Susan Lanefelt om sjukdomstiden: ”Jag behövde boosten från träningspassen”

Text: Mia Bornberger
Foto: Mia Bornberger, TT

I pastellfärgad stringdräkt, benvärmare och pannband fick Susan Lanefelt bokstavligen svenskarna på fötter på 1980-talet. Med en aldrig sinande energi och peppande ”kniiip” och ”ta iiii” stretchade hon sig rakt genom tv-rutan och in i folks vardagsrum. Soffbord och fåtöljer flyttades åt sidan för att ge svängrum åt gympapassen framför tv:n, och entusiaster kördes i bussar till gemensamma träningar.

Susan har hunnit en bra bit in i 70-årsåldern. Men det faktum att hon numera är senior inom sitt skrå hindrar henne definitivt inte från att fortsätta med det hon älskar mest — träning och åter träning.

LÄS ÄVEN: Emma Frans: ”Det är okej att fuska lite då och då”

Dagen efter vår intervju packas väskan för en tripp till Kanarieöarna, där hon under en veckas tid ska leda och aktivera en grupp träningslystna. På plats väntar fem timmars gymping om dagen, powerwalks, vattengympa och bridge på kvällarna. Det är den 60:e resan hon gör av det slaget.

— Träning, musik och dans gör mig lycklig och hel, det går inte riktigt att sätta ord på den känslan. Sedan är det så att när man ger till kroppen i form av motion, sköter om den, så ger kroppen dubbelt tillbaka. Stark i musklerna kan man vara även vid 100 års ålder, men det kräver en insats, säger hon med en intensitet som nästan går att ta på.

Historien om Susan Lanefelt som träningsikon tar som sagt sin början på 1980-talet.

I samband med en resa till Honduras, i sällskap av maken Claes, mellanlandar hon i USA där gympa- och aerobicslegendaren Jane Fonda är på allas läppar. Susan, som då arbetade som sim- och idrottslärare, blev fascinerad av konceptet och bestämde sig för att ta det med sig hem och utveckla träningsformen à la Susan. Sagt och gjort, efter en nästan två veckor lång tillbakaresa — med bananbåt över Atlanten — satte hon sina planer i verket.

— Min pappa hade passande nog byggt om källaren i sitt hus på Lidingö till ett gym och det blev en perfekt plats för mina klasser. Ordet spred sig och det blev ganska snabbt fullt i källaren, bland annat hade jag många flygvärdinnor från SAS som kom och tränade. Vid ett tillfälle medverkade en kvinnlig producent från SVT och hon var lyrisk. Hon kom fram till mig efter ett pass och gick rakt på sak: det här ville hon göra tv av!

LÄS ÄVEN: Så kan ett köpfritt år påverka din hälsa

Susan ruskar på huvudet och ler åt minnet.

— Jag tyckte att det lät kul, men oj vad oförberedd jag var på vad som skulle komma. Plötsligt var salen full av kameror och tv-folk. Någon ordnade med gardinerna, en annan med sminket och en tredje med kläderna. Att det skulle bli så stort hade jag aldrig kunnat drömma om. Men så roligt vi hade.

Susan blev hela Sveriges gympinginstruktör

När tv-programmet haft premiär vände livet 180 grader för Susan. Över en natt gick hon från en relativt anonym tillvaro till att bli hela Sveriges gympinginstruktör. Telefonen ringde konstant och erbjudanden trillade in från alla möjliga håll.

— Jag var 36 år, gift med Claes och hade två söner på åtta och tio år. Självfallet var det en omställning för oss alla. Jag hade ingen erfarenhet av managers, avtal, sponsring, tv och annat. Jag minns att jag blev uppringd av en man som ville signa mig för fem år, men jag förstod inte ens vad det stod i kontraktet och ville inte skriva på. Han hade oerhört bråttom. Jag sa att om du inte kan vänta på mig ett dygn så kan jag inte arbeta för dig i fem år. Så stolt över att jag stod på mig där.

Kort efter att programmet ”Gymping” börjat sändas 1983 kom Susan i kontakt med Kay Wiestål, som sedermera blev hennes manager under hela 30 år. Han var etablerad i branschen och blev en trygg punkt i tillvaron.

LÄS ÄVEN: 4 steg till ett stressfritt liv: Expertens guide

”Motion stärker oss både kroppsligt och mentalt”

— Kay var min mentor och allra bästa vän. Han gick tyvärr bort för drygt ett år sedan i sviterna av covid-19 och saknaden efter honom är obeskrivlig. Kay hade ett hjärta av guld och jag kunde ringa honom när som helst på dygnet. Vi sade aldrig ett ont ord till varandra och han lärde mig att lyssna inåt och hitta en balans mellan privatliv och karriär. Hon ler varmt åt minnet och tillägger:

— Jag och maken är ju fortfarande tillsammans efter 58 år så det var uppenbarligen goda råd, ett riktigt framgångsrecept.

Allt som allt blev det över 100 program för tv när det begav sig och Susans agenda innehöll allt från gymping med dåvarande Sovjetledaren Michail Gorbatjovs fru i Moskva till medverkan i radioprogram och livsstilsmagasin. Många är de möten som uppstått genom åren och Susan är övertygad om att de inte skett av en slump. Det finns en djupare mening, nästan som om det vore förutbestämt, menar hon.

