krävande övningar. I köket hade Hanne en öppen hylla med några kastruller som hon alltid diskade om hon hade haft gäster som hon inte trodde var helt rena. Hon var tvungen att flytta dessa burkar dit där det var som värst: bland hennes kläder.

— Det låter konstigt, men det var en fantastisk känsla att bestämma sig för att göra det. Jag grät av glädje när jag lyckades, säger Hanne.

Det var också svårt när Hanne, tillsammans med andra från OCD- gruppen, var tvungen att låna en tändare från en grupp människor som satt och drack på gatan i Århus.

— Jag undrar vad de hade rört vid? Det kändes verkligen obehagligt att ta den där tändaren i min hand. Men jag gjorde det, säger hon.

Vill öka medvetenhet om OCD

Och det var så Hanne, genom sitt arbete med gruppen och alla övningar, lyckades bryta sig loss från ritualernas ok. Samtidigt började hon skriva på sin bok, som hade till uppgift att öka medvetenheten om sjukdomen. Och skrivprocessen innebar att hon kunde bearbeta sin egen sjukdom.

Sedan dess har hon styrt upp sitt liv ytterligare. Efter grupprogrammet gick hon 850 kilometer på El Camino med gott om tid för reflektion. Hon har hittat ett nytt jobb som känns meningsfullt. Och slutligen flyttade hon till en lägenhet i Århus för att prova på att bo ensam.

LÄS ÄVEN: 9 örter som gör dig lugn: Naturlig lindring mot ångest och oro

— Men Hans-Henrik och jag kunde inte klara oss utan varandra och blev tillsammans igen, vi har det bra idag.

Och även om OCD fortfarande finns kvar i henne är det inte i den utsträckningen att det är en börda för hennes liv.

— Jag kör fortfarande handen runt i tvättmaskinen, men jag gör det bara snabbt. Så det finns några små krusningar kvar, men jag tycker inte att vi ska vara så rädda för krusningar i livet.

Vad är OCD?

• OCD är en förkortning av Obsessive-Compulsive Disorder. På svenska kallas det ”tvångssyndrom” eller bara OCD. Det är en ångestsjukdom där oönskade tankar tränger sig på och känns omöjliga att bli av med, och där man känner sig tvingad att utföra vissa handlingar om och om igen. Ofta av rädsla för att något katastrofalt ska hända.
• Drygt två procent av alla människor drabbas någon gång i livet av tvångssyndrom, och ungefär lika många män som kvinnor lider av tvångssyndrom.
• Störningen beror på ett komplext samspel mellan biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Det finns en högre risk att utveckla tvångssyndrom om någon i familjen har det. Forskning tyder också på att det finns en större risk att utveckla OCD om det finns en familjehistoria
  av bipolär sjukdom.
• De flesta med tvångssyndrom vet att deras tvångstankar och tvångshandlingar är utom kontroll. Men de drivs av ångest. Och ångesten är så stark att de vanligtvis ger efter för tvångssymtomen för att få kortvarig ro. Tvångstankarna lindrar den ångest och det obehag som de upplever. Men effekten varar bara en kort tid. Obehaget och ångesten återkommer snabbt, och för att få lindring utförs tvångsbeteendena igen. Och om och om igen.
• Det finns två typer av behandling: Psykoterapi, där man lär känna sin sjukdom och utsätts för situationer som normalt utlöser tvångstankar, men tränar sig i att stå emot. Och medicinsk behandling med till exempel antidepressiva läkemedel.

LÄS ÄVEN: Christina Stielli: ”Jag har minimerat min oro till 15 sekunder per dag”

Det här kan du göra som anhörig

• Hjälp den drabbade att få hjälp.
• Bekanta dig med sjukdomen.
• Skäll inte och undvik att säga saker som ”ta dig samman”.
• Ta hand om dig själv och gör saker som ger dig energi. Och om möjligt, prata med andra i samma situation.
• Anpassa inte ditt eget beteende till sjukdomen. Det bidrar till att hålla ångesten uppe och kommer bara att förvärra tvångssymtomen.

Det här kan du göra själv

• Lär känna ditt tvångssyndrom.
• Ta reda på vad du kan göra för att förändra dina mönster.
• Var ärlig mot din terapeut så att du får den bästa behandlingen.
• Ta hand om dig själv och undvik stress.
• Ha tålamod. Det tar tid att förändra invanda mönster och vanor.
• Många människor skäms över sina symtom och försöker dölja dem. Om du har symtom på tvångssyndrom är det viktigt att du söker hjälp.

Läs mer på svenska OCD-förbundet, ocdforbundet.se

LÄS ÄVEN: Övervinn dina rädslor – lite i taget: Psykologens bästa tips