Nästan 35 år har gått sedan Babben slog igenom stort som komiker i tevesända stand up-succén ”Släng dig i brunnen” och Povel Ramels Karamelodiktstipendiet, Lisebergsapplåden och julvärdskap i SVT är bara några av de kvitton hon fått på sin popularitet i branschen och bland svenska folket.
Men foten på gaspedalen och det höga tempot har också styrt Babben ur kurs. En utbrändhet 1997 ledde till det långa uppehållet från ståuppkomiken och 2004 hade hon vad hon själv beskriver som en ”väggkänning” igen.
I det första fallet stod hon inför en lansering i England, men i stället för att känna det adrenalinpåslag som brukade driva henne kände hon sig bara trött och utmattad. Kicken, den hon alltid strävat mot, uteblev.
Samtidigt var kalendern fullbokad för ett halvår framåt och Babben tvingade sig själv att köra på. Tills en dag då hon medverkade på ett frukostmöte om friskvård och Thorsten Hansson, som bland annat coachat golfproffset Henrik Stenson, beordrade Babben en fika och ställde frågan: ”Hur är det med dig, egentligen?”
— ”Jag tror att jag är utbränd”, svarade jag. ”Det tror jag med. Och om du vill kan jag hjälpa dig”, sa han.
Läs även: Jessica slutade äta socker – gick ner 20 kg: ”Ett helt nytt liv”
Babben Larsson om sin uppväxt
Babben beskriver Thorsten med värme och som en mentor hon fortfarande kan ringa om hon behöver. Tillsammans med honom påbörjade hon sin resa mot läkning — och självkännedom.
— Han började med att sänka mina stressnivåer, bland annat genom meditationsövningar. Sedan gjorde vi en personlighetskartläggning där jag fick lära känna mig själv genom olika uppgifter. Vilka var mina drivkrafter? Varför jobbade jag så hårt att jag nästan höll på att dö?
Frågorna tog bland annat Babben tillbaka i tiden, till uppväxten i en bondfamilj på Gotland där uppskattning främst visades om man var duktig på något. Men inte för duktig — jantelagen var samtidigt stark. Framförallt relationen till mamman var knepig och sårig, något som Babben skrivit om i självbiografin ”Barbro före Babben” (Lind & Co, 2022).
— Det var många regler som jag inte förstod. Jag var nog lite uppkäftig som barn, hördes och syntes lite för mycket och kände ibland att jag inte riktigt passade in. Men i min familj pratades det inte så mycket om känslor och hur man mådde. Fokus låg på det praktiska och bekräftelse fick jag framför allt genom prestation, när jag till exempel kom hem med bra betyg.
Läs även: Bättre metabol hälsa: 4 viktiga saker att ha koll på
Har hittat sätt att hantera ångesten
Att jobba hårt blev alltså tidigt ett sätt för Babben att känna att hon dög och fick respekt av sin omgivning. Först hemma på Gotland, sedan på scenskolan i Stockholm och slutligen i yrkeslivet.
Men även om alla framgångar boostade självförtroendet fanns den dåliga självkänslan kvar i botten. Bara ännu mer jobb och ännu fler kickar, kunde hålla känslan av att inte duga borta. I jobb-bubblan var allt safe — och tvingades hon någon gång utanför den var det som att ramla ner i ett tomt, svart hål.
— Jag var — och är — en workaholic. Thorsten och de olika kurserna jag gick fick mig att se det och förstå mekanismerna bakom. Jag fick också många bra verktyg som hjälpt mig att stärka min självkänsla.
Bland annat har Babben ägnat sig mycket åt affirmationer. Genom att säga positiva saker till sig själv när prestationsångesten sätter in kan hon idag hitta ett inre lugn i pressade situationer.
Läs även: Marika Carlsson om sitt sockerberoende: ”Kommer leva med det till den dagen jag dör”
— Det kan vara ”jag duger som jag är” eller ”jag kör mitt eget race”. Eller om jag stöter på en riktig energitjuv kan jag ställa mig framför spegeln och först säga namnet på vederbörande och sedan: ”Jag vill ha tillbaka min energi.” Det funkar skitbra!
Insikterna från den första utbrändheten har lärt Babben att dra i bromsen när det behövs. Idag ser hon till att rensa kalendern och göra sådant som inspirerar eller ger energi när varningsklockorna börjar ringa. Kruxet är bara att hitta balansen mellan den roliga gasen och den nödvändiga bromsen.
— Jag är en väldigt nyfiken person som älskar utmaningar och att befinna mig i ett flow. De egenskaperna vill jag inte vara utan, de är min motor. Men det är när det börjar slå över i någon form av mani som jag måste se upp.
Som när hon gick de där kurserna 2003, med hundarna Tårtan och Socker, och insåg att även där kunde man tävla och vinna priser och få folks gillande.
— Då höll jag på att bränna ut mig igen. På min hobby!