— Möten är till för att vi ska lära oss saker av varandra. Jag har träffat så många underbara människor genom åren, de allra flesta med en koppling till träning, eftersom mitt liv har kretsat kring det. Fysiska möten, träning, musik och dans triggar igång så mycket välgörande inom oss och motion stärker oss både kroppsligt och mentalt inför livets prövningar.

Susan Lanefelt drabbades av bröstcancer

För sex år sedan drabbades Susan av bröstcancer. Hon berättar att träning och motion blev en livsviktig ingrediens under den tunga perioden, och redan några dagar efter operationen var hon igång och gymnastiserade med sina grupper. Det blev hennes sätt att hålla modet uppe.

— Vi reagerar alla på olika sätt vid ett sådant besked. För min del gjorde det mer ont i själen än i kroppen, jag var så ledsen i mitt innersta. Direkt efter operationen, samma dag, ville jag hem till min familj, till mina dofter, färger och synintryck. Jag behövde ha det runt omkring mig. Men jag behövde också boosten från mina underbara grupper och glad upplyftande musik. Så varje förmiddag, även under tiden jag strålbehandlades, höll jag mina pass på Sturebadet i Stockholm. Det var ju inget fel på mina ben – jag fick bara låta bli att vifta med armarna.

LÄS ÄVEN: Åldras med glädje: 9 enkla steg till ett längre och lyckligare liv

Susan har en tes som går ut på att när du utför en träningsform du tycker om och har roligt så får orken en skjuts. Orken närs av glädjen, de går hand i hand, och efter att ha lett träningspass i över 50 år vet hon vad som fungerar.

Men att åldras och verka i en bransch där utseende och kroppsideal ständigt granskas och diskuteras är en utmaning. Susan har dock ett avslappnat förhållningssätt till både åldrande och trender.

— Det är härligt att bli fler år i livet för ingenting är längre så himlans märkvärdigt. När jag var yngre kunde jag hålla på i timmar med kläder och smink. Idag bryr jag mig inte utan tar på mig det jag känner för. Jag älskar att klä mig i helvita byxor och volangblusar, vilket gör att jag ibland är supertrendig och ibland helt ute. Men det är min stil och jag gillar det. Under åren i tv fick jag ibland nedlåtande kommentarer från olika håll gällande mitt utseende, klädval och hur jag pratade. Då tog jag det hårt, men jag lärde mig successivt att hantera kritiken och med tanke på den medieprofil jag blivit så ingick det liksom i paketet att bli ifrågasatt.

Medverkade i Let’s Dance 2008

Hemma i bokhyllan trängs pärmar med urklipp från åren som gått. Susan berättar om brev hon fått med sånger skrivna om och till henne och om dockor utstyrda i likadana kläder som hon själv bar.

På Stockholms Riksidrottsmuseum kan man beskåda Susans benvärmare och hennes guldskiva. Någon utpräglad nostalgiker är hon dock inte.

— Det var då och nu är nu och livet bjuder på så mycket spännande hela tiden, säger hon och nämner sin medverkan i Let’s Dance 2008 som ett exempel.

— Det var bland det roligaste jag gjort.

LÄS ÄVEN: Finn glädje i en ny hobby: 5 aktiviteter som boostar din hälsa

I skrivande stund befinner vi oss i den mörkaste perioden på året, en tid då träningspassen kan kännas tyngre än någonsin, soffan ser mer än lovligt skön ut och motivationen faller likt snöflingor till marken. Men Susanne har sina knep för hur man råder bot på det. Träning ska inte vara krångligt, menar hon, och den bästa motionen är ju ändå den som faktiskt blir av.

— Nyckeln är att vara bestämd och ta sig iväg till träningen regelbundet. Det mest avgörande för om man blir en soffpotatis eller inte ligger definitivt i beslutsamheten. Vet du, jag har en övning som sätter fart på det mesta: Böj dig ner och försök nudda golvet med fingertopparna. Rulla sedan långsamt hela vägen upp och sträck armarna och fingertopparna mot taket. Spänn rumpan och knip lite, använd magmusklerna. Gör övningen varje dag, börja med tio repetitioner. Då är du på snart på banan igen.

Susan Lanefelts må bra-tips:

• Gör något du tycker om, som är roligt, då främjas lust och ork.
• Regelbunden träning, var bestämd och prioritera din träning, det ger resultat.
• Vardagsmotion, som 100 trappsteg per dag, är mycket effektivt. Forskning visar nu att det också är viktigt att gå nedför. När du går nerför så slarva inte med steg och hållning. Passa på så fort du ser en trappa.
• Träna utomhus, var med på ett gympingpass eller ta en stärkande promenad. Tänk på att gå rak i ryggen, helst som en militär med spänst i stegen och pendlande armar. Hitta ”gladpunkten”, den sitter mellan hakan och brösten, låt den stråla ut. Glöm inte att också spänna rumpan i varje steg – pang så sitter då allt där det ska.
• Kroppen behöver lite motstånd, vikter eller gummiband är superbra att träna med. Använd det som passar dig bäst, det ska vara enkelt så det verkligen blir av.
• Utveckling främjar kropp och själ, lär dig något nytt. Spela piano, bridge eller annat som väcker din nyfikenhet.
• Strössla med komplimanger. När du stärker och bekräftar andra människor skänker det glädje även till dig själv.

LÄS ÄVEN: Körsångens positiva hälsoeffekter: Därför mår du bra av att sjunga ut