Babben om sitt matmissbruk
Parallellt med arbetsnarkomanin har Babben kämpat mot ett mat- och sockerberoende. Under många år gick de hand i hand. I boken ”Jag vägrar dö nyfiken” (Norstedts, 2003) beskriver hon hur hon blev bjuden på rostat bröd med smör och marmelad hos en väninna och hur kombinationen av fett, socker och vitt mjöl ”skickade henne rakt upp i sjunde himlen”. Även en påse chips, hemma hos kompisen Ewa, gjorde henne ”hög som ett hus” och fick henne att genast att längta till nästa gång hon skulle få äta något så gott igen.
— Att äta, framför allt kakor och godis, blev mitt sätt att reglera känslor. Jag åt när jag var glad, jag åt när jag var ledsen, jag åt när jag behövde tröst. Jag åt för att tillfredsställa belöningshjärnan, som med åren krävde mer och mer. Det kunde gå så långt att jag tappade kontrollen över ätandet helt.
Läs även: Hälsoingenjören Ewa: ”Skolorna borde lära ut biokemi istället för bullbak”
Att fylla på med energi, i form av socker och snabba kolhydrater, blev också ett sätt att självmedicinera i arbetsintensiva eller känslomässigt utmanande perioder.
13 år gammal inledde Babben sin bantarkarriär, med en kur på apelsiner, sockerfria tuggummin och cigaretter. Och sedan följde ett ständigt experimenterande med olika dieter.
Sin första riktiga hälsoresa gjorde hon som 18-19-åring.
— Jag hade då jätteproblem med återkommande halsfluss och fick tipset av en kompis att kontakta en kille som gav akupunktur och behandling med makrobiotisk kost. Han konstaterade att hela mitt system var ur balans och överbelastat av all dålig mat jag åt, och att jag behövde hjälp med att rensa kroppen. Så jag började gå på akupunktur en gång i veckan, samtidigt som jag fastade och åt mycket råkost, råris, hela korn av olika sädesslag och lokalt odlade grönsaker och frukter. Men inget socker och inget rött kött. Och det hjälpte — jag har inte haft den typen av ständiga halsflussar sedan dess.
Lärde sig hantera sockerberoendet
Babben fortsatte att äta makrobiotisk kost och leva som vegetarian under några år, men upplevde det som ganska krångligt att kombinera med livet i underhållningsbranschen.
— När man är ute på turné får man ofta ta det man får och ute på restaurang fanns det inte heller mycket att välja bland. Dessutom började jag snart längta efter kött och kände att min kropp behövde proteinet.
Omkring år 2000 kom Babben i kontakt med Bitten Jonsson, sjuksköterskan och sockerexperten som erbjuder kurser och utbildningar om beroende och har skrivit flera böcker i ämnet. Hos henne fick Babben lära sig om hur socker påverkade hennes hälsa och mående på djupet, men även reflektera över sitt ätbeteende. Både själv och i grupp tillsammans med andra.
— Hon förklarade hur socker ger ett påslag i hjärnan och triggar belöningscentrat. Hur det funkar som vilken annan drog som helst, där man hela tiden behöver öka dosen för att känna tillfredsställelse. Jag fick lära mig att lugna ner hjärnan genom bra, balanserad kost, och hur jag skulle leva för att slippa det konstanta suget. Bland annat förstod jag att gluten bidrar till att trigga mitt sockerberoende och att en lågkolhydratdiet, med mer protein och fett, därför är den kosthållning som funkar bäst för mig i längden. Bitten berättade också att sockerberoende ofta är svårt att hantera på egen hand, att man behöver ta stöd och hjälp av andra.
Läs även: Malin gick ner 30 kilo efter livsstilsförändringen – nu vill hon peppa andra
En sockerfri dag i taget
Idag har det gått nästan 25 år sedan Babbens första behandling hos Bitten Jonsson. Hon har landat i ett sunt förhållningssätt till mat, tycker hon själv, där basen är bra råvaror och rätter lagade från grunden. Inga processade livsmedel och helst bara mat ”utan innehållsförteckning”.
Preppade matlådor hjälper henne att klara vardagen — och matlagning har blivit ett stort intresse. Skulle sötsuget sätta in, vilket det fortfarande gör då och då, kan hon alltid ringa någon av sina ”sockersystrar”.
—Vi är ett gäng som träffats på olika utbildningar och kurser som stöttar varandra. Dem kan jag ringa för att få ”låna en hjärna”. Om jag till exempel står framför kakhyllan i en butik och börjar förhandla med mig själv, eller om jag behöver prata med någon i bilen, i stället för att äta smågodis.
Helt socker-oberoende tror Babben aldrig att hon kommer att bli, men hennes hjärna är betydligt mer ”läkt” idag än för tjugo år sedan.
— Min filosofi är ”en sockerfri dag i taget”. Varje dag tar jag ett beslut om att äta bra mat och ha en plan för olika situationer som kan uppstå. Skulle jag misslyckas har jag inte alls samma svartvita tänk som förr, att ”nu är allt förstört, nu kan jag lika gärna ge upp”. Ramlar jag igenom tar jag nya tag dagen efter. Peppar mig själv, tar hjälp av andra.
Läs även: Kerstin läkte relationen med sin kropp: ”Det går att få välmåendet tillbaka efter 40”
Var med och startade Sockerfria dagen 12 oktober
Bitten Jonsson var anledningen till att Babben och hälsoingenjören Ewa Meurk drog i gång Sockerfria dagen den 12 oktober 2019. Efter all hjälp och kunskap de fått av Bitten ville de ge något tillbaka och de skapade därför ett event med föreläsningar, debatt och underhållning.
— Det finns Kanelbullens dag och Kladdkakans dag — det är klart att vi också behöver en Sockerfri dag i kalendern. Dels för att öka medvetenheten om hur socker påverkar vår hälsa, dels för att få syn på hur mycket socker det finns i många av våra vanligaste livsmedel. Idag finns det till och med sötningsmedel i tandkräm! Min förhoppning är att man, om så bara för en dag, ska läsa på alla innehållsförteckningar och fundera över vilka alternativa val man skulle kunna göra. Det finns väldigt mycket man kan skruva på i sin vardag.
I Babbens hälsopussel är träningen också en viktig bit. Hon har alltid rört på sig mycket: cyklat, simmat och ridit — och hon var en av de första som började gå med stavar för över 30 år sedan.
— Det var på den tiden folk frågade om jag hade tappat skidorna, skrattar hon.
Läs även: Pia var beroende av socker: ”Det enda man tänker på är nästa måltid”
Hanterar sockerberoendet med kost, träning och bra relationer
Idag blir det oftast några mil på träningscykeln i veckan och hon använder sig även av en app med olika träningsprogram. På vinterhalvåret hjälper en PT till med nya utmaningar och övningar.
— Just nu läser jag en väldigt intressant bok om mikrovanor och hur man kan tänka kring motivation och träning. Att även små förändringar kan göra stor skillnad, och att det ofta kan vara bättre att sätta träningsribban lägre för mer långsiktiga resultat.
Utöver bra kost och regelbunden träning nämner Babben ”bra relationer” som viktigast för livsbalansen.
— De tre bitarna är min bas och benen jag behöver stå på för att må bra.
Efter att ha varit gift en gång tidigare är hon sedan några år tillbaka tillsammans med en man som hon träffade via en dejtingsajt. ”En helt vanlig hantverkare.” De är förlovade, men särbos, och även om Babben helst inte pratar så mycket om deras relation (”det blir så många rubriker i skvallertidningarna då”) beskriver hon hur de kompletterar varandra på ett bra sätt och hur deras förhållande fått henne att sakta ner och uppskatta det nära och vardagliga på ett annat sätt än tidigare.
— Innan, under mitt förra äktenskap, var jag mer egoistisk och självisk: jag skulle jobba till varje pris, allt annat fick bara funka. Nu upplever jag ett större värde i att hjälpa andra och i att ta emot hjälp själv.
Läs även: Det här händer i kroppen när du äter socker – hur farligt är det egentligen?
Brydde sig inte om vikt och bukmått
Idag kan Babben också uppskatta ett lugnare tempo. Att påta i trädgården i stugan — utan krav på att prestera något. Att läsa och lägga pussel och umgås med dottern. Att åka till stallet och klappa sina galopphästar. Och att plugga matte!
— Jag har börjat läsa in högstadiematten, som ett hobbyprojekt för att hålla i gång hjärnan. Det är jättekul!
Hon fyllde 68 i höstas, men särskilt gammal känner hon sig inte.
— Jag är fortfarande väldigt barnslig och nyfiken på livet. Och så är jag välsignad med en god hälsa. Jag har artros och skulle behöva träna lite mer styrka och balans, men alla mina värden är bra.
På sin årliga läkarkontroll fick hon nyligen vara med om en positiv upplevelse. Efter att i alla år ha fått stå ut med kommentarer om sin kropp — oavsett vad hon sökte hjälp för — lade bara läkaren handen ovanför siffrorna som visade vikt och bukmått.
— ”De här värdena bryr jag mig inte om, för jag ser ju att du är hälsosam”, sa hon. Det kändes som ett väldigt stort steg framåt för hur man ser på hälsa inom vården!
Läs även: 7 olika sockeralternativ: Så påverkar de ditt blodsocker
Babbens bästa tips för ett sockerfritt liv
- Rensa skafferi och kylskåp. Läs noga på innehållsförteckningarna, socker finns i många olika former. Till exempel är allt som slutar på – os sockerarter.
- Ta gärna armkrok med någon som också vill göra slut på sitt sockerätande. Då kan ni stötta varandra.
- Är du svårt beroende, ta hjälp. Det finns väldigt bra behandlingar online idag, till exempel hos Sockerskolan och Leva Sockerfri.
- Tänk ut alternativ till sockret. Brukar du äta i soffan framför Netflix – kanske kan du byta ut lösgodiset mot popcorn?
- Ta gärna bort gluten också i en övergångsperiod, jag tycker att bröd skapar sug efter socker.
Babben Larsson
Ålder: 68 år
Familj: Särbo och dottern Sofia.
Bor: Lägenhet i Solna, stuga i uppländska Grillby.
